Studien ska vara ett bevis för att bussning fungerar, men inte ens det går att fastställa. Samtidigt slår man på stora trumman att bussning inte är farligt. Att bussning är en lösning på integrationen, skriver debattören.
Studien ska vara ett bevis för att bussning fungerar, men inte ens det går att fastställa. Samtidigt slår man på stora trumman att bussning inte är farligt. Att bussning är en lösning på integrationen, skriver debattören. Bild: Lasse Edwartz/Bohusläningen

Orimligt att duktiga elever offras för att fixa integrationen

Att politiken letar svar för att få bukt med integrationsproblemet, lågt deltagande på arbetsmarknaden, kriminalitet och bristande kunskaper i svenska och en bristande gemenskap är naturligtvis positivt. Men politiska förslag riskerar också att grupper ställs mot varandra i jakten på lösningar. Nu senast Sveriges nioåringar, skriver Lovisa Lanryd, Timbro.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS
|

Socialdemokraterna uppdaterar sin integrationspolitik. En arbetsgrupp ska leverera en “Analys och politik som ska bygga Sverige helt igen”. Inför valet släppte Liberalerna “Förortslyftet” med målet att Sverige inte ska ha några utanförskapsområden 2030.

I veckan presenterades en etnografisk fallstudie i en pedagogisk tidskrift som hävdar att skolbussning haft en positiv inverkan på elevers resultat i skolan. DN hoppade på tåget och rapporterade om resultaten som studien påstår sig ha bevis för. Men studien är en ren bluff.

Även om Sverige sedan länge har ett fritt skolval är det inte alla föräldrar som nyttjar den möjligheten. Det innebär att den segregerade bostadsmarknaden spiller över i en segregerad skola. Där vissa elever får sämre förutsättningar. För att motverka problemen som den segregerade skolan innebär började förra S-regeringen smyga in skrivningar om ”social blandning” i utredningar. Formuleringar om ”omdragna skolupptagningsområden” började dyka upp runt om i landet.

ANNONS

Större möjlighet

I valrörelsen varnade flera för social ingenjörskonst i form av bussning där elever från utsatta områden, med bristande kunskaper i svenska, skulle bussas till skolor där elever med majoritet svensktalande föräldrar går. På så sätt blandas grupperna, med förhoppningen att elever som inte talar svenska hemma får en större möjlighet att lära av sina nya svensktalande klasskompisar.

Så hur går det för de nioåringar som varit med i ett kommunalt experiment om skolbussning? “Evidensen” över hur elevernas resultat påverkats av bussning är endast denna: resultaten över tid på de nationella proven i klasserna. Det har inte gjorts någon justering och det finns ingen kontrollgrupp. Alla elever har varit del av experimentet och därmed finns inget kausalt samband mellan bussningen och elevernas prestation. Elevsammansättningen tas inte heller i beaktande - vilket betyder att det kan vara olika elever år från år som ingår i mätningarna.

Djävulen ligger alltid i detaljerna. Det stämmer att elever till utrikesfödda föräldrar fick bättre resultat – efter en tid. De första åren sjunker dock resultaten på de nationella proven, från 82 procent till 58 procent i genomsnitt. Sedan förbättras resultaten successivt. Studien citerar en pedagog: ”Allting var totalt nytt. Alla skulle lära sig att åka buss. Vissa tolererade inte andra. Det var ett jättejobb att få ihop gruppen och mitt i allt detta ska vi skriva nationella prov. Ja men, hu, hej och hå”.

ANNONS

Man har alltså uppnått en mer jämlik skola, inte genom att lyfta de som är längst ner, utan genom att försämra för de som är högst upp

Men resultatförbättringarna sker på bekostnad av de elever som talar svenska hemma. Deras resultat försämras också initialt. Det står svart på vitt i studien att eleverna tvingades till att ”vänta in” och ”uppmuntrades att hjälpa” de elever som kom från andra skolor. Resultatet studien presenterar är kortfattat: först gick alla resultat ned, sedan gick de upp, men från den nya lägsta nivån.

Man har alltså uppnått en mer jämlik skola, inte genom att lyfta de som är längst ner, utan genom att försämra för de som är högst upp.

De på totalen försämrade resultaten initialt tar varken forskarna, DN eller Socialdemokraterna som börjat prata om ”vikten av social blandning” hänsyn till. Studien ska vara ett bevis för att bussning fungerar, men inte ens det går att fastställa. Samtidigt slår man på stora trumman att bussning inte är farligt. Att bussning är en lösning på integrationen.

Behandlas som spelbrickor

I andra vågskålen sitter ett gäng nioåringar som inte har mycket att säga till om vad gäller en försämring av deras utbildning. Varken de som fått stå tillbaka och “vänta in”, eller de som ryckts upp från sin tillvaro, men som över tid sett förbättrade resultat. Nioåringarna behandlas som spelbrickor i ett brädspel. De duktiga eleverna ska underlätta för dem med sämre förutsättningar och hjälpa dem med deras skolprestationer – för självklart är duktiga flickan klar långt före de andra och har tid över att fixa den svenska integrationen.

ANNONS

Lovisa Lanryd, välfärdsansvarig, Tankesmedjan Timbro

ANNONS