Nyligen publicerades i GP klarsynt kritik av Sahlgrenska universitetssjukhusets exempellösa färd mot botten. Vi vill med denna text ge ett exempel på hur nedmonteringen av vården tar sig uttryck. Vi som skriver detta är alla kliniskt verksamma ryggkirurger på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Tryck på ryggmärg och nervrötter kan orsaka förlamning av armar och ben hos den som drabbas. Det kan uppstå till exempel vid skador på ryggraden efter allvarliga olyckor, vid cancertumörer, infektioner eller vid vanliga åkommor som diskbråck och spinal stenos och kan då behöva opereras. Ryggkirurgi utförs också på barn- och ungdomar med skolios för att förhindra stora ryggfelställningar och allvarliga framtida handikapp. Tillstånd som kräver ryggkirurgi är sällan livshotande men – om operationen inte blir av i tid – kan följden bli en kronisk smärta, ständigt behov av urinkateter, eller ett liv i rullstol.
Oändlig kö
Ungefär en fjärdedel av ryggkirurgiska patienter kräver det stora universitetssjukhusets tillgång till intensivvård med samarbete över specialistgränserna. Resterande tre fjärdedelar kan även opereras hos privata vårdgivare eller på någon av de två länsdelssjukhus i regionen med tillgång till ryggkirurgisk kompetens. Tillgången till framför allt privat, offentligt finansierad vård är hög, vilket innebär att de som behöver enklare ryggoperationer utan påtaglig samsjuklighet vanligen kan erbjudas operation inom 3–6 månader, medan de med komplicerade ryggsjukdomar och/eller hög samsjuklighet, som endast opereras på Sahlgrenska, ställs i en närmast oändlig kö.
I hälso- och sjukvårdslagen står att vård på lika villkor ska ges till hela befolkningen och där framgår också att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.
Det som beskrivs ovan kan knappast betecknas som jämlik vård. Men varför klarar Sahlgrenska universitetssjukhuset inte att erbjuda de med störst behov en vård i tid?
I tider med neddragning prioriteras operation av livshotande tillstånd och således ej huvuddelen av de ryggkirurgiska patienterna
I många år har vi uppmanats att jobba lite ”smartare”, samtidigt som kliniken beläggs med anställningsstopp trots att det är brist på sjuksköterskor men också vårdplatser och operationssalar. Lägg till de nya arbetstidsreglerna, som gör att arbetet inte går ihop med familjelivet, blir Sahlgrenska en allt annat än attraktiv arbetsplats.
Konkret har vi minskat från 11–12 operationssalsdagar per vecka till i nuläget 7–9. Behovet är snarare 15 operationssalsdagar per vecka. Antalet vårdplatser där patienten övervakas de första timmarna efter operationen har också minskat markant. I tider med neddragning prioriteras operation av livshotande tillstånd och således ej huvuddelen av de ryggkirurgiska patienterna.
Komplex vård
För att klara av både akutuppdraget samt den mest komplicerade ryggkirurgin för hela Västra Götalandsregionens befolkning behövs ryggkirurger med god erfarenhet och träning. Kompetens som tar många år att uppnå. Ett tillräckligt antal ryggkirurger behövs för att bedriva akut komplex vård, dygnet runt, årets alla dagar.
Med dagens operationsvolymer finns risk för att Västra Götalandsregionen framöver inte klarar att tillhandahålla högspecialiserad ryggkirurgisk vård, då det i dag är svårt att utbilda nya ryggkirurger, utföra tillräckligt många operationer per kirurg för att bibehålla kompetens, samt att bedriva klinisk forskning och utveckling.
Förutom ovanstående är den etiska stress som upplevs när man som behandlande läkare inte kan erbjuda de patienter man möter planerad vård i rimlig tid extremt tärande. Att se sina patienter fysiskt och psykiskt fara illa på grund av orimliga väntetider på 2–3 år är inte en uthärdbar verksamhet. Det är inte etiskt försvarbart att detta tillåts fortgå. Vi har alla tankar på att ge upp och lämna en verksamhet vi brinner för och lagt mycket tid och kraft för att bli bra på.
Aldrig når fram
Detta inlägg handlar om ryggkirurgisk vård men det finns liknande problem för många ortopediska tillstånd och även andra sjukdomar. Enkla åkommor behandlas lätt och snabbt. Komplicerade sjukdomar hos de redan i dag svagaste grupperna sätts i närmast oändliga köer och riskerar att aldrig nå fram till vård.
Både organisation, styrning och resurser måste ses över och optimeras så att flöden mellan läkarbesök, operation och eftervård fungerar. Det gör de inte i dag. Patientsammansättningen på universitetssjukhuset måste också ge möjlighet till utbildning, bibehållande av kompetens och att operationssalar utnyttjas optimalt – endast komplicerade operationer och svårt sjuka patienter ger dålig flexibilitet och omöjliggör detta.
Vill medborgare och politiker - båda grupperna potentiella patienter - ändra riktning eller fortsätta med den nedmontering av vården som vi uppfattar pågår?
Helena Brisby
Adad Baranto
Peter Kores
Mikael Klingenstierna
Vojtech Capek
Olof Westin
Joel Beck
Catharina Parai
Samtliga överläkare vid ryggkirurgiska enheten, verksamhetsområde ortopedi på Sahlgrenska universitetssjukhuset