Orimliga miljardkostnader — ta avgift för tolkar

Att behärska språket i landet där man bor, det ger människor frihet och möjligheter till ett värdigt liv. I Sverige vill vi göra väl. Vi erbjuder skattefinansierad tolk på obestämd tid. Samtidigt bromsar det integration och utveckling. Myndigheter, sjukvård och offentliga organ har ett lagstadgat ansvar att anlita tolk vid behov när utrikes födda så kräver. Det sker kostnadsfritt för individen men finansieras av oss andra via skatten. Väl menat, men är det konstruktivt?

Över budget i VG

Tolkförmedling Väst (som ägs av bland annat VG-regionen) har som huvudsyfte att stärka människors rätt till vård och offentlig service. Det ekonomiska utfallet för 2019 blev liksom föregående år betydligt över budget, vilket beror på en stadigt ökad efterfrågan av tolktjänster. En oroväckande trend som följer de ökade kostnaderna på nationell nivå.

Vi ifrågasätter inte rätten till tolk. Vi ifrågasätter det ohållbara i att den är kostnadsfri och hur länge den kan få fortsätta vara så. En vettig grundprincip vore att tolk erbjuds kostnadsfritt under asylprocessen, därefter bör tolkbehov avgiftsbeläggas och så småningom, enligt god planering, återbetalas.

Distanstolkning kan hålla kostnader nere, men tolktjänster utförda på distans är långt ifrån kostnadsfria. Sverigedemokraterna vill därför att det ställs större krav på att utrikesfödda ska kommunicera på svenska. Parallellt kan man använda sig av kostnadsfria appar i form av talsynteser vid enklare ärenden.

Två miljarder kronor

Tolkkostnaderna för hela Sverige ligger numer på cirka två miljarder kronor årligen. Totalt i kommuner och regioner är kostnaden minst en miljard. Tolkkostnader i det statliga rättsväsendet har på några år tredubblats och nu uppgår även dessa till en miljard kronor. Det är orimligt att så stora delar av samlade skattemedel går till tolkar. Rättsväsende och sjukvården tvingas spara ned, parallellt erbjuds kostnadsfri svenskundervisning via SFI (svenska för invandrare).

Vi kan inte kräva att nyanlända ska kommunicera på svenska från dag ett, men erfarenheter från exempelvis Norge visar att tolkbehov kvarstår för cirka 50 procent av nyinvandrade efter fjorton år i landet. Vi ifrågasätter inte rätten till tolk. Vi ifrågasätter det ohållbara i att den är kostnadsfri och hur länge den kan få fortsätta vara så. En vettig grundprincip vore att tolk erbjuds kostnadsfritt under asylprocessen, därefter bör tolkbehov avgiftsbeläggas och så småningom, enligt god planering, återbetalas. Att som idag erbjuda kostnadsfri tolk livet ut är varken ekonomiskt eller moraliskt försvarbart. Det är inte att ta arbetet med integrationen på allvar eller hantera skattebetalarnas pengar ansvarsfullt.

Vi måste våga börja ställa krav. Vill man vara bofast i Sverige, måste vikten ligga vid att vilja bli självförsörjande, att kunna anpassa sig till det svenska samhället och förstå dess funktioner. Gemenskap börjar vid att förstå och tala samma språk.

Jörgen Fogelklou, Kommunalråd SD Göteborg

Agneta Kjaerbeck, Kommunfullmäktigeledamot SD Göteborg