Man vet inte riktigt anledningen till denna stora ökning vilket i sig är allvarligt. Hur vet man att ökningen stannar vid 15 procent? Vad händer om den fortsätter?
Adhd innebär svårigheter med koncentration och brister i impulskontroll, ofta i kombination med svårigheter att reglera aktivitetsnivån. Dessa begränsningar leder till svårigheter i skolan. Tålamodet tar snabbt slut, impulserna tar över och aktivitetsbehovet gör det omöjligt att sitta kvar utan att störa eller lämna rummet.
Det som då händer är att barnet misslyckas med att följa med i undervisningen, och detta får stora konsekvenser både socialt och psykiskt. Att tvingas uppleva att man inte duger trots att man gör sitt bästa är en tung börda att bära för ett barn. Riskerna för sekundärproblem är stora, utanförskapet leder till stress som skapar sömnproblem, frustration som leder till ilska, oro som skapar ångest och känslor av maktlöshet som kan leda till depression. På sikt mångdubblas riskerna för kroniska problem av psykisk natur, missbruk och kriminalitet.
Lugn skolmiljö
Det dessa barn behöver är en skolsituation som är anpassad efter deras förutsättningar och behov. Man vet att en lugn skolmiljö med ett begränsat antal barn är en viktig utgångspunkt. Skoluppgifterna ska vara uppdelade i delar med korta tidsmål. Återkoppling ska ske snabbt och feedbacken vara positiv. Förhållningssättet ska vara stödjande, kraven anpassade och variationen stor. Lek och idrott kontinuerligt förekommande.
Orsakerna till utvecklingen av adhd är inte tillräckligt klarlagda. Man vet att det finns en ärftlig komponent men den kan inte förklara den stora ökningen. Många har pekat på de stora krav barnet möter när det gäller att vara ständigt uppkopplad, följa med på internet, följa med i modet och i teknikutvecklingen.
Barnen är också känsliga för föräldrars problem, till exempel den ekonomiska stressen har ökat i och med den höga inflationen, vilket har skapat påtagliga problem för många hushåll. Det man också vet är att det lilla barnets hjärna är känsligt för partiklar och ämnen som kan finnas i vår omgivning i form av kemiska tillsatser, elektromagnetisk strålning, luftföroreningar, tungmetaller, bekämpningsmedel och så vidare.
En annan orsak till ökningen kan vara att det är lättare att få en diagnos, speciellt när man kan få den genom privata mottagningar
Andra möjliga och bidragande faktorer kan vara störningar i bakteriefloran i tarmen under barnets första levnadsår, för höga gränsvärden av bly i barnets blod, tidiga och upprepade antibiotikabehandlingar, höga halter av PFAS (ett flamskyddsmedel under graviditeten) Även för mycket socker och fett under tidiga år, för lite frukt och grönt, rökande föräldrar, låg födelsevikt, hjärnskakning, infektioner med mer kan öka risken för att utveckla adhd.
En annan orsak till ökningen kan vara att det är lättare att få en diagnos, speciellt när man kan få den genom privata mottagningar. Det är allt vanligare att föräldrar efterfrågar en diagnos, och om diagnosen leder till medicinsk behandling kan man tycka att problemet är åtgärdat. Adhd-medicin gör det lättare för barnet att tygla impulser och ökar koncentrationen vilket underlättar skolsituationen. Men frågan är om ett komplicerat skolproblem enbart ska lösas med medicinsk behandling?
Vore det inte mer humant och även långsiktigt lönsamt att anpassa skolan efter barnens behov och tilldela skolan mer resurser? Som det är i dagsläget kan det mycket väl vara så att bristerna i skolmiljön i själva verket bidrar till att barn med måttliga symtom utvecklar en funktionsnedsättning. Dessutom är långsiktig behandling av adhd-medicin inte beforskat vilket borde innebära en viss tveksamhet.
Minska på speciallärare
Det som händer nu när problemet är mer omfattande än någonsin är att resurserna till skolan inte ökar, utan minskar. Man får därför på många skolor avskeda klass- och elevassisteter, öka klasstorleken, inte tillsätta vikarier och minska på speciallärare. Samtidigt minskar tillgången till behandlande psykologer inom bup, väntetider för utredning och behandling är längre än någonsin.
Ett fördubblat problem och kraftigt minskade resurser! Denna ekvation går inte ihop.
Anders Ljungqvist, legitimerad psykolog