Elias berättar gråtfärdigt hur han kom till Grekland från Syrien i en gummiflotte. Väl iland blev han överfallen, rånad och bakbunden. Trots detta lyckades han får tag på en flygbiljett. Han ville komma till Tyskland där hans syskon redan hade både jobb och bostad åt honom, men när han landade fick han veta att han hamnat i Sverige. Vad hade blivit fel? Elias sökte upp svenska polisen för att be om hjälp. Då tog polisen hans papper och körde honom från flygplatsen till förvaret där han nu sitter. Han vet knappt var han är, vad som kommer att hända eller när. Båda hans syskon har åkt bil från Tyskland för att ta med honom, de bor i sin bil på förvarets parkering, men Elias får inte följa med.
Elias är inte ensam i sin maktlöshet. Ovissheten och brist på återkoppling tär fruktansvärt. Flera vill bli utvisade och åka hem till det land de flytt ifrån, trots faror, dödshot och bedrövliga förhållanden. Så dåligt mår de.
Skickats tillbaka
Vi har vid flera tillfällen pratat med Miriam. Hon är deprimerad, saknar sina barn och har berättat att yngsta dottern på 5 år gråter sig till sömns varje kväll i saknad av sin mamma. Miriams dåliga mående, upplever vi, är till stor del psykosomatiskt. Nu har Miriam skickats tillbaka, utan sin femåriga dotter.
Vi har märkt en ökning av antalet kvinnor på förvaret. Många har hämtats abrupt av gränspolisen, separerats från sina barn, och inte riktigt förstått vad som hänt. Att ta mammor från sina barn verkar i våra ögon nästan vara en strategi för att öka viljan att återvända. På Migrationsverkets hemsida beskrivs att uppdraget är att öka utvisningsbesluten med 50 procent under 2023 jämfört med 2021. Tidöavtalets krav på effektivitet och ökning av återvändande riskerar att ta bort blicken för kloka lösningar. Vi upplever att människor blir avhumaniserade i dagens politiska klimat.
I mer än 15 år har han drivit eget företag och betalat skatt här
Charles från Asien kom med sina föräldrar till Sverige när han var barn och har varit i Sverige 36 år. I mer än 15 år har han drivit eget företag och betalat skatt här. Hans fru är svenskfödd och de har en dotter på 16 år som är född i Sverige. Under våren 2023 kom han tillbaka till Sverige efter att ha besökt sitt gamla hemland. Han visste inte att det finns en regel för hur länge man får vistas utanför Sveriges gränser för att få behålla uppehållstillståndet. Han sitter nu i förvar och ska utvisas till sitt gamla hemland trots fru, dotter och jobb här.
Vår upplevelse är ett hårdare klimat gällande migrationspolitiken. Konsekvenserna är en oroväckande och snabb ökning av ohälsa för de människor det berör. Vi är bestörta över utvecklingen vi ser och det vi ser oroar oss djupt. Nu brottas vi med våra erfarenheter och vill lyfta frågan: Har medmänniskan blivit avhumaniserad?
Diakonala teamet, Svenska kyrkan i Mölndal:
Carita Ibarra Kristensen, diakon och diakonalsamordnare
Hanna Esping Östlin, samverkanskoordinator
Caroline Casco, socionom
Linnéa Gustafson, socionom
Johannes Imberg, församlingsherde
Carl Sjögren, kyrkoherde