Vi kunde i fredagens Göteborgs-Posten läsa om 1500 elever, som inte hade fått ett enda av sina fem möjliga val om skola tillgodosedda. I kommunen skyller man på ett nytt digitalt antagningssystem, där olika parametrar ska ha givit fel utslag – som om ett sådant system inte skulle ha behövt testas i god tid, innan en massa familjer helt i onödan fick en klump i magen. Det tycks heller inte vara huvudsakligen tekniska problem eller ett ”väldigt olyckligt misstag” som ligger bakom vad som av en förälder kallas ”ett fullständigt haveri”.
Brickor i ett spel
Grundskoleelever kan inte tillåtas att bli brickor i ett spel för att lösa sociala problem. I Sverige skryter vi ofta om vårt barnperspektiv. Det visar också hur förförande symbolisk svensk politik med dess värdegrund har blivit. Den består mest av fina gester, utan innehåll och inte sällan i sin ytlighet i total avsaknad av egentliga, ärliga avsikter.
Att nyanlända ges förtur framför de som redan går på en skola eller har syskon där, är således en helt galen prioritering. Lika galen som tankarna om att bussa elever från så kallade utsatta områden till mer välfungerande. Precis som med den svenska migrationspolitikens fåfänga och ofta felslagna ambitioner att försöka utjämna orättvisor i världen, utgör synen på skolan som ett verktyg för lika socialt utfall ett grovt misstag. Medborgare bör självfallet ha större rätt till plats i önskad skola än nytillkomna icke-medborgare, vilka får vara beredda på att ta de erbjudanden som ges. God integration i ett land kan inte åstadkommas genom diskriminering av barn till dess inhemska befolkning. En stat kan heller inte ta emot fler migranter än man har skolkapacitet för.
Överför fungerande principer
Att exportera eller fördela problem mellan länder, kommuner eller stadsdelar kommer aldrig att lösa något långsiktigt. För verkliga framsteg krävs tvärtom att man överför fungerande principer och modeller till de områden, där brister uppdagats – inte att man äventyrar ro, ordning, kvalitet eller välfärd även på platser där detta tillfredsställande upprätthålls.
Förutsättningarna för barns sociala umgänge blir i grunden hotade om de förlorar den naturliga och dagliga kontakten med gamla kompisar och dem som bor nära och heller inte ges chans att upprätta någon varaktig sådan utanför skoltid med nya klasskamrater, då man om eftermiddagen reser tillbaka till hemmet långt därifrån. Detta skapar inte någon harmonisk situation för barn.
Staffan Gunnarson, integrationspolitisk talesperson Medborgerlig samling