Sedan Rysslands invasion av Ukraina, har de få skeptiker till ett svenskt Natomedlemskap som hörts i debatten påpekat att Sverige - i ett tillstånd av obefogad panik - på ett olyckligt sätt valde att blint följa USA och att det sannolikt skulle slå tillbaka. Detta argument avfärdades eftersom Sverige gick in i en fas av historierevisionism där Putins olagliga invasion av Ukraina motiverade en fullständig whitewashing av USA:s agerande som supermakt. Det ansågs obefogat att diskutera hur ett amerikanskt ledarskap har sett ut bakåt och vilka riskerna är framåt. Att lyfta alla amerikanska övertramp - från Vietnam till Irak - ansågs plötsligt omotiverat och missriktat eftersom Ryssland kunde beskrivas som långt värre.
Men att låta sig styras av ett argument som handlar om att skyla över problematiska mönster i USA:s utrikespolitiska strategier och de uppenbara problem som föreligger med den militarisering som kännetecknat Washingtons beslutsfattande de senaste 20 åren genom att hävda att någon annan är värre - kommer nu ikapp oss.
Oförutsägbar utrikespolitik
Det synliggör en naivitet bland svenska beslutsfattare och opinionsbildare om vilka intressen som styr USA:s alltmer oförutsägbara utrikespolitik. Denna naivitet har bidragit till att Sverige och övriga Europa utan en långsiktig analys markant ökat sitt beroende av USA och missat möjligheten att skapa de bästa förutsättningarna för det ukrainska folket att komma ur kriget på ett fördelaktigt sätt.
Israels krig i Gaza har påskyndat det som vi tidigare påpekat är oundvikligt - att USA minskar stödet till Ukraina och i stället riktar sitt huvudsakliga fokus åt annat håll.
Ukraina kommer att få ett sämre utgångsläge när förhandlingar väl tar vid. Nu har närmare 100 000 ukrainska soldater slaktats på slagfälten. Samtidigt har svenska debattörer lovat att man ska se till att Ukraina ska vinna och låtit Ukraina tro att stödet från väst ska vara för evigt. En seger, som alla som gör en ärlig beskrivning av rysk uthållighet eller om de moderna krigens verklighet, vet har varit dömd att misslyckas. Att påtala det har likställts med att gå Putins ärenden – när det i själva verket kan sägas ha varit att spela Putin rakt i händerna att låta Ukraina fortsätta strida trots extremt dåliga utsikter att lyckas ”vinna”.
Det ena kallar vi folkmord, det andra kan vi inte ens uttala att det strider mot folkrätten
Man har även låtit svenskar invaggas i Washingtons retorik om att detta krig har varit en absolut kamp mellan ondska och godhet. Upprepats har utspelen om att just denna konflikt gäller hela världens frihet och att man av det skälet inte ens kan tala om fredsförhandlingar. Att samma sak påstods om Vietnam och Afghanistan förträngdes. Krig som USA förlorade och som hade tjänat på att avslutas långt tidigare.
Genom Bidens ovillkorliga stöd till de israeliska bombningarna av civila i Gaza visar väst upp hur vi gör skillnad på människor och människor och hur vi låter våra principer vara ytterst flexibla beroende på vem som utför våldet och vem som dör. I Ukraina har Ryssland dödat runt 670 barn under 20 månader av krig. I Gaza har Israel dödat mer än 8 000 barn under sju veckor. Det ena kallar vi folkmord, det andra kan vi inte ens uttala att det strider mot folkrätten.
Betydande bakslag
Men omvärlden har tröttnat på västs hyckleri och USA blir nu alltmer isolerat internationellt avseende frågan om vapenstillestånd i Gaza. I stora delar av världen uppfattas USA och Europa som medskyldiga till massakern i Gaza eftersom man tydligt har blockerat säkerhetsrådet och FN:s generalsekreterares försök att uppnå en bestående vapenvila. Det internationella bakslaget mot USA kommer att bli betydande - och Sverige och de länder i Europa som har övergivit idén om att agera självständigt kommer också att förlora såväl trovärdighet som säkerhet.
Om Sverige hade fortsatt på sin framgångsrika oberoende linje, skulle man både ha kunnat anta en human och strategiskt klok linje om Gaza och samtidigt ha manöverutrymme för att pressa på för en diplomatisk lösning i Ukraina innan USA överger landet. I stället har Sverige gjort sig helt beroende av USA. Det senaste exemplet på detta är att Sverige skrivit på ett avtal som ger USA tillgång till svenska militärbaser och möjligen även amerikanska kärnvapen på svensk mark.
Otrygg position
Vi ser nu väldigt tydligt att de som pressade fram en panikansökan till Nato och som försökte tysta ner alla kritiska röster och anklaga dem för att vara “naiva” om internationell säkerhet, har försatt Sverige i en otrygg position och försvårat för oss att verka för de-eskalering i både Ukraina och Israel-Palestina.
Sverige bör i stället verka för en ordning där stormakterna balanseras mot varandra, och inte ett system där USA, Ryssland eller Kina kan söka global dominans genom att flexibelt förhålla sig till vilka rättsprinciper som ska gälla för dem själva och andra. Detta för att undvika fasansfulla stormaktskrig framåt. Oavsett om Turkiet släpper in Sverige i Nato eller inte så kan och måste vi hitta tillbaka till en mer oberoende linje - allt annat vore oansvarigt, och ja, naivt.
Frida Stranne, forskare med inriktning på amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik
Trita Parsi, statsvetare och vice ordförande vid tankesmedjan Quincy Institute i Washington DC