Som kvinna går du miste om tusentals kronor varje månad i jämförelse med dina manliga kollegor. Du har i högre utsträckning en tidsbegränsad anställning vilket skapar stress och försämrar den ekonomiska självständigheten. Du arbetar i högre utsträckning deltid. Inte för att du vill, utan för att du inte erbjuds heltid eller att kroppen säger ifrån för det större ansvar du också tar för hemmet.
För första gången sedan samhället började undersöka arbetsmiljön och löner går utvecklingen för kvinnors arbetsvillkor och löner bakåt, vilket också påverkar kvinnors villkor utanför arbetsplatsen. Det är en sanning som vi behöver ta på största allvar.
Genom stark samverkan mellan arbetsmarknadens parter och politiken har vi genom alla tider hittat lösningar för att stärka jämställdheten både på och utanför arbetsplatsen, det behöver vi fortsätta att göra.
Lämna en relation
Att ha en lön du kan leva på och trygga arbetsvillkor påverkar dig under hela livet. Det påverkar din föräldrapenning, sjukersättning och din pension. Men det är också en förutsättning för att kunna lämna en våldsam relation.
I veckan har LO presenterat sin jämställdhetsbarometer för 2023. En helt färsk verklighetsbild om hur det ser ut med jämlika och jämställda möjligheter att försörja sig. Så hur ser det då ut idag?
Den genomsnittliga faktiska månadslönen, där hänsyn tas till genomsnittlig arbetstid, var i arbetaryrken 23 210 kronor för kvinnor och 28 920 kronor för män. I tjänstemannayrken var den 37 350 kronor för kvinnor och 46 560 kronor för män. Löneskillnaderna beror inte på att kvinnor har kortare utbildning, verkligheten är faktiskt det motsatta. Trots det är kvinnors avkastning på att utbilda sig sämre.
Tusenlapparna som kvinnor varje månad förlorar spiller också över på ansvarsfördelning för vabb och antalet uttagna föräldradagar. Trots att vi vet att det försämrar kvinnors ekonomi och löneutveckling ytterligare under hela livet.
Kvinnor har generellt sämre möjligheter att ta kortare pauser under sin arbetsdag, har mindre flexibel arbetstid, går i högre utsträckning till jobbet trots dåligt hälsotillstånd och har sämre tillgång till företagshälsovård
Men skillnaden mellan kvinnor och män är slående på fler områden. Kvinnor har generellt sämre möjligheter att ta kortare pauser under sin arbetsdag, har mindre flexibel arbetstid, går i högre utsträckning till jobbet trots dåligt hälsotillstånd och har sämre tillgång till företagshälsovård. Kvinnor i arbetaryrken är de som drabbas allra värst.
Det handlar om våra kvinnliga barnskötare, undersköterskor, busschaufförer och byggnadsarbetare. De som bär upp och bygger vårt samhälle. De som får vårt samhälle att fungera, alla dagar, året runt. De som inte kan arbeta hemifrån, förlänga lunchen för att ta ett utvecklingssamtal eller flexa ut en fredag eftermiddag.
Politiska satsningar
Dessa kvinnor förtjänar arbetsvillkor som är värda namnet, med fasta heltidsanställningar som skapar trygghet och frihet, lika höga löner som deras manliga kollegor och de behöver ges förutsättningar för att kombinera arbetsliv och familjeliv.
Till skillnad från många andra länder, inte minst inom EU, har Sverige politiska ramar på plats för att hantera det. Vi har en betald föräldraledighet, särbeskattning och en omsorg för både våra barn och äldre. Det är resultatet av aktiva politiska beslut under lång tid. Vi behöver visa övriga Europa att det är möjligt att göra dessa politiska satsningar. Det är nyckeln för att fler än en tredjedel av kvinnorna i EU (som är dagens verklighet) ska kunna delta på arbetsmarknaden.
Det betyder dock inte att Sverige är i mål. Vårt system behöver också utvecklas för att fungera för alla, oavsett hur och under vilken tid på dygnet du arbetar. Det handlar om en moderniserad föräldraförsäkring, satsningar på äldreomsorg och en tillgänglig barnomsorg. År 2022 erbjöd 170 av 290 kommuner barnomsorg på obekväm arbetstid. Det är bara drygt hälften av Sveriges kommuner. Den siffran kan och behöver bli mycket högre.
Högre ambition
Med regeringens politik är det dock en svår ekvation att få ihop. När statsbidragen minskar brottas kommunerna med nedskärningar.
Låt 2023 vara sista och enda året som kvinnors förutsättningar på och utanför arbetsmarknaden backar. Men ambitionen måste vara högre än att sluta backa och att stå still, vi måste ta många steg framåt. I samverkan mellan arbetsmarknadens parter och politiken kan vi i både Sverige och EU se till att jämställdhetsarbetet lägger i högsta växel.
Christine Marttila, ordförande för LO VästSverige
Carina Ohlsson (S), Europaparlamentariker
Aylin Nouri (S), riksdagsledamot