Sverige befinner sig i en kunskapskris, som vi behöver göra allt vi kan för att vända. Forskning visar samtidigt att lärare är den enskilt viktigaste faktorn för kvaliteten i undervisningen. Att ha ordentlig tid att planera, genomföra och följa upp sin undervisning är helt centralt för lärarnas möjligheter att bedriva en god undervisning. Det är tid som i dag ofta helt saknas.
En av anledningarna är att varken undervisningstid eller tid till för- och efterarbete är reglerat. Fram till 1995 reglerades antalet undervisningstimmar i kollektivavtalen genom en undervisningsskyldighet, så kallad USK. Det innebar att det reglerades hur många undervisningstimmar varje lärare skulle genomföra per vecka. I dag fastställs i stället lärares årsarbetstid och inom den ramen ska lärarna även göra en lång rad uppgifter som inte har med undervisning att göra.
Spara på skolan
Avregleringen av undervisningstiden kom till följd av tuffa ekonomiska tider, kommunaliseringen av skolan och 90-talets pedagogiska idéer. Det var ett stort misstag, som har fått stora negativa konsekvenser. Enligt en undersökning ökade exempelvis lärarnas genomsnittliga undervisningstid med hela två veckor per läsår under första decenniet av 2000-talet. Att öka lärarnas undervisningstid har många gånger blivit ett sätt att spara in på skolan.
I dag har lärare dessutom orimligt höga dokumentationskrav och deras yrkesvardag dränks i administration. Flera rapporter har även visat att lärare förväntas utföra allt fler arbetsuppgifter utöver själva undervisningen, exempelvis vara rastvakt, mentor eller hjälpa till i matsalen. Det säger sig självt att detta kraftigt påverkar lärares möjligheter att planera, genomföra och följa upp undervisningen och att det skapar en orimlig arbetsbelastning och arbetsmiljö.
Att reglera lärarnas kärnuppdrag skulle skapa betydligt bättre förutsättningar för lärarna. Samtidigt skulle det innebära en välbehövlig storsatsning på läraryrket. Genom att reglera lärarnas undervisningstid och tiden till för- och efterarbete skulle läraryrkets status och arbetsvillkor förbättras. Det leder förhoppningsvis till att fler väljer att stanna kvar, att fler väljer att återvända och att fler lockas till yrket.
Genom att reglera lärarnas undervisningstid och tiden till för- och efterarbete skulle läraryrkets status och arbetsvillkor förbättras
För att en reglering av undervisningstid och tiden till för- och efterarbete ska få de positiva effekter som den kan få behöver den få kosta. Annars är risken att den möts av ökande klasstorlekar, som ett sätt för huvudmännen att få ihop ekonomin. Så får det inte bli. Samtidigt ska man inte hymla med att en sådan här reglering är komplex och behöva utredas noggrant. Liberalerna sätter dock alltid skolan först och kommer prioritera detta i framtida budgetförhandlingar. Den samhällsekonomiska kalkylen av att satsa på skolan är tydlig, skolmisslyckanden är dyra och riskerar leda till psykisk ohälsa, arbetslöshet och kriminalitet. Det är därför en helt nödvändig prioritering att göra.
Liberalerna har i regeringsställning tagit flera steg för att förbättra lärarnas förutsättningar och arbetsmiljö. Det handlar bland annat om minskad administration, ökade befogenheter och stöd samt avskaffandet av extra anpassningar. Nu går vi vidare med nästa steg: att reglera och freda lärares tid för kärnuppdraget. Det är helt avgörande – för ett attraktivare läraryrke och för högre kunskapsresultat.
Johan Pehrson (L), partiledare och arbetsmarknads- och integrationsminister
Lotta Edholm (L), skolminister