Den kris som Sverige och världen går igenom påverkar oss alla. Påskhelgen har förhoppningsvis varit lite välförtjänt vila för många, men för andra kan den ha varit ett rent helvete. Ett problem som inte får hamna i skymundan som en följd av Coronapandemin är kvinnors och barns ökade utsatthet för våld i hemmet. Därför bjöd jag i början av april in ett antal viktiga aktörer till ett digitalt rundabordssamtal för att få en bild av situationen och vad vi som samhälle tillsammans kan göra.
Naturlig del av krishanteringen
För så här är det; vi kan vara ganska säkra på att utsattheten och våldet i hemmet kommer att öka. Därför måste insatser för att säkra tryggheten i hemmet vara en naturlig del av hanteringen av coronakrisen. Precis som vi hanterar folkhälsan, sjukvårdens kapacitet, jobben, företagen, välfärden och samhällsekonomin.
När samhället drar sig tillbaka för att koncentrera sig på den mest akuta krishanteringen och när social distansering blir normen, blir de ögon som kan vara det lilla skydd som finns, färre. För en del kvinnor och barn kan hemmet i detta läge vara den farligaste platsen att vara på.
Organisationerna som jobbar med dessa frågor vittnar om många orosmoln. Det handlar delvis om ökat tryck och oro. Barn berättar att pappa brukar slå mamma och att nu så ökar våldet.
Orosanmälningarna minskar
Andra barn frågar sig vad som sker om skolan stänger. Kommer någon att fråga efter mig vid en längre frånvaro från skolan? Våld, hot om våld eller till och med planer om bortgifte, blir deras verklighet.
Samtidigt vittnar organisationerna också om en tystnad. Det liknas vid tystnaden under semestern eller julen. Vi vet att våldet ökar, men möjligheten att söka hjälp minskar. På samma vis riskerar de formella orosanmälningarna att minska. Inte för att våldet minskar, utan för att samhället nu ser mindre av vad som verkligen sker.
Några saker vill jag lyfta fram särskilt:
- Barn och kvinnors utsatthet i hemmet måste på alla nivåer ses som en del av krishanteringen. I kommuner måste alla insatser och kontakter samordnas så att inga fall missas. Socialtjänsten behöver vara aktiv och närvarande i så hög grad det bara går.
- De (oftast män) som begår dessa brott ska ställas inför rätta. Polisen och rättssystemets arbete behöver fortskrida för att lagföra de personer som gör sig skyldiga till övergrepp på andra.
- Nu behöver vi hjälpas åt. Samhället bidrar bland annat med polisresurser och socialtjänst. Men du behövs också. Om du tror att någon far illa, ring polisen eller ta kontakt med socialtjänsten. Summan av våra gemensamma insatser är vad som gör Sverige starkt i stunder av kris.
Fredrik Lundh Sammeli (S), justitieutskottets ordförande