Iranska folket har fått nog av korruption, repression och terrorism. Deras vrede är entydigt riktad mot det iranska prästerskapets religiösa envälde i landet. Folkmassorna skanderar ”prästerskapet måste försvinna”, "död åt diktatorn” och ”frihet, frihet”. Folket bränner ner allt som symboliserar prästerskapet och dess grundare Khomeini och den nuvarande högste ledaren Khamenei.
Iranska regimen har i rädsla för protestera stängt av internet och begränsat mobilnätet för att kväva spridningen av information om protesternas omfattning samt säkerhetsstyrkornas brutala nedslag mot demonstranter. Regimens rapportering om prostesternas omfattning och påverkan är kraftigt underdriven i linje med den iranska regimens propaganda.
Terrorn måste upphöra
Den senaste händelseutvecklingen i Mellanösternregionen med samtidiga kraftiga protester mot den iranska regimen i Libanon och Irak bekräftar det som den iranska demokratiska oppositionen har sagt påtagliga gånger, nämligen att den religiösa diktaturen i Iran är den stora roten och källan till allt elände i Mellanöstern.
Det är den iranska regimen som ligger bakom våldet som demonstranter och den civila befolkningen möter i dessa länder
Det iranska prästerskapet ligger som bekant bakom både krig och terror i regionen. Iranska regimen ser Irak, Libanon och Syrien som sina kolonier och kallar dem för sitt ”strategiska djup”. Det är den iranska regimen som ligger bakom våldet som demonstranter och den civila befolkningen möter i dessa länder. Det är Teheran-regimens prickskyttar som skjuter rakt in i folkmassorna från hustaken i Irak samtidigt som samma regims prickskyttar skjuter mot civilbefolkningen på gatorna i flera iranska städer.
Västvärlden tittar passivt på
Västvärlden har på flera sätt gett det iranska prästerskapets ledare fria händer till att göra precis vad de vill. Illusionen om att stärka de ”reformvänliga” krafterna inom prästerskapets envälde genom västvärldens eftergiftspolitik har varit en stark pådrivande faktor för att regimen har kunnat hålla fast vid denna "realpolitik" och terror.
Västvärlden har på flera sätt gett det iranska prästerskapets ledare fria händer till att göra precis vad de vill
Förespråkarna för eftergiftspolitiken hävdar att denna politik skulle bidra till ett mer öppet iranskt samhälle i fredlig samexistens med omvärlden. Det var så denna genomfalska och skamliga politik såldes in till den breda allmänheten i väst.
En efter en avlöste dock de så kallade ”reformvänliga” iranska presidenterna varandra mellan 1989 och 2018, med undantag för Ahmadinejad. Först ut var Rafsanjani, sedan Khatami och slutligen Rouhani.
Reformer lyser med sin frånvaro
Det som lyste med sin frånvaro under alla dessa år var verkliga reformer i Iran. Tvärtom ökade förtrycket och avrättningarna på hemmaplan under de ”reformvänligas” styre. Iranska revolutionsgardet IRGC tog över landets ekonomi medan den iranska regimen reste sig till att framstå som det största hotet mot världsfreden genom sitt omfattande stöd till terrorism.
Det sagda visar att ”reformister” och ”hårdföra” egentligen bara är två sidor av samma mynt
Det sagda visar att ”reformister” och ”hårdföra” egentligen bara är två sidor av samma mynt. Deras liv och öde är helt knutet till den fascistiska, religiösa regimen i Iran och dess överlevnad. Deras existens bygger helt på det fascistiska iranska prästerskapets förmåga att överleva. När prästerskapet går under följer både de så kallade reformisterna och radikalerna samtidigt med i deras undergång.
Kämpar för förändring
De senaste dagarnas kraftiga regimkritiska protester över hela Iran visar att det iranska folket vill ha en verklig positiv förändring i landet; ett Iran helt utan det religiösa prästerskapets envälde. Det visar även att regimen i Iran är ingen regional "stormakt" utan en illegitim religiös diktatur som utan folkligt stöd lever på lånad tid.
Trots motstånd har de dragit ut på gatorna i över 100 städer i landet för att ge uttryck för sin dröm om en framtid och ett fritt demokratiskt Iran
Iranierna som rest sig för att kräva sin frihet har under flera dagar trotsat regimens aggressiva och repressiva motåtgärder. Trots motstånd har de dragit ut på gatorna i över 100 städer i landet för att ge uttryck för sin dröm om en framtid och ett fritt demokratiskt Iran.
Det landsomfattande upproret med slagord från folket som "ned med diktatorn" riktar sig mot hela det iranska prästerskapets styre i sin helhet.
Detta bevisar att ett totalt regimskifte är det iranska folkets dröm och mål, inte en ”västerländsk konspiration” som prästerskapets högste ledare, Khamenei, regimens president Rouhani och förespråkare för ”reformer” påstår.
Västvärldens länder hade gjort sig själva en stor tjänst för framtiden om de tog beslutet att i dag stå enade med det iranska folket i denna helt avgörande tid när iranierna kämpar och ger sina liv för drömmen om demokrati, som är deras fullständiga rättighet att kräva och ta sig i enlighet med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som antagits av FN:s generalförsamling.
Mojtaba Ghotbi, ordförande, Förenade Föreningar för ett Fritt Iran, FFFI
Erik Wahlberg, jurist