Fredagen skulle just övergå i lördag när jag passerade hörnet mellan en av långgatorna och Linnégatan i Göteborg. I ljuset från gatlampan uppfattar jag tre kvinnor i 30-årsåldern. Min hjärna kategoriserar dem som ”helylle-tjejer”. Naturligt sminkade, inga typiska nattklubbsmänniskor utan vanliga kvinnor i yngre medelåldern i ullkappor och stickade halsdukar. Möjligen ulvar i fårakläder då en av tjejerna tar kommandot över de två andra och dirigerar dem: ”Stå kvar här, jag har pengarna.” Hon stövlar fram till två killar i mörkret på Andra Långgatan som mer eller mindre har dolt sina ansikten bakom balaklavor. Jag hör henne fråga dem ”Har ni något?” och den ena av killarna svarar ”Ja”. Jag observerar det hela som bara utspelar sig under ett tiotal sekunder.
Turligt nog ser jag två ordningsvakter på samma gata och jag går fram till dem och förklarar vad jag misstänker håller på att ske. Samtliga hinner uppfatta vad jag gör och möjligen ser jag ett stråk av oro i den köpande kvinnans ansikte och kanske lite, lite genans i kompisarnas ögon samt ilska i de två killarnas varav en börjar avlägsna sig.
Tar sig rätten
Det kanske var väldigt onödigt gjort av mig, som en vän sa när jag berättade om händelsen dagen efter. För min egen säkerhets skull alltså. Men som någon som arbetar mot illegala droger varje dag i veckan gick jag på min intuition. Jag blev överrumplad av att tre till synes vanliga tjejer tar sig rätten att handla narkotika av personer som mycket möjligt har drogförsäljning som sitt levebröd. Och jag blev arg och undrade hur de tänkte.
Om det är så tråkigt att gå ut utan droger i kroppen kan de inte stanna hemma och sticka halsdukar då i stället? De är förstås inte ensamma om att ta sig friheter. Friheter att handla insmugglade illegala substanser som skadar hela vägen från det att de tillverkas till det att de hamnar i kroppen på någon som i förlängningen, genom sin medverkan till organiserad brottslighet kan sägas ta pengar från vård av cancersjuka och sjuka barn. Som dessutom medverkat till att oskyldiga barn och föräldrar har förlorat sina liv i gängkriget.
Polis, tull och beroendemottagningar märker att det finns till synes ansvarstagande personer som småbarnsföräldrar, politiker, företagsledare och industriarbetare som handlar och använder illegala droger
Mitt medskick till dig som läser detta är att de flesta vet att det i dag sker dödsfall i form av överdoser och åtskilliga mord i narkotikans namn. Att vi alla får betala på något vis, med oro, pengar, utebliven sjukvård och att andra brott prioriteras bort av polisen. Polis, tull och beroendemottagningar märker att det finns till synes ansvarstagande personer som småbarnsföräldrar, politiker, företagsledare och industriarbetare som handlar och använder illegala droger. Till att börja med oftast enbart för nöjes skull. Preparat som säljs av personer som utnyttjar och urholkar de svenska systemen. Köpare och säljare som gemensamt riskerar framtiden för fler än sig själva för några gram grönt, vitt eller brunt. Så idiotiskt och kortsiktigt tänkt. Jag hoppas att några fler, som inte redan håller med mig, tänker på det egna ansvaret framöver.
Jessica Vikberg, förbundsordförande Riksförbundet narkotikafritt samhälle