Sverige har en stolt historia av att vara ett läsande land. Kyrkan, och senare folkskolan, bidrog till att skapa en läs- och skrivkunnig befolkning. I förlängningen lade det grunden för sammanhållning, bildning och en levande demokrati.
Färdigheten att läsa och skriva är lika viktig i dag. I skolan är den grunden för allt lärande, i alla skolämnen. På längre sikt ger den dig möjlighet att ta plats i samhället, att forma ditt eget liv och ta tillvara dina medborgerliga fri- och rättigheter.
En god läs- och skrivförmåga hos alla är dessutom en förutsättning för vår framgång och konkurrenskraft som land – för kunskapsnationen Sverige. Vår världsledande forskning, våra banbrytande innovationer och våra framgångsrika företag: inget av detta hade varit möjligt utan en höggradigt läs- och skrivkunnig befolkning.
Oroande utveckling
Men de framsteg vi gjort historiskt kan inte längre tas för givna. En rad undersökningar visar på en oroande utveckling mot sjunkande läsning och försämrad läsförståelse hos svenska skolelever.
I den senaste PISA-mätningen nådde 18 procent av eleverna i Sverige inte den nivå som OECD definierar som en basnivå av läsförståelse. Vi talar alltså om nästan vart femte barn – en obegripligt hög andel.
Ytterligare en larmklocka ringde alldeles nyligen, när Skolverket presenterade det svenska resultatet i PIRLS, en internationell studie av barns läsförmåga.
Den visar att andelen fjärdeklassare som presterar på en låg nivå eller till och med under en låg nivå i läsförståelse har ökat från 12 procent till 19 procent. Dessutom har skillnaden i resultat mellan de högst och de lägst presterande eleverna ökat, och det finns en stark koppling till socioekonomisk bakgrund. Barn som kommer från resurssvaga hem och hem där man inte talar svenska klarar sig sämre än barn från resursstarka hem och hem där man alltid talar svenska.
Barn som kommer från resurssvaga hem och hem där man inte talar svenska klarar sig sämre än barn från resursstarka hem och hem där man alltid talar svenska
PIRLS-studien bekräftar språkets betydelse: Skolverket konstaterar att resultaten för de elever som inte alltid talar svenska hemma har försämrats, medan de elever som alltid talar svenska i hemmet presterar på samma nivå som för fem år sedan.
Om den här trenden fortsätter riskerar vi att se en generation där en stor andel elever riskerar att bli funktionella analfabeter i Sverige. Det skulle få enormt allvarliga konsekvenser. Inte bara för de barn som växer upp med sämre livschanser än de borde ha, utan för hela vårt samhälle.
Denna utveckling måste brytas. Om detta råder det sannolikt inte några delade meningar politiskt i dag. Men vi måste tyvärr konstatera att det som gjorts av tidigare regeringar inte har varit tillräckligt.
Historisk satsning
Nu behöver vi se framåt – och agera med kraft. Regeringen genomför redan nu en rad insatser i syfte att stärka barns läs- och skrivförmåga. För att nämna ett urval:
Redan i vår första budget som regering satsade vi 685 miljoner kronor på att ge svenska elever bättre tillgång till läroböcker. En historisk satsning som görs för att sträva mot principen om en bok per elev och ämne. Parallellt bromsar vi den alltför expansiva och okritiska hållning till digitalisering som länge genomsyrat skolan, därför att vi enligt forskningen vet att de bästa förutsättningarna för att lära sig läsa och skriva ges i analoga miljöer med analoga verktyg.
Både skolans styrdokument och lärarutbildningen behöver även reformeras, med bland annat större fokus på läs- och skrivinlärning och mängdträning. Därutöver har vi anslagit särskilda medel till att stärka barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling, bland annat genom Skolverkets uppdrag Läslyftet. Myndighetssamverkan sker inom ramen för Läsrådet, som är kopplat till Statens kulturråd. Regeringen följer också nära det utvecklingsarbete som Kulturrådet bedriver, bland annat kring insatser för att främja läsande bland barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden.
Riktade insatser
Allt detta är viktigt, och fler riktade insatser kommer att behövas. Barns och ungas intresse för läsning påverkas exempelvis starkt av läsande förebilder, framför allt hemma och i skolan. Vi vill därför vara tydliga med att om vi ska ha en chans att lösa samhällsproblemet med barns bristande läsförmåga måste hela samhället sluta upp. Och med samhället menar vi mer än staten.
Redan i dag görs värdefulla och verkningsfulla insatser ideellt, insatser som ofta stöds av både offentliga och privata medel. Vi vet också att det i det svenska civilsamhället och näringslivet finns både engagemang och genomförandekraft i dessa frågor. Det vill vi uppmuntra och stärka.
Därför tar vi nu initiativ till att samla de goda krafter som vill vara med och bidra till att återupprätta Sverige som ett läsande och skrivande land. Som ett första steg kommer vi att bjuda in till ett möte med aktörer från hela samhället, för att undersöka vad vi tillsammans vill och kan åstadkomma.
Inget barn som växer upp i vårt land ska hållas tillbaka på grund av bristande läs- eller skrivförmåga. Det handlar om att stärka alla barns livschanser och, i slutändan, att säkra Sveriges framtid som kunskapsnation.
Lotta Edholm, skolminister
Parisa Liljestrand, kulturminister