Ni traumatiserar vår son när han separeras från alla sina kompisar

För andra gången sitter vi med det nedslående beskedet att vår trettonårige son inte kan erbjudas plats på den högstadieskolan i närområdet med resten av klassen och vännerna. Till vår förfäran får sonen inget av de tre valen vi gjorde utan tilldelas plats på just den skolan vi absolut inte kunde tänka oss, som enda barn separerad från resten av klassen. Hur rimmar behandlingen av vår son med Barnkonventionen som kräver att barnens bästa ska beaktas? skriver Åsa Nord, förälder.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

När vi skulle ”välja skola” till vår son hoppades vi naivt att han skulle få gå i den naturliga ”fortsättningsskolan” efter sexan, där han redan nu läser vissa ämnen några gånger i veckan. Vi ville egentligen bara ange ett val på ansökningsblanketten, men garderade oss med att sätta ett andra- och ett tredjehandsval till ett par andra skolor. Detta för att inte till äventyrs tilldelas plats på stans illa beryktade skola som ligger i närheten av vårt hem. Till vår förfäran får sonen inget av de tre valen utan tilldelas plats på just den skolan, som enda barn separerad från resten av klassen.

ANNONS

När skolbytesprocessen drog igång, då man avser rätta till placeringar för missgynnade barn och på nytt tillgodose val genom att matcha bytesönskemål, fick vi ett nytt avslag. Nu sitter vi här och försöker trösta vår son som är mer än orolig inför högstadiet.

Strikt tillämpning

I mina frekventa kontakter den senaste tiden med handläggare på skolförvaltningen har jag upprepat blivit bemött med argumentet: ”Vi måste tillämpa skollagen rättssäkert.”. Vad är då rättssäkerhet i det här fallet?

Det verkar som handläggare på skolförvaltningen krampaktigt klamrar sig fast vid att rättssäkerhet upprätthålls genom strikt tillämpning av modellen för ”relativ närhet”. Jag tror att man behöver vidga synfältet för att avgöra om huruvida myndighetsbeslutet är rättssäkert. Jag inser det förtjänstfulla i att tillämpa en matematisk formel. Om man stoppat in rätt data i en given algoritm och datorn räknat rätt, så finns det ingen saklig grund att invända mot beslutet. Men räcker det? Eller behöver man också överväga om modellen som sådan är rimlig? På vilket sätt är differensen mellan avstånd till skola X och Y relevant för att avgöra vilken elev som har större rätt till en plats? Är den matematiska modellens enda syfte att åstadkomma enkel tillämpning för skolförvaltningen?

Lovvärd ambition

Jag arbetade under flera år som redovisningsekonom på Länsstyrelsen. Där var ett obligatoriskt moment att alla medarbetare skulle delta i utbildning om mänskliga rättigheter och barnrätt. Syftet var att vi skulle anlägga rätt perspektiv i vår myndighetsutövning. Vi som arbetade inom ekonomifunktionen hade dock lite svårt att hitta kopplingen till vårt arbete där våra kunder var interna och vi aldrig tjänstgjorde mot externa samhällsmedborgare. När jag tänker på det i efterhand så kan jag bara se den lovvärda ambitionen. Här förstod man vad uppdraget innebär med myndighetsutövning som påverkar samhällsmedborgarna.

ANNONS

När det gäller grundskoleförvaltningens uppdrag så gäller det inte någon dold indirekt koppling gentemot samhällsmedborgarna. Tvärtom har skolplaceringsbeslut en tydlig direkt påverkan på våra yngre kommunmedborgare, för vilka man särskilt bör beakta barnperspektivet. Det krävs inte enorm inlevelseförmåga för att förstå vilket trauma man kan försätta en trettonåring i när man separerar honom/henne från sina kompisar inför högstadiet på en ny skola med alla orosmoln det kan innebära.

Fler än ett barn sitter i denna stund med oro och ångest inför det kommande uppbrottet och högstadiet

I vilka sammanhang, utom vid frihetsberövande kan en vuxen tvingas att vistas på en arbetsplats där denne inte trivs? Desto större anledning att inte placera ett barn ensam på en skola som inte är lämplig.

Benämn åtminstone inte detta som ett skolval, för det är det inte. Även om man framhåller att de flesta barn får något av sina val tillgodosett, så går det inte bortse från varje enskilt barn bakom det procenttal som inte fått något av sina val. Fler än ett barn sitter i denna stund med oro och ångest inför det kommande uppbrottet och högstadiet. Ta inte ifrån barnet trygga förutsättningar med sina vänner inför denna stora livsförändring. Hur rimmar det med artikel 3 i Barnkonventionen. Hur kan en separation från vännerna anses som barnets bästa?

Till skolpolitiker och handläggare på Grundskoleförvaltningen vill jag rikta följande uppmaning: Stig ned från de paragrafer ni rider på och ta en diskussion om vad rättssäkerhet egentligen är och hur ni lever upp till att barnets bästa ska styra.

ANNONS

Åsa Nord, förälder

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS