Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vi vill införa tydliga språkkrav vid nyanställningar i välfärden, samtidigt som vi vill att befintlig personal med bristfälliga språkkunskaper ska genomgå obligatorisk utbildning – på betald arbetstid. Personalbrist är inte skäl att tumma på kvaliteten. Göteborgarna förväntar sig att välfärdspersonalen kan god svenska, skriver debattören. Bild: Kallestad, Gorm

Ni sviker de äldre när ni vägrar språkkrav i välfärden

Nyligen lade vi socialdemokrater fram ett förslag till kommunfullmäktige om språkkrav i äldreomsorgen, funktionshindersverksamheten, fritids och förskolan. Men det verkar inte bli några språkkrav i Göteborg. Högerstyret och de rödgrönrosa röstade ner förslaget. För mig är det obegripligt. Att de som jobbar i välfärden ska kunna god svenska borde vara självklart, skriver Jonas Attenius (S) kommunalråd.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är dags att sätta välfärden först. Sedan jag tog över som Socialdemokraternas gruppledare i kommunen, för drygt ett år sedan, har vi konsekvent drivit linjen att välfärden måste gå före allt annat. Om medborgarnas förtroende för den göteborgska välfärden – och i förlängningen för hela lokaldemokratin - ska återställas har vi inte råd att fastna i utdaterade lösningar, beröringsskräck och politiskt spel.

Många frågor är känsliga i politiken. För borgerligheten och Sverigedemokraterna är privatiseringsvurmen stark och marknadsexperimentens ställning som universallösning ohotad. För den rödgrönrosa vänstern finns det alltid obegränsat med resurser, och väldigt sällan behöver man prioritera mellan två goda ändamål. I kampen mot vinstjakt i välfärden gör vi socialdemokrater ofta gemensam sak med vänstern, i synen på politiken som en prioriteringskonst hittar vi ibland samsyn med de borgerliga. I känsliga frågor går det ofta prestige mellan partierna, man låser sig och fokuserar mer på nästa förutsägbara attacklinje än det praktiska problemet i människors vardag.

Verkligt problem

Men jag trodde faktiskt inte att det svenska språket var en sådan fråga. Brukare, personal, anhöriga, enhetschefer och medborgare – alla vet vi att språkproblem i välfärden är ett verkligt problem. När fackförbundet Kommunal genomförde en enkätundersökning bland sina skyddsombud i äldreomsorgen var resultaten anmärkningsvärda. 73 procent av skyddsombuden svarar att språkproblem leder till risker för patienter och brukare. 62 procent svarar att arbetsmiljön påverkades negativt av språksituationen på arbetsplatsen. 59 procent svarar att det ”ibland” eller ”ofta” anställs ordinarie personal som inte har tillräckliga språkkunskaper.

Vi vill införa tydliga språkkrav vid nyanställningar i välfärden, samtidigt som vi vill att befintlig personal med bristfälliga språkkunskaper ska genomgå obligatorisk utbildning – på betald arbetstid. Personalbrist är inte skäl att tumma på kvaliteten. Göteborgarna förväntar sig att välfärdspersonalen kan god svenska.

Beter sig förbryllande

Men det verkar inte bli några språkkrav i Göteborg. Det regerande högerstyret och de rödgrönrosa partierna valde att gemensamt rösta ner både språkkraven och den obligatoriska språkutbildningen. Sjupartikoalitionen beter sig direkt förbryllande. Det borde inte vara en kontroversiell uppfattning att man ska kunna tala svenska i svensk välfärd.

Den rödgrönrosa vänstern, som brukar försöka göra en poäng av att vi måste förbättra arbetsmiljön och höja kvaliteten, avfärdade helt alla de göteborgare som har erfarenhet av språkförbistringens negativa inverkan på vår gemensamma välfärd. Vänsterpartiets gruppledare i kommunen beskrev till och med vårt förslag som ”vansinnigt”. Ledande rödgrönrosa företrädare har uttryckt att vårt förslag utgör en ”brunfärgad ökenvandring” och frågat sig var utrikesfödda kvinnor ska jobba istället, som om detta vore meningen med vår gemensamma välfärd. Det verkar som att den rödgrönrosa vänstern ser välfärden som en social integrationsinsats – inte som en professionell verksamhet och medborgarnas starkaste skyddsnät.

Ledande rödgrönrosa företrädare har uttryckt att vårt förslag utgör en ”brunfärgad ökenvandring” och frågat sig var utrikesfödda kvinnor ska jobba istället, som om detta vore meningen med vår gemensamma välfärd.

Det sittande högerstyrets agerande är lika besynnerligt. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna har - på nationell nivå - alla sagt sig vilja ha språktester för, bland annat, medborgarskap. Nyligen krävde dessutom Liberalerna i riket språktest i vården. Men i Göteborg, där de sitter vid makten, vill de inte ens införa språkkrav för de som tar hand om våra äldre eller utbildar våra barn. Istället kastade de ut vårt förslag med motiveringen att Göteborg redan kräver svenskkunskap.

Tom retorik

Antingen menar högerstyret att de brukare, medarbetare, chefer och medborgare som vittnat om språkförbistring i välfärden hittar på – eller så fungerar inte nuvarande system, och de borde röstat för vårt förslag. Borgerlighetens engagemang för välfärden stannar vid tom retorik. Detta är inte första gången som Moderaternas högerstyre viker ner sig för sina rödgrönrosa kompisar – det har hänt tidigare, om allt från EBO-lagen till arenan – men kanske den allvarligaste gången.

Men än är det inte över. När frågan når kommunfullmäktige får högerstyret och de rödgrönrosa en ny chans. Min förhoppning är att båda blocken är villiga att lägga prestigen och spelteorierna åt sidan. Alla göteborgare ska kunna lita på att vår gemensamma välfärd håller högsta möjliga nivå. Då måste också all personal kunna tala svenska.

Socialdemokraterna kommer fortsätta lägga förslag för att stärka det svenska språkets ställning i välfärden. För oss är det en fråga om att höja välfärdspersonalens status, öka jämlikheten i förskolan och stärka kvaliteten. Göteborg förtjänar politiker som sätter välfärden först.

Jonas Attenius (S), kommunalråd