Replik
23/4 Sverige bryter mot mänskliga rättigheter när de offrar de äldre
Katinka Svanberg hävdar att Sveriges covidstrategi bryter mot mänskliga rättigheter, i och med den höga dödligheten inom äldreomsorgen. Man kan ifrågasätta framgången hos den svenska strategin, särskilt vad gäller situationen i äldreomsorgen. Men att framhålla att den i sin helhet strider mot mänskliga rättigheter är alltför enkelt.
Jag sympatiserar till fullo med Svanbergs oro för sin far. Min egen far är 80 år, och bor på ett ålderdomshem på Irland. Hemmet är hittills fritt från covid, men Irland, liksom Sverige, har under en lång tid haft problem med bristande kvalitet inom äldreomsorgen. Trots Irlands nedstängning har personer avlidit i covid på irländska ålderdomshem.
Övertolkar konventioner
Det finns olika problem med Svanbergs artikel. Den övertolkar konventioner om mänskliga rättigheter och diskuterar inte relevanta normer. Svanberg förbiser sociala, hälsomässiga- och mänskliga rättighetskonsekvenser av skador på ekonomin och utelämnar det faktum att alla strategier har potentiella kostnader för mänskliga rättigheter.
Rätten till liv innebär inte att staten har en skyldighet att hålla alla vid liv. Det skulle vara omöjligt. Som Svanberg säger har staten skyldigheter att vidta åtgärder för att skydda liv i samband med epidemier. Vad hon inte säger är att staten har ett brett utrymme för egna bedömningar av vad de lämpligaste åtgärderna är. Detta är särskilt viktigt i en sådan osäker situation som den vi befinner oss i.
Svanberg hävdar att svenska myndigheter tillåter covid att sprida sig fritt - att de inte ”bekämpar eller behandlar” viruset, vilket uppenbart inte är sant.
Rätten till hälsa kräver aktiva, riktade och konkreta åtgärder för att skydda människor från epidemier. Men rätten till hälsa medger också ett stort utrymme för bedömning av de mest lämpliga metoderna. Svanberg hävdar att svenska myndigheter tillåter covid att sprida sig fritt - att de inte ”bekämpar eller behandlar” viruset, vilket uppenbart inte är sant. Även om man inte stödjer strategin så har omfattande åtgärder vidtagits, inklusive ökad intensivvårdskapacitet och obligatoriska liksom icke-obligatoriska förordningar och rekommendationer.
Svanberg har förstås rätt i att diskriminering är förbjudet, men hennes argument bygger på en anklagelse om att Sverige avsiktligt "offrar" de äldre, som en del av ett socialdarwinistiskt "experiment". Detta är i bästa fall orättvist. Myndigheterna offrar inte medvetet varken de äldre eller den somaliska gruppen, som också påverkats oproportionerligt. Det finns underliggande faktorer som gör att dessa grupper drabbas i högre grad, som bristande kvalitet inom äldreomsorgen och ojämlikheter i hälsa. Dessa är allvarliga och kan kritiseras utifrån ett mänskliga rättighetsperspektiv. Men det är inte samma sak som att covidstrategin avsiktligt offrar vissa grupper i samhället.
Självmord ökar
En annan del av Svanbergs argument är att äldre offras av ekonomiska skäl. Men ekonomiska kriser och nedgångar har i sig själva stora hälso- och sociala konsekvenser. Självmord ökar. Arbetslöshet ökar, med allt som det innebär, inklusive ökade kostnader för det offentliga. Finansiering för sjukvård och äldreomsorg pressas. Ekonomiska och sociala rättigheter är i slutändan svårare att förverkliga i en svag ekonomi. Att skydda ekonomiskt välbefinnande är därför en viktig del av folkhälsoarbetet, både här och globalt.
Svanberg jämför Sveriges strategi med Australiens nedstängning av samhället i syfte att visa att Sveriges beslut att inte stänga ner bryter mot mänskliga rättigheter. Men att stänga ner ett samhälle har också allvarliga konsekvenser för mänskliga rättigheter. Exempelvis vet vi att alkoholism och psykisk ohälsa ökar, vilket påverkar rätten till hälsa. Våld i nära relationer ökar när samhällen stängs ner och vår förmåga att skydda de drabbade minskar. Om de äldre kan ses som offrade av en strategi kan de som utsätts för våld i nära relationer ses som offrade av en annan. I sådana fall bryter båda strategierna mot mänskliga rättigheter.
Nedstängning eller inte, obligatorisk eller inte – vad vi än gör finns vinster och förluster för hälsa och mänskliga rättigheter. I slutändan innebär Svanbergs argument att alla strategier paralyseras.
Damon Barrett (Jur Dr, folkrätt) är universitetsadjunkt vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Sahlgrenska Akademin