I GP 14/5 beskriver flera socialsekreterare på enheten för Barn och unga i Angered hur vardagen ser ut för de barn och familjer de möter. De målar upp en bild av en arbetsdag som är tidspressad såväl som känslomässigt utmattande. Vidare berättar de om den oro de känner inför hot om stundande sparkrav på en verksamhet som redan går på knäna. De frågar sig hur behov som inte kan tillgodoses i dagsläget ska kunna tillgodoses när resurserna blir ännu knappare, och konstaterar: ”Det finns ingenting som tyder på att behoven hos de barn och de familjer vi möter kommer att minska.”
Vi som skriver den här debattartikeln arbetar på enheten för vuxenstöd i Örgryte-Härlanda och vi delar den verklighetsbeskrivning som våra kollegor i Angered ger i sin artikel. Även vi drar slutsatsen att kortsiktiga sparkrav innebär långsiktigt ökade kostnader – för att inte tala om det lidande det kan medföra för barn och familjer i spåren av nedskärningarna.
Kollegorna i Angered berättar att de möter barn som upplevt och varit utsatta för våld och övergrepp, och familjer där det förekommer missbruk, kriminalitet, psykisk ohälsa och hedersförtryck. De lyfter även vikten av att kunna ge insatser i tidigt skede, för att barnen ska kunna utvecklas till trygga och självständiga vuxna.
Hinner bli vuxna
På enheten för vuxenstöd möter vi barnen som våra kollegor beskriver. Fast när de kommer till oss har de hunnit bli vuxna. Vi möter dagligen personer som berättar om svåra trauman i barndomen – trauman som de inte fått tillräcklig hjälp med att hantera. Många saknar förtroende för myndigheter och har erfarenhet av en vuxenvärld som svikit. För att vi ska kunna nå dessa människor och hjälpa dem till förändring måste vi ha tid och resurser att bygga relation och förstå deras individuella behov. Vi behöver få möjligheten att använda vår kompetens för att ge insatser som faktiskt fungerar långsiktigt. Får vi den möjligheten ser vi bättre resultat; individen vinner på att få en insats som motsvarar dess behov och samhället vinner på att kostnaderna blir lägre på lång sikt.
Många socialarbetare blir sjukskrivna
Vi ser inte att det handlar om socialarbetare som inte vill hjälpa till eller som saknar kunskap. Nej, det handlar om kortsiktiga besparingar, det handlar om hur befintliga resurser används. Engagerade och kompetenta socialarbetare slits ut och blir sjukskrivna. De senaste åren har Göteborgs stad svarat på den här situationen med att hyra in dyra socionomkonsulter från privata företag. I GP:s granskning 15/1-17 framgår det att Göteborgs stad spenderade 16,5 miljoner på just konsultarvoden bara under 2016. Konsulternas erfarenhet och kompetens varierar såväl som att de saknar kunskap om klienterna och kontinuiteten går helt förlorad.
Vi menar att den förda personalpolitiken och de aktuella nedskärningarna inom socialtjänsten går stick i stäv med ett humant såväl som effektivt arbete med människor. Senast i raden av nedskärningar, eller vad ledningen kallar för besparingar, är att SDF Örgryte-Härlanda nu ska kapa kostnaderna för boende samt enheten för barn och unga. Enligt stadens hemlöshetsplan för 2015-2018 står det att antalet hemlösa ska halveras inom perioden. Att då samtidigt spara in på boendekostnader går inte ihop. Bostadsbristen går hand i hand med många av de problem vi på enheten för vuxenstöd ser. Vi ser alltifrån unga som inte kan flytta ifrån dysfunktionella hemförhållanden till kvinnor som går tillbaka till våldsamma män på grund av att vi inte kan erbjuda tillräckligt stöd. Vidare vill vi uppmana makthavarna att ställa sig frågan vad dessa nedskärningar innebär för de barn och familjer som av olika anledningar behöver stöd från socialtjänsten. De människor som i dag erhåller stöd av enheten för vuxenstöd Örgryte-Härlanda får det i enlighet med socialtjänstlagen. Om nu stadsdelen behöver göra nedskärningar – varför väljer man just dessa utsatta grupper?
Förebyggande arbete är det bästa
I stället för de återkommande besparingar som görs, önskar vi att politiker och chefer lyssnar på oss och litar på att vi vet vad vi behöver för att kunna göra ett gott arbete. Vi hävdar bestämt att den absolut billigaste och bästa insatsen är den förebyggande; för individen, för dess anhöriga och för samhället. Det är naivt att tro att problem försvinner för att pengarna försvinner.
Det sociala arbetet kostar pengar och måste få kosta pengar.
Sophia Laveborn
Emma Fransson
Magnus Persson
Ann-Sofi Ålund
Sara Dahlgren
Cecilia Larsson
Evelina Wahlén
Sebastian Björk
Anna Wiskari
Maria Lund
Carl Åkerlund
Johanna Knutsson
Agneta Martinsson
Malin Johansson
Mathilda Karlsson
Amanda Sävenek
Martina Nyberg
Alla social- sekreterare vid enheten för vuxenstöd i Örgryte-Härlanda