Jag bor, och trivs, sedan 14 år i stadsdelen Hammarkullen. Jag har två tonåringar hemma: den yngste går i Hammarkullens enda högstadieskola, vilket funkar jättebra, och den äldsta spelar i en fantastisk orkester inom kommunala Kulturskolan i Hammarkullen. Själv är jag verksam i Folkets Hus Hammarkullen. Jag vill berätta hur osthyvelsmodellen känns i verkligheten, i Hammarkullen och i andra områden som liknar mitt.
Jag har just fått veta att Kulturskolan sätter in en husvärd under ett par veckor för att öka tryggheten på onsdagskvällarnas repetitioner och lektioner i Hammarkullen. Och visst märker jag, som boende och verksam i området, att det är stökigt i området just på onsdagar. Ungar som drar omkring, smäller smällare, hamnar i slagsmål. Som av en händelse är det just på onsdagar som den fantastiska fritidsgården för mellanstadiebarn, Minimix, håller stängt. Av budgetskäl, förstås.
Klump i magen
Ska de stökiga onsdagskvällarna utökas till att omfatta fler kvällar i veckan nu, när flera miljoner ska sparas inom fritidssektorn? Hur många kvällar i veckan ska jag behöva vara orolig tills jag ser att bägge tonåringarna har kommit säkert hem på kvällen?
Jag har också just fått veta att 18 tjänster ska bort från Nytorpsskolan, områdets högstadieskola, där min yngste går i nian. Samtidigt ska 15 tjänster bort på Hammarkullsskolan, en av områdets lågstadieskolor.
Nu ska alltså budgeten "komma i balans", och antalet vuxna i skolan minskas. Ska klumpen i magen komma tillbaka nu?
I många år hade jag – och många, många föräldrar med mig – en klump i magen varje morgon när barnen skulle till skolan. Vi visste att fula ord skreks i de nedklottrade korridorerna, och att det var för stökigt i klasserna för att det skulle vara möjligt att bedriva ordentlig undervisning. Med hjälp av ökade personalresurser och idogt arbete har skolorna ryckt upp sig de senaste åren. I Hammarkullsskolan går inte en enda elev ut ettan utan att ha lärt sig läsa, och på Nytorpsskolan är studieron och tryggheten tillbaka. Men det har kostat. Nu ska alltså budgeten "komma i balans", och antalet vuxna i skolan minskas. Ska klumpen i magen komma tillbaka nu?
Inga mötesplatser
Och den äldre farbrorn som kommer upp till Folkets Hus med ett papper från Försäkringskassan han inte förstår, och som inte vet hur Bank-ID fungerar – vart ska vi hänvisa honom nu, när Medborgarkontoret i Hammarkullen fått stänga?
Och i ett område där nära hälften av de vuxna inte har ett jobb – hur ska folk hitta ett sammanhang där de får självkänsla och tillhörighet, när föreningsstödet i Angered nu skärs ner med hälften?
I Hammarkullen finns en enda öppen mötesplats – Folkets Hus Hammarkullen. Huset kan knappast förväntas gå med vinst i ett område där föreningslivet går på knäna och folk inte har jobb – men det är i sådana områden mötesplatser behövs som allra mest. Nu riskerar huset att bli utan anslag. Vad händer med Hammarkulletorget och föreningslivet om mötesplatsen försvinner?
Ibland verkar politiker tro att nedskärningar som görs med osthyvelsmodellen inte märks. Men i ett område som Hammarkullen, som saknar vårdcentral, apotek, barnavårdscentral, försäkringskassa och stora arbetsgivare – märks det direkt när det skärs i skolan, föreningslivet, stödfunktioner, mötesplatser och i fritidsaktiviteter för alla från barn till seniorer.
Vi mäter det i ett segregationsgap som vidgas till en oöverbryggbar ravin i staden Göteborg
Vi mäter nedskärningarna i antalet klumpar i magen, i antalet läskunniga elever och i antalet äldre som får hjälp i en besvärlig situation. Vi mäter det i hur stökigt det är på onsdagskvällar och vi mäter det i antalet simkunniga barn. Vi mäter det i ett segregationsgap som vidgas till en oöverbryggbar ravin i staden Göteborg.
Priset för högt
Samtidigt ser vi som verkar här hur även kostnaden i kronor och ören ökar på sikt – i form av högre kostnad för polis och socialtjänst om några år eller något decennium.
Och jag frågar mig: Är det verkligen värt det? Finns det inget annat sätt att förvalta vår stad på? Kan vi inte se värdet i att höja livskvaliteten, öka vi-känslan, lära fler barn att läsa och hjälpa farbrorn med hans trilskande Bank-ID?
Kan det vara så att priset för nedskärningarna helt enkelt är för högt?
Maria Wångersjö, boende i Hammarkullen och ordförande i den ideella föreningen Folkets Hus Hammarkullen