Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det påstås att Hitler och nazismen inte var höger utan ”vänster”. Argumentet är grunt. Hitler var ”vänster” därför att NSDAP hade ordet ”socialism” i partinamnet. Utifrån samma logik skulle DDR, eller Nordkorea för den delen, varit en demokrati bara för att ordet demokratische återfanns i namnet, skriver debattören. Bild: Jon Chol Jin
Det påstås att Hitler och nazismen inte var höger utan ”vänster”. Argumentet är grunt. Hitler var ”vänster” därför att NSDAP hade ordet ”socialism” i partinamnet. Utifrån samma logik skulle DDR, eller Nordkorea för den delen, varit en demokrati bara för att ordet demokratische återfanns i namnet, skriver debattören. Bild: Jon Chol Jin

Nazismen var lika mycket vänster som Nordkorea är demokratiskt

De senaste dagarna har det blossat upp en absurd storm på sociala medier. Det påstås att Hitler och nazismen inte var höger utan ”vänster”. Argumentet är grunt. Hitler var ”vänster” därför att NSDAP hade ordet ”socialism” i partinamnet. Utifrån samma logik skulle DDR, eller Nordkorea för den delen, varit en demokrati bara för att ordet demokratische återfanns i namnet, skriver Mikael Nilsson, docent i historia och expert på Hitler och nationalsocialismen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nazisterna skulle heller inte varit särskilt antisemitiska eftersom 25-punktsprogrammet bara nämnde ordet ”jude/judisk” två gånger, nämligen i punkt 4 gällande vem som kunde och inte kunde bli ”medborgare i nationen” (Staatsbürger) – samma medborgarkategori som förespråkas av SD i dag – och i punkt 24 gällande bekämpandet av den ”judiska materialismen”.

Historiker drar dock inte slutsatser gällande nazismens ideologiska innehåll enbart utifrån texten i partiprogrammet eller -namnet; analysen är kontextuell och tar hänsyn till allting som Hitler och nazisterna gjorde och sade. Historierevisionisternas ideologiskt motiverade kampanj för att tillskriva ”vänstern” skulden för nazismen har pågått i flera år.

Hatkampanj mot S

I USA har MAGA-propagandisten Dinesh D’Souza lett denna historierevisionistiska attack, bland annat i boken The Big Lie: Exposing the Nazi Roots of the American Left (2017). Denna historieförfalskning har även anammats av SD:s anhängare i Sverige – här omgjord till en hatkampanj mot socialdemokraterna vilka sägs ha varit ”de verkliga nazisterna”. Detta är ett led i SD:s försök att maskera sin egen nazistiska historia. Uppseendeväckande nog har nu alltså en del framträdande röster inom både M och KD tillägnat sig och spridit denna falska historiebeskrivning.

NSDAP:s partiprogram – med tal om bland annat förstatligande av alla ”truster” , kommunalisering av ”stora varuhus” och så vidare. – måste tolkas mot bakgrund av NSDAP:s antisemitism. Dessa termer hade alla en underförstådd antisemitisk innebörd och udd. Det gäller även punkt 18 och dess krav på dödsstraff för ”ockrare” och ”svartabörshajar”. Så kallade ”arier” hörde inte till dessa kategorier.

Hitler klargjorde också vid flera tillfällen – bland annat i ett tal den 13 april 1928 – att det enbart var judiskt ägande av företag som skulle avskaffas

Hitler var absolut socialist. Men han var socialist till höger; något helt annat än den mer vanligt förekommande vänstersocialismen. Förvirringen uppstår därför att orden på ytan är likadana. Det är dock orden som begrepp, det vill säga vilket innehåll de har, som vi måste beakta. Hitler var tydlig på dessa punkter. Redan i Mein Kampf skrev han att individen var grundfundamentet för hela samhället. Om man satte massan i individens ställe så hade man låtit ideologin anfrätas av ”det marxistiska giftet”, skrev han.

Den 18 juni 1926 betonade han att NSDAP var helt och hållet för privat ägande av produktionsmedlen; fritt företagande var det mest ändamålsenliga för nationen och skulle därför upprätthållas och beskyddas. Hitler klargjorde också vid flera tillfällen – bland annat i ett tal den 13 april 1928 – att det enbart var judiskt ägande av företag som skulle avskaffas. Gränsen mellan nationalism och socialism blev flytande, förklarade han den 18 augusti 1930. Nationalismen var den högsta formen av socialism – och tvärtom.

Populistiska inslag

Det fanns även vissa populistiska inslag i programmet, det vill säga krav som tillkommit därför att det var frågor som engagerade massorna vid den aktuella tidpunkten; såsom kravet på vinstdelning i ”storföretag” samt utbyggnad av äldreomsorgen. Men de som lyfter fram dessa punkter som bevis för nazismen som ”vänster” bör också notera att punkt 16 krävde skapandet av en ”sund medelklass” – knappast ett krav som kan kallas ”vänster” – och att punkt 24 krävde ”religionsfrihet” samt angav att partiet vilade på religiös grund: på en ickekonfessionell ”positiv kristendom”.

År 1933 satte man igång en massiv privatiseringsvåg, alltså inte några förstatliganden. Det här är relativt okänt bland lekmän. I princip samtliga offentligt ägda företag och verksamheter såldes ut till privata kapitalister; det samma gällde judiska företag.

Enorma vinster

De planekonomiska inslagen i Hitlers regim måste även de ses i en kontext, nämligen Hitlers förberedelser för erövringskrig. För att detta skulle vara möjligt att realisera var staten tvingad att tala om för många företag att de skulle producera krigsmateriel istället för konsumtionsvaror; kontrakten var dock generösa och kapitalägarna gjorde enorma vinster. Hitlers Tyskland var en blandekonomi, men en där privat ägande och kapitalistiskt marknadsekonomiska principer dominerade. Härom är alla experter på Nazityskland överens. Hitlers högersocialism hade alltså ingenting med socialism så som vi normalt förstår den att göra.

Mikael Nilsson, docent i historia, författare och expert på Hitler och nationalsocialismen