Göteborgs hamn och sjöfart är i stark utveckling. Sjöfart och handel är Göteborgs historia – men det är också vår framtid. Göteborg utgör ena änden på en global handelsslinga med början i Ostasien. 30 procent av Sveriges import och export, och drygt hälften av containerhandeln, går via Göteborg. Göteborgs hamn är den enda i Norden som kan ta emot de största containerfartygen.
En rad faktorer gör att förutsättningarna för sjöfart, hamn och handel, liksom hela den marina miljön i Västsverige, är på väg att förändras:
Den gröna omställningen är också blå. Den gröna omställningen sker både på land och till havs och Göteborgs hamn är drivande i utvecklingen.
Sparar bränsle
Hamnen vill erbjuda fossilfria bränslen och skapa ekonomiska incitament för fossilfria transportsystem. Sjöfarten är i början av en omställning genom användning av metanol, ammoniak och gas, först fossilgas och senare biogas, för fartygsdrift. Eldrift är redan här. Olika bränslen behövs för olika fartyg, uppgifter och rutter. Kajplatser flyttar ut från centrum, vilket kortar inseglingstider och sparar bränsle.
Omställningen är viktig, men exponerar sjöfarten för el- och energisystemets svagheter vad gäller elnät och elproduktion.
– Regional tillgång till energi avgör den gröna omställningen. Västra Götalands län beräknas närmast dubblera elanvändningen till 2030 och tredubbla den till 2045. Drastiskt ökad elanvändning i Norrland och brister i överföringskapaciteten gör att ökad regional elproduktion blir avgörande för jobb och tillväxt i Västsverige.
Alla fossilfria energislag är viktiga för att klara elbehovet här, så också havsbaserad vind. Två vindkraftsparker utanför Halland är redan beslutade.
Att upprätthålla landets försörjningslinjer västerut är centralt för Sverige, liksom skyddet av strategiska flöden av energi och varor
Längs Västra Götalands kust är sex vindkraftsparker - i olika grad av konkretion - aktuella. Den potentiella elproduktionen för de två första parkerna är lika stor som länets nuvarande årsförbrukning, runt 18 Twh.
Utan säkerhet, ingen handel. Försvarsberedningen konstaterade att Västkusten med Göteborg är särskilt viktiga i händelse av kris eller krig. Att upprätthålla landets försörjningslinjer västerut är centralt för Sverige, liksom skyddet av strategiska flöden av energi och varor. Hela 90 procent av Sveriges import och export transporteras sjövägen, och privata aktörer med samhällsviktiga transporter till sjöss behöver i högre grad involveras i totalförsvarsplaneringen.
Även energiförsörjningen – både produktion och distribution - är ekonomiskt och säkerhetspolitiskt central. Energi från havsbaserade vindkraftsparker kan tas i land som el eller vätgas, vilket kräver ledningsdragning på havsbotten. Ledningsnäten för el och naturgas är, liksom fiberkablar på havsbotten, mycket skyddsvärda.
Nya sjöleder
Sprängningen av Nordstream, liksom skadorna nyligen på el- och kommunikationsledningar utanför Finland och Estland, illustrerar hur avgörande marin infrastruktur är.
– Strategisk position för nya sjöleder. Klimatförändringarna är på väg att öppna en ny sjöled genom Arktis. För Västsverige innebär en kommersiell användning av Nordostpassagen att Göteborg skulle bli den första stora hamnen på vägen från Asien till Europa – i stället för som i dag den sista.
Vägen till den asiatiska marknaden kortas för exportindustrin. Nordostpassagen kan korta transporttiderna till norra Europa med mellan 40-60 procent. Det kan sänka bränslekostnader och minska utsläpp. Det kommer att ställa krav på vårt län, men också öka vår konkurrenskraft.
Handelshögskolan höll nyligen ett seminarium om Arktis, där Nordostpassagen och Göteborg belystes. Vilka förberedelser den kräver av oss i Västsverige berättigar särskild analys – men möjligheterna är betydande.
– Det är i Västsverige det händer. Den gröna omställningen är fordons-, verkstads- och den petrokemiska industrins nästa utvecklingssteg och på få platser, kanske ingen, är den lika genomgripande som i Göteborg och Västsverige.
Kräver framåtblick
Kombinationen av utvecklingen av Göteborgs hamn och sjöfart, den gröna omställningen av västsvensk industri, tillkomsten av nya sjöleder, liksom av havsbaserad vindkraft utanför Västkusten, kommer att förändra den marina miljön i Västsverige vars strategiska betydelse kommer att öka.
Förändringarna av den marina miljön kräver framåtblick och nära samverkan mellan lokala, regionala och statliga aktörer för att hanteras. Det finns potentiella målkonflikter att hantera, men här finns framförallt betydande möjligheter att ta tillvara.
Sten Tolgfors, Landshövding Västra Götalands län