Läsåret har nu pågått ett par veckor och vi som arbetar i Göteborgs skolor märker av det ekonomiskt ansträngda läget. Det är tuffare av flera anledningar. Den huvudsakliga anledningen är att det är betydligt färre vuxna som arbetar i skolorna detta läsår än vad det var under föregående läsår. De som är kvar på sina nuvarande arbetsplatser har fått mer att göra. Förväntningarna och kraven på skolan är dock fortsatt höga. Och det är i och för sig något bra.
Men tyvärr överensstämmer inte dagens förväntningar och krav med nuvarande budget och resursfördelning. Den styrande makten i Göteborg, de rödgröna, är förstås oerhört ledsna över varför det ser ut som det gör. I våras fick vi läsa om att det smärtar dem “ända in i själen” över att de tvingas ta de oerhört svåra besluten att osthyvla ytterligare i budgeten för stadens skolor.
Besluten togs
Oavsett om kommunstyrelsen kände svår smärta eller inte så togs besluten likväl. Politik handlar om att prioritera och i detta fall har man valt att inte prioritera skolorna tillräckligt mycket. Ord är ord och handling är handling. Två helt skilda saker.
Med rådande ekonomiska läge bland stadens skolor vill jag därför, pedagogiskt och lågaffektivt, upplysa alla vuxna och barn, att det är dags att vi sänker förväntningarna och kraven på Göteborgs skolor.
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel att vi inte kan erbjuda den kvalitet på undervisningen som vi alla förväntar oss eller efterfrågar. Läraren är utarbetad och har fått täcka för kollegan som är sjukskriven.
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel att vi inte hinner se eller stötta alla barn och unga som behöver ses och stöttas. Klasserna är för stora i år och antalet vuxna är reducerade.
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel att vi inte kan erbjuda det lagstadgade stöd till alla barn som är i behov av sådant då vi helt enkelt inte räcker till. Specialpedagogen, skolsköterskan, kuratorn och elevhälsan hinner inte med sitt arbete då det är för mycket som ska hinnas med.
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel om det saknas uteleksaker, skolböcker, färgpennor eller linjaler då rektorerna måste hålla extra hårt i skolans plånbok
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel att skolgården, korridorerna och klassrummen upplevs mer otrygga eller stökiga då elevassistenten, fritidspedagogen eller skolvärden har fått sluta för att deras tjänster inte fick plats i det nya läsårets budget.
Det är inte skolornas eller enskilda lärares fel om det saknas uteleksaker, skolböcker, färgpennor eller linjaler då rektorerna måste hålla extra hårt i skolans plånbok. Köpstopp råder och det är viktigare att ekonomin är i balans än att lärarnas och elevernas välmående är i balans.
Det är inte vårt fel att läget ser ut som det gör. Det är rådande politiska beslut - från kommunnivå upp till regeringsnivå. Rikta er ilska och kritik mot de som styr och ställer i staden. Kom ihåg det när ditt barn kommer hem från skolan och berättar att allt inte står rätt till.
Hai Phuong Tran, lärare i Göteborg