Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Brottsoffer och åtalade ska inte behöva utsättas för lekmannabedömningar som i Uppsala tingsrätt. Att vara utsatt för eller misstänkt för ett brott är så pass allvarligt att det inte längre kan vara upp till de politiska partierna att dela ut nämndemannauppdrag som någon form av belöning för lång och trogen tjänst, skriver debattören. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Nämndemän ska inte fördöma en kvinnlig målsägandes beteende i rättssalen

Om du har blivit utsatt för ett våldtäktsförsök och ömsom skrattar, ömsom gråter under förhandlingen i tingsrätten och inte tittar gärningsmannen i ögonen samt är spänd och inte avslappnad, då är du inte trovärdig, enligt två nämndemän i Uppsala tingsrätt, och därför frias den åtalade. Detta är inte rimligt, skriver Bengt Ivarsson, advokat.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nämndemannainstitutet har en lång tradition i Sverige med anor ända från medeltiden. Från den tid Sverige hade enväldiga kungar och torterade misstänkta för att få dem att erkänna. Även i de flesta andra rättssystem förekommer lekmän som deltar i dömandet. Frågan är om den långa traditionen och den internationella förekomsten av lekmän är skäl att behålla det svenska systemet oförändrat. Enligt min uppfattning är det inte det, tvärtom visar ovanstående dom och ett flertal andra märkliga domar att det finns ett stort behov av att se över och reformera det svenska nämndemannasystemet.

I Sverige har vi nämndemän i tingsrätter, hovrätter, förvaltningsrätter och kammarrätter. Nämndemännen nomineras av de politiska partierna i respektive kommun eller region och utses av kommun- eller regionfullmäktige. Det innebär att i praktiken är näst intill samtliga partipolitiskt aktiva. De politiska partierna hävdar att den politiska urvalsprocessen är en garanti för att lämpliga personer utses. Huruvida det är korrekt får väl var och en bedöma. Av medborgarna är cirka tre procent medlemmar i något politiskt parti. Det innebär att 97 procent av befolkningen i praktiken ratas som nämndemän.

Inget gehör i riksdagen

Om nämndemän ska vara ett demokratiskt inslag i domstolarna kan man undra hur det demokratiskt det är att endast tre procent av befolkningen kan komma i fråga. En statlig utredning föreslog 2013 att man skulle öppna upp rekryteringen utanför de politiska partierna genom att hälften av nämndemännen skulle kunna nomineras utanför denna slutna sfär. Det förslaget fick inget gehör i riksdagen. Om man ska bibehålla någon form av legitimitet för nämndemannasystemet måste en succesiv frikoppling från partipolitiken göras. Den partipolitiska kopplingen är dessutom något som saknar någon längre tradition och som dessutom i stort sett saknas i andra länder. Kvalitetskontrollen kan säkert andra sköta väl så bra som de politiska partierna. Måhända skulle en breddad rekrytering också kunna bidra till en föryngring av nämndemannakåren. Medelåldern idag är närmare 65 år.

Vid flertalet förhandlingar i tingsrätter och förvaltningsrätter tjänstgör tre nämndemän och en juristdomare. Samtliga fyra har varsin röst. I brottmål saknar ordföranden utslagsröst. I stället gäller den mening som är lindrigast för den åtalade. I kammarrätt och hovrätt tjänstgör oftast tre juristdomare och två nämndemän. Även här är rösträtten individuell. Vid en reformering av systemet finns anledning att fundera på om nämndemännen ska vara kvar i hovrätter och kammarrätter. Lekmannainslaget där är en relativt ny tillkomst.

Med tanke på den roll dessa domstolar numera har saknas enligt min uppfattning skäl att ha kvar nämndemän där. I tingsrätter och förvaltningsrätter bör man överväga att minska antalet nämndemän till två. Man bör även ta bort den individuella rösträtten. Vidare finns det anledning att fundera över om det finns skäl att ha nämndemannadeltagande i lika många måltyper som idag. I komplicerade mål om ekonomisk brottslighet har jag svårt att se vad lekmän kan tillföra. Här måste det vara bättre att låta ekonomiskt kunniga personer delta jämte juristdomaren. Den allmänna klokhet som nämndemän påstås tillföra fyller ingen eller ringa funktion i dessa och andra komplicerade mål.

Många nämndemannaskandaler

Det är dags att de politiska partierna tar tag i denna fråga. Brottsoffer och åtalade ska inte behöva utsättas för lekmannabedömningar som i Uppsala tingsrätt. Att vara utsatt för eller misstänkt för ett brott är så pass allvarligt att det inte längre kan vara upp till de politiska partierna att dela ut nämndemannauppdrag som någon form av belöning för lång och trogen tjänst. Det finns många duktiga och kompetenta nämndemän idag, men antalet nämndemannaskandaler har nu blivit så många och allvarliga att systemet behöver reformeras. Jag föreslår därför att justitieminister Morgon Johansson snarast tillsätter en parlamentarisk kommitté som får i uppdrag att se över och reformera nämndemannasystemet. Ett nämndemannasystem för Sverige, i tiden.

Avslutningsvis, är domen från Uppsala tingsrätt rätt i sak? Ingen aning eftersom jag inte tagit del av alla bevisning. Rådmannen och en nämndeman ville döma den åtalade. Vi får se vad hovrätten säger. Oavsett vad hovrätten kommer fram till kommer vi i vart fall få se en betydligt bättre och sakligare motivering.

Bengt Ivarsson, Advokat på Kihlstedts advokatbyrå och fd ordförande för Sveriges advokatsamfund