När skola och förskola över huvud taget nämns i det program som Moderaternas stämma i Helsingborg ska behandla i helgen, är det enbart som en del av integrationspolitiken. En sammanhållen syn på skolpolitiken lyser helt med sin frånvaro. Partiet verkar ha hamnat på efterkälken vad gäller skolan, vilket kan belysas med flera exempel.
Det första gäller resurserna. Sverige tillhör inte de länder som satsar mest på skolan. I jämförelse med andra OECD-länder placerar sig Sverige någonstans i mittfältet. Ska vi nöja oss med det? Eller är det viktigt för framtiden att prioritera satsningar på skolan? Tydligen inte för Moderaterna. Medan Liberalerna gjort klart att de går till val på miljardsatsningar på skolan, är det knäpptyst från moderat håll. Partiets budgetmotion är så dunkelt utformad att det inte går att utläsa om Moderaterna ens ställer upp på regeringens blygsamma tillskott till skolan.
Utökad undervisningstid
För det andra har vi Moderaternas enda riktigt skolpolitiska paradfråga, nämligen kravet på att utöka undervisningstiden. Partiet vill i ett första steg utöka undervisningstiden från årskurs 1 och i ett andra steg för hela grundskolan, med en timme per dag. Även om det kan låta modest kräver det många tusen fler lärare än i dag. Sverige saknar redan tiotusentals behöriga lärare. Vägen till att få fler att vilja bli lärare går självfallet genom ett hållbart arbetsliv och ett mer attraktivt läraryrke, men den moderata politiken saknar svar på hur det ska bli verklighet.
För det tredje verkar partiet ha en panisk rädsla för att ompröva något som på minsta sätt har med konstruktionen av friskolesystemet att göra. Moderaterna vill fortsätta låta föräldrarna ställa barnen i kö flera år före skolstart, trots att det är väl belagt att kötid som urvalskriterium till fristående skolor leder till ett skevt urval. Ett parti som vill vara trovärdigt i sitt budskap om att alla individer ska ges chansen att fritt forma sina liv, borde aldrig acceptera att det i praktiken är familjebakgrund som avgör vilken skola en ung människa ska kunna välja. Ett marknadsorienterat parti som Moderaterna borde också begripa att ersättningen till friskolorna – den så kallade skolpengen – blivit felkonstruerad när den betalas ut även för uppgifter som friskolorna faktiskt inte ansvarar för.
Moderaternas stillastående
En fjärde punkt som illustrerar Moderaternas stillastående i skoldebatten, handlar om statens bristande styrning och ansvar för skolväsendet. Sedan 30 år lever vi med en kommunaliserad skola. Likvärdigheten har under den tiden sjunkit dramatiskt och kommunerna har uppenbara svårigheter att klara av att finansiera skolsektorn. Återkommande sparpaket slår stenhårt mot lärarnas arbetsmiljö och elevernas kunskaper samtidigt som de kvalitativa skillnaderna mellan skolor i olika kommuner växer oavbrutet.
Även inom förskolan har skillnaderna mellan – och inom – kommuner växt lavinartat vad gäller tillgången på utbildade förskollärare, personaltäthet och barngruppernas storlek. Så gott som alltid är det förskolorna i socialt utsatta områden som har störst problem.
Om Moderaterna menar allvar med att gå i bräschen för en bättre integrationspolitik, så borde de verka för ett statligt ansvarstagande för likvärdighet och finansiering av landets skolor, förskolor och fritidshem. Men för Moderaterna verkar det kommunala huvudmannaskapet vara skrivet i sten. Andra partier, som till exempel Liberalerna, har tagit ställning för att huvudansvaret för skolan ska överföras till staten. Till och med från Socialdemokraterna börjar det höras tongångar om att öka statens ansvar. Inom Moderaterna hörs inget annat än försvarstal för den kommunaliserade modellen.
Sporadiskt gör Moderaterna mindre utspel om skolpolitiska detaljfrågor, men de stora frågorna och de breda penseldragen låter vänta på sig
Sporadiskt gör Moderaterna mindre utspel om skolpolitiska detaljfrågor, men de stora frågorna och de breda penseldragen låter vänta på sig. Kan verkligen ett parti som gör anspråk på att utmana Socialdemokraterna om statsministerposten stå så här pass naket i en av väljarnas viktigaste frågor?
Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet