I april 2011 publicerades på denna sida en artikel med rubriken ”Sjukvården har ett stort kvalitetsproblem att lösa” där vi påstod att minst 3 000 patienter dog i onödan varje år i Sverige på grund av dålig kvalitet i patientbehandlingen, baserat på data hämtade från en undersökning i USA.
Exakt samma tal kom Socialstyrelsen fram till i en undersökning som fått lite uppmärksamhet. Undersökningen i USA ledde till att det startades en patientsäkerhetskampanj med namn Saving a hundred thousands lives och som senare har fått efterföljare i flera länder i Europa bland annat i både Danmark och Norge, men ännu inte i Sverige.
Ny metod mäta kvalitet
I början av 2000-talet etablerade ett internationellt erkänt institut en kvalitetssäkringsmetod kallad Global Trigger Tools (GTT). Det innebär att speciellt utbildade team granskar slumpmässigt utvalda journaler och registrerar det som kallas patientskador men som sjukvårdspersonal kanske normalt kallar komplikationer.
Under förra året genomfördes i Norge ett sådant nationellt projekt med GTT där man kom fram till att 4 700 patienter dog i vården varav minst 50 procent av dödsfallen var möjliga att förebygga. Tar man dessa resultat och översätter dem till svenska förhållanden så är det inte 3 000 patienter som dör i onödan utan 5 000!
Förra hösten redovisade Socialstyrelsen och SKL en rapport kallad ”Öppna jämförelser av cancersjukvården i Sverige”. De varierade resultaten fick allvarlig kritik av Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm – med all rätt. Inga landstingspolitiker har kommenterat detta. Dessutom är vissa landsting vad gäller olika cancerdiagnoser permanent underpresterande. De har ständigt högre dödlighet, fler komplikationer och längre väntetider till operation och behandling än andra. Ingen enda politiker har kommenterat detta.
Ytterligare 3 000 dödsfall
Cirka 55 000 patienter om året dör i cancer i Sverige. Om vi tar all cancer i Sverige och ser på femårsöverlevnad så är skillnaden mellan bästa och sämsta landstinget nästan 10 procent. Hade alla landsting presterat som det bästa så hade 2 000 patienter färre dött varje år och detta är ingen omöjlighet. Hade däremot alla presterat som det sämsta så hade ytterligare 3 000 patienter dött.
Enligt ett svenskt hjärtregister varierar dödligheten inom en månad i akut hjärtinfarkt och ettårsdödligheten efter hjärtinfarkt mellan bästa och sämsta landsting med 100 procent, givetvis en oacceptabel variation. Denna stora variation är ju också ett uttryck för varierande och delvis dålig kvalitet i behandling i många landsting. Patientsammansättningen kan inte förklara så stora skillnader. Så även när det gäller hjärtinfarkt (där cirka 35 000 patienter årligen insjuknar) så skulle kanske cirka 2 500 patienter till överleva om alla presterade som det bästa landstinget.
Minst 10 000 dödsfall per år
Lägger vi ihop alla onödiga dödsfall som beror på vårdskador och de som beror på att många landsting underpresterar, så skulle nästan 10 000 patienter färre avlida per år. Och då återstår många andra diagnoser att analysera. Så vi påstår nu i stället att minst 10 000 patienter dör i vården i onödan varje år.
Det vi slutligen frågar oss blir följaktligen: När ser vi några landstingspolitiker engagera sig i de dåliga resultaten och när tar staten över ansvaret för sjukvården och ser till att alla i Sverige får en sjukvård med samma kvalitet? För det man kan konstatera i dag är att landstingen inte klarar sin uppgift gentemot befolkningen, nämligen att erbjuda alla invånare en lika bra sjukvård.
Ulf Ljungblad
direktör Helse Sör-Öst RHF,
fd chefläkare och sjukhusdirektör, Östra sjukhuset i Göteborg
Christer Enkvist
fd landstingsöver-läkare i Västra Götalandsregionen
