Med kretsloppsjordbruk kan vi sänka utsläppen från livsmedel med 90 procent

Sverige kan nå klimatmålen och samtidigt bli självförsörjande på baslivsmedel om vi ställer om till betydligt mer grönskande fleråriga gräsmarker och kretslopp i jordbruket. Här finns en enorm potential att åstadkomma lösningar. Det har visat sig i både forskning och praktik.

Det är bara genom fotosyntesen kolet åter binds i det stora flödet av koldioxid mellan jorden och atmosfären. Årligen ökar mängden kol med cirka fyra miljarder ton i form av koldioxid i atmosfären. Förbränningen av organiskt och fossilt bundet kol är större än vad som binds av den gröna växtligheten på jorden och den koldioxid som också binds i form av kolsyra i världshaven som därigenom också blir allt surare. Därför ökar växthuseffekten.

För att vända utvecklingen som nu går mot ett allt varmare klimat intar jord- och skogsbruk en nyckelroll. Genom växande skogar och grönskande fält skulle vi kunna vända utvecklingen, öka mängden kol i mer organisk substans i marken och börja kyla ned jorden på sikt.

Stora förändringar

Om vi ska klara 1,5-gradersmålet måste vi åstadkomma en minskning av våra totala klimatutsläpp med 80-90 procent. Då måste naturligtvis alla sektorer i samhället göra ganska stora förändringar och inte bara fortsätta ungefär som tidigare. Det gäller även livsmedelssektorn. Beprövade och väl beforskade lösningar finns tillgängliga både på system- och gårdsnivå. Nyckelorden är kretslopp och vallodling.

En färsk studie av 22 svenska ekologiska kretsloppsgårdar visar att det är fullt möjligt att minska livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan med drygt 90 procent. Det beror mycket på att kretsloppsgårdarna ger en mycket stor kolinlagring i marken, och att man inte behöver använda klimatpåverkande insatsvaror som konstgödsel och importerat foder. Kolinlagringen på kretsloppsgårdar ligger på så höga nivåer att det kompenserar för djurens utsläpp av klimatgaser och även kompenserar för klimatpåverkan inom helt andra områden.

Studien visar samtidigt att ekologiskt kretsloppsjordbruk kan producera tillräckligt med baslivsmedel för den svenska befolkningen inom landets tillgängliga odlingsareal. Sverige kan bli självförsörjande på baslivsmedel i stället för att vara så starkt importberoende som vi är idag.

Främst behövs en minskning av vitt kött från kyckling och gris, som ju äter sådant vi människor kan äta direkt

Men det här kräver också en anpassning till mer hållbar matkonsumtion. Inte minst en kraftig minskning av köttkonsumtionen. Främst behövs en minskning av vitt kött från kyckling och gris, som ju äter sådant vi människor kan äta direkt. Dagens storskaliga kyckling- och grisproduktion är inte hållbar, men som småskalig lokalanpassad produktion kan dessa vara viktiga nischer även i framtidens jordbruk.

Här finns en potential på 600 000 hektar enligt LRF:s inventering för några år sedan. Outnyttjade arealer som en gång brukades är egentligen ännu större. Idisslande kor och får för produktion av mjölk och beteskött har en nyckelfunktion i ett kretsloppsjordbruk, där man integrerar växtodling med djurhållning och i stort sett är självförsörjande på gödsel och foder. Vidare måste vi förstås även ta tag i det förödande svinnet av mat som enligt Livsmedelsverket globalt uppgår till en tredjedel av den totala livsmedelsproduktionen.

Säkrad livsmedelsförsörjning

I grunden handlar allt det här om att, genom kretslopp, verkligen använda oss av de resurser som helt naturligt finns tillgängliga lokalt och som är helt tillräckliga för en hållbar och säkrad livsmedelsförsörjning.

Forskning visar att i ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk, med en väl avvägd balans mellan växtodling och djurhållning, behövs i princip ingen import av insatsvaror. Förutom att vi slipper konstgödsel behöver vi heller inte importera djurfoder, som leder till skogsskövling och markförstöring i andra delar av världen. Samtidigt ger det ekologiska kretsloppet ett jordbruk som kraftigt gynnar biologisk mångfald, motverkar övergödning av mark och vatten och som är fritt från miljöriskabla kemiska bekämpningsmedel. Att inte erkänna att jordbruket och maten är en viktig del av lösningen är ett ängsligt undvikande som vi inte har råd med. Nu är det hög tid att visa politiskt mod och ta tag i detta. Lösningarna finns ju.

Artur Granstedt, docent och agronomie doktor, ekologiskt lantbruk

Olof Thomsson, agronomie doktor, systemanalys