Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det är nödvändigt att livsmedelsbranschen och offentlig sektor åläggs att mäta sitt matsvinn och rapportera för att Sverige ska veta matsvinnets klimatpåverkan, skriver debattörerna.  Bild: Jonas Ekströmer/TT
Det är nödvändigt att livsmedelsbranschen och offentlig sektor åläggs att mäta sitt matsvinn och rapportera för att Sverige ska veta matsvinnets klimatpåverkan, skriver debattörerna. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Matsvinnets påverkan på klimatet negligeras

Hur kommer det sig att matsvinnets påverkan på klimatet knappt nämns i Sverige när åtgärder för att minska växthusgaserna är uppe till diskussion? Att minska matsvinnet är en av de lägst hängande frukterna för att minska det svenska klimatavtrycket, skriver bland andra Ingrid Strid, matsvinnsforskare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Förluster och svinn i livsmedelskedjan står för 10 procent av de globala växthusgaserna enligt WWF:s och Tescos rapport Driven to Waste från 2021 och 6 procent av EU:s växthusgaser enligt EU kommissionen. För Sveriges del finns inga officiella uppgifter.

Mängden matsvinn har beräknats av Naturvårdsverket. Från hushållen slängs eller hälls ut 370 000 ton ätbara livsmedel per år. En försiktig uppskattning av klimatpåverkan från denna oätna mat är 500 000 ton växthusgaser. Till det ska läggas svinn från restauranger, offentliga kök, grossister och butiker om minst 200 000 ton ätbar mat som ger ytterligare cirka 400 000 ton växthusgaser, samt oräknade förluster i livsmedelsindustrin och i lantbruket som ytterligare bidrar. Lågt räknat står matsvinn och förluster i hela livsmedelskedjan för åtminstone en miljon ton växthusgaser per år.

Tyst om matsvinnet

Detta kan jämföras med Klimatklivets över 4000 olika åtgärder, som för 9 miljarder kronor minskar klimatutsläppen med 1,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år i minst 16 år.

Ändå är det tyst om matsvinnet när klimatåtgärder diskuteras och debatteras på hög nivå. I regeringens klimatpolitiska handlingsplan nämns matsvinnet på ett enda ställe och då som substrat till biogas. I Klimatpolitiska rådets rapport 2021 nämns varken matsvinn eller matavfall. I Fossilfritt Sveriges 22 färdplaner ekar det också tomt. I färdplanen för detaljhandeln fokuseras på plastförpackningar och i den för lantbruket på fossilfria insatsvaror. Som om matsvinn och förluster inte berör dessa färdplaner.

Regeringen har beslut om två nationella etappmål för att minska matsvinnet. ”Dels ska matsvinnet minska så att det sammantagna livsmedelsavfallet minskar med minst 20 viktprocent per capita från 2020 till 2025, dels ska andelen av livsmedelsproduktionen som når butik och konsument 2025 öka”. Hur ska då dessa mål nås? Det finns inga ekonomiska styrmedel, lagar eller regleringar för att uppnå målen. Det finns inte någon statlig utredning om hur sådana styrmedel skulle kunna utformas. Om det alls är förenligt med Miljöbalken att slösa med mat håller forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet på att utröna.

Det finns inga ekonomiska styrmedel, lagar eller regleringar för att uppnå målen

Det är nödvändigt att livsmedelsbranschen och offentlig sektor åläggs att mäta sitt matsvinn och rapportera för att Sverige ska veta matsvinnets klimatpåverkan. Det behövs fördjupade analyser även på hushållsnivå och för det behövs det mer pengar och politik som faktiskt minskar matsvinnet utan att det uppstår i någon annan del av kedjan.

Regeringen har antagit en handlingsplan mot matsvinn i 42 punkter. Tre myndigheter, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket, arbetar för att minska matsvinnet. Det anslås totalt 6 miljoner per år kronor som ska räcka till löner, utredningar, projekt, enkäter, statistikinsamling, information och kommunikation till hushåll, livsmedelsföretag, restauranger, kommuner och offentlig sektor till exempel skolor och äldreomsorg.

Minska klimatavtrycket

Att minska matsvinnet är en av de lägst hängande frukterna för att minska det svenska klimatavtrycket. Dessutom gör ett minskat matsvinn att även andra miljöeffekter gynnas, såsom biologisk mångfald, vattenhushållning och att spara odlingsmark.

Vi måste sluta slösa med maten. Det är ansvarslöst att skjuta de problem matsvinnet medför på framtida generationer, djur och natur. Om åtta år, 2030, ska matsvinnet ha halverats enligt FN:s hållbarhetsmål.

Vi uppmanar politiker och beslutsfattare att:

– ge matsvinnet en tydligare plats i klimat- och miljöpolitiken.

– sätta ett nationellt mål om att halvera matsvinnet i hela livsmedelskedjan från jord till bord till år 2030 i enlighet med FNs hållbarhetsmål 12.3. Det finns inte i dag.

– tillsätta en utredning om styrmedel för att nå halveringsmålet. Frivillighet räcker inte.

– lagstifta om att företag och organisationer som hanterar livsmedel ska mäta och rapportera in sitt matsvinn, samt agera så att matsvinnet minskar.

– öka livsmedelskedjans avfallstaxa för ätbar mat som går till avlopp, biogas eller energiåtervinning, för att gynna matdonationer och andra högre nivåer i avfallshierarkin.

– kraftigt öka den årliga budgeten för matsvinnsmyndigheterna så att rejäla och strategiskt viktiga projekt kan sjösättas och följas upp.

Vågar vi hoppas på att Miljömålsberedningens nya förslag att börja mäta klimatpåverkan ur ett konsumtionsperspektiv är den nyckel vi väntat på?

Ingrid Strid, matsvinnsforskare, Föreningen Matsvinnet

Åsa Sandberg, matsvinnsexpert, Föreningen Matsvinnet

Sara Seing, kostchef, Föreningen Matsvinnet

Mårten Thorslund, miljövetare, Föreningen Matsvinnet

Louise Ungerth, senior rådgivare, Föreningen Matsvinnet