Jag har förmånen att få arbeta på en nybyggd skola i Göteborg. Lokalerna är rymliga, väggarna är fräscha och korridorerna genomtänkta. Ventilationen funkar som den ska, toaletterna är fina och dörrarna går att låsa. Matsalen är stor och rymmer många sittplatser, klassrummen har fönster och utsikt mot skolgården och lärarna får sitta i trivsamma arbetsrum med gott om utrymme. Det låter som en självklarhet när man listar alla dessa saker, men i realiteten är det inte en självklarhet. Åtminstone inte för ett oroväckande stort antal skolor runt i staden.
Jag har arbetat som lärare i Göteborg i över 12 år nu och jag har haft förmånen och möjligheten att få besöka ett antal skolor i staden. Jag är även fackligt ombud för min arbetsplats vilket har gett mig chansen att få träffa många andra skickliga och engagerade kollegor. Jag har med egna ögon fått se hur otroligt stor skillnad det är mellan stadens skolor. På vissa skolor som jag har besökt känns det som att man stiger in i en skola i ett u-land.
Sticker i ögonen
Vissa skolor i staden har problem med mögel och fuktskador. Det sticker i ögonen och näsa när man har vistats där inne ett tag. Tapeterna är sönderrivna, nedklottrade eller så har färgen flagnat för länge sedan. En del skolor byggdes under 1970-talet och är i ett stort, akut behov av renovering eller nybyggnation. Vissa klassrum har trasiga och gamla fönster som inte går att stänga ordentligt, ventilation som inte fungerar, elskåp som inte går att låsa, bord och bänkar som är sönderklottrade, stolar som gnisslar när man sitter på dem och klassrum och toaletter som inte går att låsa eller tända lampan på.
Lärarna som jag har pratat med säger att de skäms över sin skola. De skäms över att behöva arbeta under så usla, undermåliga och u-landslika miljöer. Även jag skäms å deras vägnar över att behöva skriva detta.
De tar frågan vidare till kommunpolitikerna och någonstans där på vägen tar det stopp
Vad gör facket? Vad gör stadens politiker och tjänstemän åt detta? Facket gör det de kan. De skäller lite på förvaltningen, fyller i olika blanketter och anmälningar, sitter i samverkansgrupper och möten. Tjänstemännen och förvaltningen nickar allvarligt och instämmer. De tar frågan vidare till kommunpolitikerna och någonstans där på vägen tar det stopp. Eller så tar det oerhört lång tid innan det händer något. Om det ens händer något. Men man lovar saker. Har visioner. Sätter upp mål. Skriver något fint på intranätet.
Nu har eleverna gått på ett efterlängtat sommarlov och ägnar väl inte så mycket tankar på skolan. Och snart går lärarna på välförtjänt semester.
Till hösten går många av lärarna och eleverna tillbaka till sina mögliga, fuktskadade och undermåliga klassrum.
HP Tran, lärare i Göteborg