Replik
31/9 Sluta dalta med unga kriminella - Bamsefilosofin funkar inte
Det grova våldet utgör en nationell kris. Jag är överens med Fredrik Kärrholm om att det behövs krafttag för att vända utvecklingen.
En del handlar om att de pojkar och män som är beredda att skjuta vilt i köpcentrum eller på lekplatser ska sitta inspärrade. Det handlar inte främst om straffsatser, utan om att vi drastiskt behöver öka uppklarningsgraden för de brott som begås. I dag leder så pass få gängrelaterade mord till fällande domar att mördarna kan räkna med att undgå straff. Jag har som polis mött föräldrarna till mördade barn och sett hur förtroendet för samhällskontraktet raseras när nästan alla morden lämnas utan konsekvenser.
Låst institution
Vad gäller unga pojkar som har nått så långt att de är redo att mörda så behöver de sitta placerade på låst institution. Den miljön ska möta säkerhetskraven, men också ge tillgång till rätt vård och behandling.
Och nu börjar vi närma oss skiljelinjen mellan M:s och MP.s rättspolitik.
Kärrholm och M vill väldigt gärna signalera hårdhet och handlingskraft, men landar ofta i förslag som i bästa fall är ogenomtänkta (Kriminalvårdens generaldirektör är exempelvis mycket skeptisk till att hyra fängelseplatser utomlands) och ibland rent kontraproduktiva (exempelvis visitationszoner).
Man pratar gärna om ”föräldraansvar”, och ”värderingar” men tror att det är något man kan tvinga fram med pekpinnar eller att hota med indragna bidrag.
Retorik som går ut på att misstänkliggöra, hota eller skambelägga människor i utanförskap snarare än att specifikt bekämpa kriminaliteten bryter ner den tillit som är grundläggande för att lyckas med både det förebyggande och det brottsbekämpande uppdraget.
Goda värderingar är också centralt, men utvecklas mycket lättare när barn inte bara får gränser utan främst stöd och kärlek
Föräldraansvaret är otroligt viktigt, men lösningen handlar inte om kraftfulla uttalanden utan om ett tidigt och praktiskt stöd där samhället möter föräldrar, bygger allianser och ger dem rätt verktyg genom exempelvis hembesöksprogram och familjecentraler.
Goda värderingar är också centralt, men utvecklas mycket lättare när barn inte bara får gränser utan främst stöd och kärlek. Det är också mycket effektivare att sätta in intensiva sociala hjälpande insatser (och inte då ”nedbrytande” som M:s vänner i SD vill se) tidigt än att behöva låsa in när det har gått för långt.
Kärrholm vänder sig raljant mot fritidsgårdar och ekonomisk omfördelning. För mig som har mött de barn som växer upp i kraftigt utanförskap är det tvärtom tydligt att ett samhälle där barn och deras föräldrar inkluderas, får likvärdiga möjligheter och känner tillhörighet fostrar väldigt mycket färre kriminella.
Risken ökar
Om detta är ”Bamsefilosofin” så bekänner jag mig för Miljöpartiets räkning villigt till den. Jag undrar vilken figur i berättelsen M identifierar sig med…?
Och nej, fortsatt invandring leder inte ”oundvikligen till social desorganisation”. Men med M:s (och främst SD:s) sätt att allt mer misstänkliggöra dem som kommer hit och stänga dörrar in i samhället så ökar definitivt risken.
Martin Marmgren, polis och rättspolitisk talesperson för Miljöpartiet