Bland högstadieelever var det 87 procent som inte läste en enda sida skönlitteratur. Om utvecklingen fortsätter i den här riktningen riskerar vi att utvidga klyftan i ett redan tudelat samhälle, skriver debattören.
Bland högstadieelever var det 87 procent som inte läste en enda sida skönlitteratur. Om utvecklingen fortsätter i den här riktningen riskerar vi att utvidga klyftan i ett redan tudelat samhälle, skriver debattören. Bild: Vilhelm Stokstad/TT

Man är ingen kunskapsnation om man struntar i barnens läsning

Svenska barns läsförmåga sjunker och deras tillgång till böcker blir alltmer olikvärdig. Att inte ge barnen bibliotek och läromedel är att skjuta stora kostnader på framtiden, skriver Per Kornhall, Helene Öberg och Grethe Rottböll.

ANNONS
|

Det här är en av flera allvarliga tendenser vi ser i samhället, nu senast genom den internationella kunskapsmätningen PIRLS som visar att svenska fjärdeklassares läsförmåga sjunker samtidigt som skillnaderna mellan elever från olika socioekonomiska bakgrunder ökar.

När barn och unga inte får med sig läsningen hemifrån förväntar vi oss att skolan ska ge dem den. Med det i bakhuvudet är det oerhört oroväckande att andelen högstadieelever som läser mindre än en sida facklitteratur dagligen i klassrummet har ökat från 33 procent till 50 procent mellan 2007 och 2017. Det visar en forskningsstudie från Högskolan Dalarna. Hälften av Sveriges högstadieelever läser alltså inte ens en sida fakta om dagen.

ANNONS

Det är illa, och ännu allvarligare är det när det gäller skönlitteratur. I mellanstadiet var det 81 procent som inte läste en enda sida skönlitteratur en vanlig dag 2017, vilket är en fördubbling gentemot tio år tidigare. Bland högstadieelever var det 87 procent som inte läste en enda sida skönlitteratur. Om utvecklingen fortsätter i den här riktningen riskerar vi att utvidga klyftan i ett redan tudelat samhälle.

Händer ingenting

Enligt skollagen ska den svenska skolan vara likvärdig och alla elever har rätt till en utbildning av hög kvalitet. Det är ett anständighetskrav att Sverige ger elever, lärare och föräldrar tillgång till de läromedel de behöver, samt att varje elev – oavsett skola eller kommun – har möjlighet att bli vägledd och utmanad i fiktionens, poesins, dramatikens och sakprosans möjligheter i ett skolbibliotek.

Alla vi pratar med ser allvaret i frågan. Ändå händer ingenting. För ett år sedan skrev vi en debattartikel i DN som vi avslutade med den här meningen: Låt detta bli det sista sommarlov vi skickar hem barnen utan läslust och böcker. Sedan dess har vi haft ett val, fått en ny regering och haft mängder av möten med nyvalda beslutsfattare. Ändå står vi här nu. Inför ännu ett sommarlov där vi skickar hem barnen utan läslust och böcker.

ANNONS

Det räcker inte med kortsiktiga satsningar. Grundförutsättningarna för läsning i den svenska skolan måste förändras. Det måste finnas en infrastruktur på plats och ett regelverk som gör det tydligt att det ska finnas läromedel i alla klassrum och bemannade skolbibliotek på alla skolor.

Låt detta bli det sista sommarlov vi skickar hem barnen utan läslust och böcker

Gustav Fridolin, som fick i uppdrag av den förra regeringen att utreda både läromedel och skolbibliotek, lämnade 2021 ifrån sig två betänkanden där han beskriver hur situationen skulle kunna bli bättre. Vi vill särskilt lyfta tre förslag som skulle förbättra läromedelssituationen ordentligt:

– Att elevers rätt till läromedel skrivs in i skollagen.

– Att lärares rätt att välja läromedel stärks.

– Att offentlig statistik kring skolors inköp av läromedel skapas.

När det gäller skolbibliotek vill vi lyfta dessa tre förslag:

– Att skollagen ändras så att alla elever garanteras rätten till ett bemannat skolbibliotek med utbildade bibliotekarier.

– Att skolbiblioteken ska vara en integrerad del av undervisningen inom läsfrämjande och medie- och informationskunnighet.

– Att riktiga skolbibliotek i första hand ska finnas på respektive skola, men kunna utformas efter hur Sverige och svenska skolor ser ut.

Kortvarig bubbla

Regeringen har visat att de ser vikten av läromedel och har avsatt 685 miljoner kronor till läromedel i nuvarande budget samt 500 miljoner kronor de två kommande åren. Det är välbehövliga pengar, men vi behöver också de lagändringar och regleringar som utredningen föreslår, annars finns en stor risk att det blir en kortvarig bubbla.

ANNONS

En invändning vi får höra, främst gällande skolbiblioteken, är att det inte finns några pengar. Men det argumentet är svagt. I en lågkonjunktur förstärks effekterna av en redan ojämlik skola med stora socioekonomiska skillnader mellan eleverna, och det är barnen som har minst med sig till skolan som drabbas hårdast. Att inte ge de barnen bibliotek och läromedel, det är att skjuta stora kostnader på framtiden. Det drar också ett löjets skimmer över högtidstalen om Sverige som kunskapsnation.

Vi kräver att huvudförslagen i de två utredningarna tas fram ur byrålådorna på utbildningsdepartementet. Vi kommer inte sluta tjata om detta. Vi sa det för ett år sedan och vi säger det i år igen: Låt detta bli det sista sommarlov vi skickar hem barnen utan läslust och böcker. Och tvinga oss inte att säga det igen nästa år.

Per Kornhall, ordförande, Läromedelsförfattarna

Helene Öberg, ordförande, Svensk Biblioteksförening

Grethe Rottböll, ordförande, Sveriges Författarförbund

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS