Det var i söndags som SVT sände programmet ”Min sanning” där programledaren Anna Hedenmo gjorde en 58 minuter lång intervju med Magda Gad. Det var ett av de bästa och mest intressanta TV-program jag har sett. Det gav mig en god inblick i hur en utrikeskorrespondent i krigshärjade länder tänker och arbetar.
Gad har under många år gjort en lång rad uppmärksammade reportage, nu senast under tre års tid i Afghanistan, tidigare från Irak, Jemen, Liberia och andra kris- och krigsdrabbade länder. Ingen skugga ska falla på hennes bragdfyllda insatser inom krigsjournalistiken. Tvärtom.
LÄS MER:Magda Gad rasar som en influencer mot SVT
Det betyder inte att alla måste stryka henne medhårs, fjäska för henne och aldrig våga ifrågasätta något hon har gjort. Och Anna Hedenmo är inte känd för att stryka folk medhårs. Det gjorde hon inte heller med Magda Gad – även om jag tycker att hon kunde ha ställt fler kritiska frågor om Gads egna relationer till talibanerna.
Magda Gad fick god tid på sig att berätta om sitt arbete i krigshärjade länder, hur hon hanterade sitt jobb i Afghanistan, hur hon gick till väga rent fysiskt när hon genomförde sina reportage. Det var intressanta berättelser men den som har följt henne har hört henne berätta exakt samma saker med exakt samma formuleringar i andra intervjuer.
Närmast chockad
Mot bakgrund av detta blev jag närmast chockad när jag läste att samma Magda Gad inför sändningen av programmet dels hamnade i öppen konflikt med Anna Hedenmo, dels gick ut på sociala medier och kritiserade Hedenmos frågor. Så här skrev Gad på sitt Twitter-konto:
”Jag är med i SVT:s Min sanning i dag. En titel som borde ändras, då jag aldrig fick chansen att berätta om mitt liv och det som faktiskt driver mig. Det blev ett lustigt resultat av det hela: Samtalet avslöjar mer om Anna Hedenmo än om mig.”
Jag häpnar. Vad menar människan? Var det verkligen samma Magda Gad som jag nyss hade sett och hört berätta om sitt liv och sitt arbete i SVT och som efteråt diskvalificerade inte bara SVT som TV-bolag utan också Anna Hedenmo som intervjuare.
Vad var det hon var så upprörd över? Jo, att Hedenmo i slutet av programmet frågade om det var ett fritt val av Gad att inte skaffa barn. Det kan naturligtvis vara en känslig fråga. Som barnlös har jag själv fått vänja mig vid att besvara den sortens frågor utan att för den skull ta heder och ära av de reportrar som ställt dem. Som känd och inflytelserik makthavare får man finna sig i att det ställs frågor som man helst inte vill svara på.
Men Magda Gad svarade frankt: ”Jag vill inte ha barn”. Det är helt okej. Det är varje människas fria val att vilja ha barn eller att välja bort barn. Men frågan upprörde likafullt:
”Det var en fråga som fick mig att känna att jag satt i något dammigt gammalt rum på 1980-talet. Att en programledare på SVT inte har hängt med i utvecklingen och synen på könsroller år 2021 är förvånande.”
Visst ställde Hedenmo personliga frågor, något som hon självklart också ska göra. Vi tittare vill ju veta vem människan bakom den coola krigskorrespondenten är. Vi vill veta varför vissa journalister utsätter sig för de faror det innebär att arbeta som korrespondent.
”Dum fråga”
Magda Gad tyckte också att det var stötande att Hedenmo ställde frågan varför hon stannade kvar i Afghanistan när talibanerna tog över landet. ”Det vad en dum fråga”, tyckte hon.
Men frågan var inte alls dum. Den var berättigad. Det är riskfyllt för en journalist att leva och arbeta i ett land som befinner sig i ett permanent krigstillstånd. Men Magda Gad är inte rädd för att dö. Hon var beredd på att detta kunde hända.
Flera svenska journalister och fotografer har fått offra sina liv i Afghanistan. Vi minns Sveriges Radios korrespondent Nils Horner som sköts ihjäl på öppen gata i Kabul 2014. Även TV4:s fotograf Ulf Strömberg mördades i Afghanistan 2001. De flesta stora medier väljer därför att inte skicka några korrespondenter till krigszonerna. Magda Gad däremot tycker att dessa medier ”inte sköter sitt jobb”.
Jag har sällan upplevt något så absurt som reaktionerna efter Anna Hedenmos (ganska vänliga) intervju. Allra minst förstår jag Magda Gads egen reaktion. Hennes anklagelser mot SVT var djupt osanna och ohederliga. Den bild hon ger av intervjun stämmer inte alls överens med den som vi tittare fick när vi såg programmet.
”Ett haveri”
Nu vill jag helst inte ta upp de kommentarer (läs: medhåll) som Magda Gad fick av vissa twittrare men framförallt av Expressenkollegan Cissi Wallin. Hon skrev i en krönika (Expressen 6/12) att ”hon satt med gapande mun” när hon tittade på intervjun och beskrev programmet som ”ett haveri”.
När man läser Wallins ovederhäftiga kritik får man intrycket att hela intervjun med Magda Gad handlade om hennes kraftiga överarmsmuskler, att Hedenmo kallat Gad för en ”duktig flicka” och att resten av programmet handlade om hennes livmoder.
Det bjuder mig emot att bemöta dessa befängda påståenden. Cissi Wallin måste ha sovit under 40 av programmets 58 minuter. För det första var det Magda Gad själv som beskrev sin överlägsenhet och sina goda ledaregenskaper redan i skolan. ”Du var en duktig flicka”, sammanfattade Anna Hedenmo kort. ”Ja”, svarade Magda Gad. Värre än så var det inte.
Måtte jag slippa en sådan här debatt en gång till. Den var det mest osakliga, oförskämda och lögnaktiga jag någonsin har blivit vittne till.
Att sen tala om ”illa dold unkenhet” och ”suckar från en svunnen tid” vittnar bara om vilken dålig journalist hon är och hur lite hon vet och förstår om Sverige, svensk jämställdhet och god journalistik.
Måtte jag slippa en sådan här debatt en gång till. Den var det mest osakliga, oförskämda och lögnaktiga jag någonsin har blivit vittne till.
Elisabet Höglund, författare, bloggare och f d politisk reporter och utrikeskorrespondent på SVT