Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Nivån på det dödliga våldet är den högsta på ett kvartssekel. Skjutningarna saknar motstycke i svensk kriminalhistoria, skriver debattören. På bilden syns poliser efter skjutningen på Vår krog och bar, där två personer dog och åtta skadades. Bild: Privat, Per Wahlberg
Nivån på det dödliga våldet är den högsta på ett kvartssekel. Skjutningarna saknar motstycke i svensk kriminalhistoria, skriver debattören. På bilden syns poliser efter skjutningen på Vår krog och bar, där två personer dog och åtta skadades. Bild: Privat, Per Wahlberg

M, KD och SD bör forma Sveriges nya kriminalpolitik

Fram till 2017 var det svårt att urskilja ett politiskt alternativ utformat för att möta den ökade brottsutvecklingen. De senaste åren kan dock konturerna av en ny inriktning skönjas inom M, KD och SD. Nu bör partierna gå fram med en gemensam kriminalpolitisk plattform inför valet 2022, skriver Arvid Hallén, Tankesmedjan Oikos.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sverige behöver en ny kriminalpolitik. De senaste årens brottsutveckling är djupt oroväckande.

Nivån på det dödliga våldet är den högsta på ett kvartssekel. Skjutningarna saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. Vad gäller antalet sprängdåd kan bara stater som befinner sig i krigstillstånd eller har en lång historia av inhemsk terrorism jämföras med Sverige. Samtidigt rapporterar polisen att antalet livsstilskriminella uppgår till 5000, ingående i cirka 200 nätverk. Det existerar numera 22 särskilt utsatta områden, i vilka det är ”svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag”.

Fram till 2017 var det svårt att urskilja ett kriminalpolitiskt alternativ, utformat för att möta detta förändrade brottspanorama. De senaste åren kan dock konturerna av en ny kriminalpolitisk inriktning skönjas inom Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Detta framgår av rapporten ”En konservativ kriminalpolitik? Särdrag, skillnader, samsyn” som tagits fram av idéhistorikern Tony Gustafsson på uppdrag av tankesmedjan Oikos.

Eniga om flera förslag

I rapporten har de tre partiernas inställning på fem centrala kriminalpolitiska områden undersökts: rättsväsendets befogenheter, generella straffskärpningar, restriktivare användning av straffreduktioner, brottsofferfrågor, samt vittnesstöd och vittnesskydd. Undersökningen visar att 25 procent av de 55 undersökta lagförslagen stöds av samtliga tre partier, medan 50 procent av lagförslagen stöds av två av de tre partierna.

Än viktigare är att det finns en mer övergripande samsyn mellan partierna. De förenas i uppfattningen att det är den grova och våldsamma brottsligheten som utgör det akuta hotet. Utöver gemensamma problemformuleringar finns också likheter i de tre partiernas utgångspunkter för att bemöta denna brottslighet.

Oikos rapport visar att partierna vill anpassa rättsväsendets verktygslåda till en i grunden förändrad verklighet. Skulle partiernas förslag om utökade befogenheter för rättsväsendet förverkligas skulle exempelvis varje brott som kan ge minst 1 års fängelse leda till att den misstänkte automatiskt häktas. Samtidigt vill partierna införa ett kronvittnessystem, där en brottsling kan få strafflindring om denne medverkar i utredningen av annan brottslighet. Även omfattningen av kameraövervakning på brottsutsatta platser skulle kunna öka.

Fokus på straff

Partierna har också omvärderat straffets funktioner. Särskilt har inkapaciteringen, alltså att grovt kriminella ska sitta i fängelse, getts en mer framträdande roll. Resonemanget är att den som redan sitter i fängelse inte kan begå ytterligare brott ute i samhället.

Men enskilda straffskärpningar räcker inte för partierna. För en kraftfullare kriminalpolitik kräver partierna också en reformering av systemet med straffreduktioner. Brottslingar ska exempelvis inte längre automatiskt bli villkorligt frigivna när de avtjänat två tredjedelar av straffet. Partierna vill också att ungdomsrabatten för myndiga brottslingar i åldern 18-20 år slopas.

Vidare vill partierna etablera en brottsoffercentrerad kriminalpolitik med krav på höjda skadeståndsnivåer och ett utökat stöd till brottsofferjourerna. Ideologiskt innebär detta ett erkännande av brottsoffrens särställning och behov av upprättelse, något som definitivt utmanar en kriminalpolitik som länge satt brottslingen i centrum.

Snabb utveckling

Rapporten visar också att denna långtgående kriminalpolitiska samsyn har vuxit fram på kort tid och utan något formaliserat samarbete mellan partierna. De åsiktsskillnader som finns i enskilda frågor är ofta bara en förhandlingsrunda bort från konsensus.

Samtidigt kompletterar partierna varandra. SD genom att föra fram långtgående förslag, M genom att ha en tydlig systematik i sitt kriminalpolitiska arbete, medan KD i högre utsträckning omfattar ett humanitärt perspektiv som omfattar både brottsoffret och brottslingen.

Givet de tre partiernas låntggående samsyn, menar tankesmedjan Oikos att de bör gå fram med en gemensam kriminalpolitisk plattform inför valet 2022. Detta skulle ge väljarkåren en unik historisk chans att välja mellan en förlegad ”progressiv” kriminalpolitik, och en ny typ av kriminalpolitik. En kriminalpolitik som skulle innebära de mest genomgripande förändringarna på ett halvt sekel, men som framförallt skulle svara mot verkliga samhälleliga behov.

En annan kriminalpolitik är inte bara nödvändig. Den är numera också möjlig.

Arvid Hallén, Tankesmedjan Oikos