Under de senaste dagarna har en debatt blossat upp om äldre män som blir ihop med tonåriga tjejer. Detta efter att en känd manlig artist anklagats för att ha utsatt en tidigare flickvän för psykisk misshandel. Artisten ska ha inlett en relation med den då 15-åriga tjejen då han själv var mer än tio år äldre. En åldersskillnad som i sig inte är anmärkningsvärd vid vuxna relationer, (oftast med betydligt äldre män och yngre kvinnor) men den stora skillnaden är förstås att flickan fortfarande är ett barn.
Barn är man enligt lag i Sverige tills det att man fyller arton år och i med det garanteras man ett utökat skydd. Att man har självbestämmanderätt gällande sin sexualitet, det att man är ”byxmyndig” vid 15 års ålder, innebär inte att det är ”fritt fram”. Vid flera olika sexualbrott är minimiåldern 18 år och inte 15 år. 2018 stärktes dessutom skyddet för barn mellan 15- 18 år i samband med att vi fick en samtyckeslagstiftning.
Försäkra sig om åldern
Tidigare kunde män som träffat tjejer online eller offline och fått dem ett medverka i sexuella handlingar, såsom sexuell posering, hävda att de trott att tjejerna varit äldre. Det var ofta också ett vinnande argument, eftersom det innebar att domstolarna oftast frikände männen då uppsåt saknades. Nu, sedan 2018, krävs att man faktiskt försäkrar sig om att personen har den rätta åldern inne.
Så vad är det då att bli upprörd över? Att en artist eller andra mindre kända män väljer att vara i relation med någon som är över femton år och som ju har sexuell självbestämmanderätt? Är det ens ett problem? Ja. Jag anser det. Det är nämligen ohyggligt lätt att förstå varför en ung tjej blir oerhört smickrad över intresset från en äldre man. Det är dels ett slags betyg på hennes mognad och dels ger inget i vårt samhälle någon hint om att det skulle vara dåligt. Snarare är det något som uppmuntras, som beskrivs romantiskt och lockande både i film, i böcker och på sociala medier, och som dessutom kan ge både fördelar och status till de unga tjejerna.
Stora maktfördelar
Frågan är istället varför en man, som är närmare trettio år, är intresserad av att inleda en relation med ett barn. Eller varför äldre män överhuvudtaget är intresserade av att träffa, höras med eller inleda en relation med någon som fortfarande är ett barn. Att vara äldre, med en vuxen mans hjärna, erfarenhet och intellektuella förmåga ger så oerhört stora maktfördelar gentemot ett barns omogna hjärna och brist på erfarenhet. Det finns inte någon som är lättare att dupera, få dit man önskar eller som kan fås att ställa upp på sexuella handlingar som ett omoget barn. Barnet saknar helt enkelt det konsekvenstänk, den förståelsen och den erfarenhet det krävs för att gå emot den vuxnas vilja. Och det är, enligt min mening, precis det som är poängen för de här männen. De vill ha makt. De vill ha någon att dupera. De vill ha någon som lätt ger med sig. Någon som ser upp till dem och som idoliserar dem. Det går inte alls lika lätt med någon i deras egen ålder.
Ifrågasätta ungdomskulten
Att vissa tjejer ser äldre ut eller verkar ha en vuxens vokabulär säger faktiskt ingenting om deras mognad. Den är ett barns - alldeles oavsett. Och barn har ett större straffrättsligt skydd än vuxna av just den anledningen att det är lättare att få barn dit en önskar.
Så om vi vill ha ett samhälle där barn är skyddade så behöver vi hjälpas åt. Då behöver vi ifrågasätta normen kring ungdomskulten som ger uttryck för juvenila ideal. Då behöver vi ifrågasätta att filmer om den unga oskulden som inleder en relation med den äldre erfarna mannen (gärna med BDSM-intresse) är bland de mest sedda filmerna bland unga. Ifrågasätta och problematisera att det inom porren ska ”flirtas” med barnsliga uttryck såsom barnunderkläder och hårtofsar och att sexualiseringen av unga barnkroppar upphör.
Skyddar eventuella förövare
Vi som finns runt omkring de här männen som väljer att inleda en relation med barn; att vi ifrågasätter, kritiserar och får vår vän, pappa, kollega eller bror att avsluta relationen och kanske också ta emot hjälp så att det inte upprepar sig. Om barn ska få vara barn så behöver vi börja agera. I fallet med den kända manliga artisten så beskrev den dåvarande 15-åriga flickan hur alla hans vänner såg på. Hur de fanns på festerna, hur de tillät alkohol och droger i barnens närhet och hur de lät det ske. Och det finns alltid personer runtomkring som låtit det ske. Tillåtit det. Det är inte att skydda barn – det är att skydda eventuella förövare eller åtminstone medverka till att barn riskerar att fara illa. Ett sådant samhälle, oavsett byxmyndighetsålder, vill i alla fall inte jag ha.
Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert