Nu går man in i EU-valrörelsen med samma anslag.
”Mer EU” är budskapet från Liberalerna, och Jan Björklund deklarerar att Sverige ”självklart” måste gå med i euron. I samma anda har Björklund angripit Kristdemokraterna i hårda ordalag för att partiet efterlyser ett ”lagom” EU. Detta är populism och sverigedemokratisk retorik, skriver Jan Björklund i ett Twitter- inlägg.
Det är en sträng bedömning. Redan någonstans mellan ”mer EU” och ”lagom” mycket EU, drar Björklund gränsen mot avgrunden.
Samtidigt med all denna tydlighet lämnas väljarna i praktiken med en lång rad frågor. Man vet inte om en röst på Liberalerna är en röst på höger eller vänster i svensk politik, och efter Januariöverenskommelsen har L hamnat under riksdagsspärren i flera opinionsmätningar. Osäkerheten är stor kring vilken väg partiet väljer med den partiledare som kommer efter Björklund. Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag står för diametralt skilda synsätt i avgörande frågor.
Men också där Liberalerna är som tydligast är det frågan om ett slags take it or leave it i komplicerade och polariserande frågor, till synes utan en tanke på vad som händer om man inte får människor med sig.
Men också där Liberalerna är som tydligast är det frågan om ett slags take it or leave it i komplicerade och polariserande frågor, till synes utan en tanke på vad som händer om man inte får människor med sig.
Här finns förstås en parallell till partiets inställning till Sverigedemokraterna. Huvudsaken är att man själv håller sig ren från allt samröre med SD, även om konsekvensen av detta förhållningssätt är att SD växer som inget annat parti i svensk politik. Avgörande är kompromisslöshet i själva ställningstagandet – inte konsekvenserna i sinnevärlden.
Efter Brexit, och efter signalerna från väljarna i de länder som fick rösta om EU-konstitutionen, skulle ett svar från europeiska politiker kunna vara att skynda långsamt. Om principen om an ever closer union attraherar vissa men stöter bort många andra, kanske denna princip i sig är en polariserande kraft i en tid som inte behöver mer polarisering.
Men konsekvenstänkande av det slaget ryms inte längre hos Liberalerna. Det är ja eller nej, för eller emot, mer EU eller SD-retorik, populism och avgrund. Om en politik för federalism katapulterar Storbritannien ur EU, så må det vara så. Det är kompromisslösheten i själva ställningstagandet som är avgörande.
Mer EU, kräver Liberalerna. Och man kommer att kräva det även om det så sker till priset av själva EU. Då har man stått upp för något.
Paulina Neuding
journalist och jurist
European Editor, Quillette