Den fjärde punkten i 73-punktsprogrammet utlovar en bred skattereform. Regeringen har hittills misslyckats med att ro en sådan överenskommelse i hamn. I stället väljer man att gå vidare med en enskild del av reformen, nämligen att storbankerna ska betala mer i skatt. Förslaget är snarlikt det som tidigare har presenterats och fått tung kritik från remissinstanser som Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgälden.
Plockar russinen ur kakan
Centerpartiet och Liberalerna har visserligen gått med på att skatteandelen för bankerna ska öka, men detta måste förstås som en del av en bredare skattereform. Det är oacceptabelt att Socialdemokraterna plockar russinen ur kakan och endast går vidare med sina skattehöjningar, när tyngdpunkten borde ligga på att sänka skattetrycket.
Den nya bankskatten är ingen gratislunch. I slutändan blir det bankernas kunder, det vill säga hushåll och företag, som får stå för notan. En tidigare utredning av skatten har konstaterat att kostnaderna “till en väsentlig del” övervältras på bankernas kunder. Det kan bland annat innebära höjda räntor och avgifter för miljontals bolånetagare – utan att storbankernas vinster påverkas. Även tillväxt och arbetstillfällen hotas om man får tro de experter som tidigare utrett effekterna av förslaget.
Argumentet att bankerna ska betala för sin egen risk håller inte. Redan i dag finns det ett system med höga solvenskrav och tillsyns- och resolutionsavgifter för att säkerställa ett skydd mot bankkrascher. Det här är pengar som går in i statskassan, trots att de är till för att användas vid en kris. De borde i stället fonderas och sättas undan för att kunna användas även om det i övrigt är likviditetsbrist.
Ökar risken för ny krasch
Hela grundtanken med att staten ska gå in som garant i kristider kan också bidra till att bankerna blir mer riskbenägna, vilket faktiskt ökar risken för en ny krasch. När regeringen envisas med att kalla det för en “riskskatt” skapas berättigade förväntningar på framtida bailouts. Om ökad stabilitet vore regeringens mål hade ändringar i solvenskravet varit effektivare. Nu skjuter man sig själv i foten i stället.
Den nya bankskatten är socialdemokratisk symbolpolitik när den är som sämst. Den löser inga problem – men riskerar att skapa nya.
Den nya bankskatten är socialdemokratisk symbolpolitik när den är som sämst. Den löser inga problem – men riskerar att skapa nya.
I ett läge där ekonomin är på väg att återhämta sig föreslår regeringen nya skadliga skatter som drabbar privatpersoner, jobb och företagande. Att det känns bra i magen är inget hållbart argument för nya straffskatter. Regeringens svepskäl försöker bara dölja ytterligare en röd skattehöjning.
Liberalerna måste sätta ner foten. Bankskatten är skadlig för Sverige och kommer i ett läge där skatterna snarare borde sänkas för att påskynda återhämtningen. Ska någon skattehöjning överhuvudtaget komma på tal måste det vara som en del av en bredare skattereform med ett övergripande mål om att totalt sett sänka skattetrycket. Bankskatten hör hemma på historiens soptipp.
Christoffer Heimbrand, ordförande Liberala studenter