Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Helene Odenjungs (L) tidigare uttalanden mot hedersförtryck verkar vara tomma ord och i stället ser vi ett politiskt spel där man försöker prata om annat än vad vårt förslag handlar om, skriver bland andra Jessica Blixt (D). Bild: Jessica Bentsen

Liberalerna hindrar kampen mot hedersförtryck

Vi föreslog nyligen att Göteborg ska ha bättre kontroll gällande barn som riskerar att föras ut eller redan har förts utomlands av hedersrelaterade orsaker. Socialdemokraterna i Göteborg anslöt sig till oss och visar att de står upp för barns rättigheter. Men till vår förvåning väljer Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att gå emot detta viktiga förslag, skriver företrädare för Demokraterna.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Negin Amirekhtiar, sakkunnig vid nationella kompetensteamet mot hedersförtryck förklarade i TV4 Nyhetsmorgon (6 september 2019) varför bättre kontroll är viktigt i arbetet mot hederskultur:

”I dag vet vi inte hur många barn och ungdomar som förs ut ur landet varje år och hålls kvar mot sin vilja. För att vi ska kunna stärka arbetet och få en helhetsbild kring denna allvarliga problematik är det av stor vikt att varje kommun börjar föra statistik kring antalet bortförda barn. Statistiken ger oss även en möjlighet att kunna följa upp varje enskilt ärende. Det ger oss en möjlighet att kunna arbeta för att hjälpa utsatta barn och unga att kunna återvända tillbaka till Sverige. Det ger oss även en möjlighet att lära oss vad vi kan göra bättre nästa gång, hur vi kan utveckla insatserna och stödet till målgruppen”.

Samma argumentation har även framförts från den tidigare Nationella samordnaren mot hedersrelaterat våld och förtryck Juno Blom såväl som från frivilligorganisationer.

När Demokraterna kontaktade Göteborgs stads samordnare mot hedersrelaterat våld och förtryck visade det sig att samordnaren försökt få fram dokumentation om dessa barn. Dock visade det sig svårt eller omöjligt att få in uppgifter.

Därför är det svårt att förstå varför Liberalerna och övriga Alliansen nu går emot vårt förslag med konkreta åtgärder för bättre kontroll och skydd för barnen.

Tomma ord från Liberalerna

Helene Odenjung (L) som är ansvarig för hedersrelaterade frågor inom Alliansen har dessutom gått ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att kunna stoppa vårt förslag. Det så kallade valtekniska samarbetet mellan Alliansen och de rödgrönrosa verkar nu innehålla allt mer av rent politiskt samarbete.

Att Liberalerna vänt sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att få majoritet mot förslaget är extra anmärkningsvärt då dessa partier tidigare utmärkt sig för att inte vilja stärka arbetet mot hederskultur. Det ställdes nyligen på sin spets när Vänsterpartiet ville utesluta riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som under lång tid engagerat sig för de som utsätts för hederskultur. Hon valde därefter själv att lämna partiet.

Helene Odenjung, kommunalråd för Liberalerna, har tidigare själv kritiserat Vänsterpartiet i hårda ordalag (Expressen, 18 juni 2017): ”Vänsterpartiet vill inte ens erkänna hedersförtrycket som en av vår tids stora jämställdhetsutmaningar. De väljer att relativisera förtrycket, inte motarbeta det”.

Odenjungs uttalanden verkar dock vara tomma ord och i stället ser vi ett politiskt spel där man försöker prata om annat än vad vårt förslag handlar om.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta med bland andra Vänsterpartiet för att stoppa vårt förslag väcker frågan om politisk eller personlig prestige är viktigare än att stärka arbetet kring bortförda barn

Inför bättre uppföljning och kontroll

Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hänvisar nämligen i sitt avslagsyrkande till pågående och planerat arbete som inte handlar om vårt konkreta förslag om förstärkt kontroll för att skydda barnen. Exempelvis nämner de Swedavias viktiga arbete på Landvetter flygplats för att hindra utresa. Men detta hjälper inte de barn som inte upptäcktes och i stället försvann. Därför måste man lyssna på både den nationella och lokala samordnaren som efterfrågar bättre uppföljning och kontroll av de saknade barnen. Vi har faktiskt svårt att förstå varför allianspartierna inte lyssnar på detta.

I Göteborg väckte fallet Amanda mycket uppmärksamhet och ligger till grund för den nu pågående Amandakommissionen. Helene Odenjung (L) uttryckte sig starkt i SVT den 26 april 2018: ”Att en tolvårig flicka från Göteborg gifts bort till Irak och att hon som 13-åring föder barn på Östra sjukhuset är ett gigantiskt svek mot henne, vi måste göra allt vi kan för att det inte ska hända igen”.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta med bland andra Vänsterpartiet för att stoppa vårt förslag väcker frågan om politisk eller personlig prestige är viktigare än att stärka arbetet kring bortförda barn.

Man behöver inte heller invänta resultatet av Amandakommissionens arbete för att förstå att det största felet bestod av att ingen saknade henne när hon försvann. Det är just det som vårt förslag handlar om och vi kommer fortsätta vårt arbete mot hederskultur och för barns rättigheter.

Jessica Blixt (D), kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark (D), politisk sakkunnig Demokraterna

Martin Wannholt (D), kommunalråd Demokraterna