Artikelserie om Göteborgs naturhistoria museum, 6/12
Museer är samhällets minne. Att rensa ut gamla samlingar är som att radera bort en del av minnet – en populär idé i vissa totalitära länder. En museisamling är organiserad samt sköts och utvecklas av kompetent personal. En god museisamling avkastar hela tiden ny kunskap förutsatt att museet har duglig personal med relevant, oftast vetenskaplig bakgrund.
Museets ansvar
Formellt är alla museer nationell eller privat egendom, men i praktiken är de hela mänsklighetens arv. Därför finns FN-konventioner som förpliktigar länders regeringar att garantera museernas permanens samt skydd mot klåfingriga administratörer, politiker och andra oinsatta i museernas uppgifter och verksamhet. Tyvärr omfattar detta skydd statliga men inte regionala museer.
Västvärldens politiska stabilitet, öppna intellektuella miljö och goda ekonomi har tillåtit museer att fungera i hundratals år. Tack vare stort intresse bland forskare och allmänhet, och under lång tid fungerande museer i Europa och Nordamerika, har vi i dag bättre kunskap om många länders natur- och kulturhistoria än vad vi annars skulle haft. Det är inte alls nödvändigt att återföra museiobjekt till sina ursprungsländer, speciellt inte om dessa är politiskt och ekonomiskt instabila. Många objekt har tillförts västvärldens museer på hederlig väg och skall inte avtvingas dem.
Symptom på ett större samhällsproblem
Idén om människorester i muséerna är ett symptom på ett annat mycket större samhällsproblem, nämligen att administrationen övertar allt fler funktioner i samhället – funktioner som borde åvila dem med andra kompetensområden. Stödfunktioner blir huvudfunktioner och den egentliga huvudfunktionen kommer i bakgrunden.
Skall gallringar i museer genomföras måste dessa utföras av kompetent personal
Varför strävar administratörer efter att blanda sig i sådant som ligger utanför deras kompetens- och ansvarsområden? Har de inte tillräckligt att tänka på inom sina egna områden? Förmodligen frestas de till sådant som just nu anses ”viktigt”, politiskt korrekt eller som profilerar dem. Bönhas kallas den som arbetar som utlärd eller mästare, utan att vara det. Tyvärr stiger en del administratörer alltför mycket i graderna och blir lätt bönhasar i fel sammanhang. Administratörssjukan innebär att de genom klåfingrighet åstadkommer förstörelse utan att tillföra värde. Skall gallringar i museer genomföras måste dessa utföras av kompetent personal. De människorester som finns i museerna avspeglar en del av vårt samhälle under sin tid.
Man måste lita på duktiga fackmän. Administratörer i museernas ledning har inte fått sina anställningar för att blanda sig i museernas inre angelägenheter, vilket de ofta saknar kompetens för. Detsamma gäller övriga samhället. Sjuka skall behandlad av läkare, inte av sjukhusdirektören.
Idén att kroppsdelar på museerna skall destrueras medför orimliga konsekvenser för arkeologiska museer
Idén att kroppsdelar på museerna skall destrueras medför orimliga konsekvenser för arkeologiska museer. Ett Bohuslänskt museum har ett par yllevantar med inblandning av värmande människohår. Får dessa förbli på sitt museum eller skall de också begravas med pompa och ståt?
Tomas Cedhagen, professor, Bioscience, Aarhus Universitet, Danmark