Svenskar när bilden av vårt land som jämställt och jämlikt. Ett tolerant land, där alla får leva sitt liv i frihet. Tyvärr är verkligheten annorlunda. Alltför många svenskar utsätts för rasism i sin vardag. På grund av sitt utseende eller namn får man sämre vård, svårare att få jobb, nekas i krogkön eller utsätts för ofredanden på gatan och nätet. Allt detta vet vi, otaliga studier och rapporter tydliggör att diskriminering är ett strukturellt problem i Sverige.
Vi i MP blir ofta beskyllda för att vara odemokratiska när vi inte vill förhandla eller kompromissa med SD. Inget kunde vara mer fel. Vi varken kan eller vill samarbeta med SD eftersom de inte delar vår och vetenskapens syn på vad demokrati är. SD vill avskaffa diskrimineringslagen och motarbetar dessutom det särskilda skyddet som grupper som avviker från normen behöver. Ett land utan detta skydd är inte demokratiskt, utan ett majoritetsvälde. Den starkare gruppen, majoriteten, måste säkerställa att minoriteter får sina rättigheter och skydd tillgodosedda, det är en vedertagen demokratiindikator. SD:s motarbetande av modersmålsundervisning och uttalanden om att man inte kan vara både jude och svensk är två av många exempel på att SD:s politik inte lever upp till kraven för vad som identifierar en stark demokrati.
Vi varken kan eller vill samarbeta med SD eftersom de inte delar vår och vetenskapens syn på vad demokrati är
Sverige har fem nationella minoriteter som skyddas av lagstiftning: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Minoritetslagstiftningen förpliktigar samhället att inte bara motverka diskriminering, utan också att värna minoritetsspråk och kultur, och att nå jämlikhet med övrig befolkning. Idag ser vi att arbetet för minoritetsgruppers rättigheter börjar monteras ned. Borgerliga partier i regering, regioner och kommuner legitimerar och möjliggör ökad diskriminering och rasism genom sitt samarbete med SD.
Det är skrämmande hur utvecklingen gått från att självklart skydda minoriteters rättigheter till att detta arbete avfärdas som antingen vänsterpolitik, identitetspolitik eller onödig administration. Avsaknaden av en maktanalys förankrad i verkligheten blir tydlig när Axel Josefson (M), gruppledare i Göteborg, påstår att “det också är en slags rasism” när någon anklagas för att uttala sig rasistiskt. Det är obehagligt att bli anklagad, men att påstå att det är rasism visar på djup okunskap om vad rasism faktiskt är och ett förminskande av den utsatthet som alla de göteborgare som faktiskt utsätts för rasism lever med.
Miljöpartiet kommer alltid kämpa för varje människas rätt att vara sig själv. Oavsett om du är muslim, same, sverigefinne, rom, jude, afrosvensk, ung, gammal eller en vit, medelålders man. Vi har kommit långt i arbetet mot rasdiskriminering de senaste hundra åren, låt oss inte backa nu.
Alice Bah Kuhnke (MP) ledamot i Europaparlamentet
Leila Ali Elmi (MP) ledamot i riksdagen
Ulrika Westerlund (MP) ledamot i riksdagen
Bosse Parbring (MP) ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige
Andreas Hernbo (MP) ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige