Förra gången Moderaterna fick bestämma ledde deras a-kasse-sänkningar till att en halv miljon blev fattigare när lågkonjunkturen slog till. Människors trygghet är inget man ska vara vårdslös med, framför allt inte i tider av osäkerhet. Därför är det viktigt att påminna om vad som hände förra gången Moderaterna fick makten och finansierade skattesänkningar med försämringar i tryggheten för sjuka och arbetslösa. Vi minns, för vi var med den gången, som fackligt aktiva på Saco, SKTF respektive IF Metall.
Fort gick det. Redan tio dagar efter att den moderatledda regeringen tillträtt budades ett förslag om nedskärningar, högre avgifter och hårdare kvalifikationskrav ut. Vanligt remissförfarande hanns inte med utan ersattes med två korta sammanträden. Allt skulle träda i kraft 1 januari 2007 för att få skattesänkarbudgeten att gå ihop.
Chockhöjda avgifter
Genom stora ansträngningar lyckades a-kassor och fackliga organisationer analysera förslagen och peka ut de troliga konsekvenserna. Avgifterna skulle chockhöjas, medlemmar lämna försäkringen och deltidsarbetande kvinnor riskera att förlora sin rätt till a-kassa om de vabbade några dagar för mycket. Men inga argument bet på Moderaterna.
Tyvärr fick vi rätt. Arbetslösa blev utan ersättning och 2006-2008 minskade antalet a-kassemedlemmar med nästan en halv miljon. Lagom till finanskrisen 2008 stod massor av svenskar utan arbetslöshetsförsäkring, i sig en stor samhällsekonomisk risk – precis den utveckling vi varnat för och som alliansregeringen struntade i. Resultatet blev även att kostnaderna för försörjningsstöd skenade för kommunerna.
I efterhand var många efterkloka. Ekonomiprofessor Lars Calmfors beskrev det som ”ett exempel på hur en politik som bygger på ofullständiga teoretiska modeller kan få oönskade konsekvenser.” Även dåvarande finansminister Anders Borg (M) tog sedermera avstånd från den reform han arbetat fram, drivit igenom och använt som finansiering för sina skattesänkningar.
Men det var inget misstag, det var en medveten politik. ”Sällan har väl någon politisk reform, så tydligt presenterad före ett val, överraskat så många,” som arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) sa. Och när nu Moderaterna återigen går till val på försämringar i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, som de föraktfullt kallar för bidrag, är det klokt att minnas hur det gick sist.
Även dåvarande finansminister Anders Borg (M) tog sedermera avstånd från den reform han arbetat fram, drivit igenom och använt som finansiering för sina skattesänkningar
Vi socialdemokrater prioriterar vanliga löntagares trygghet, vare sig det rör sig om arbetare, tjänstemän eller akademiker. När pandemin kom såg vi till att fler omfattades av tryggheten och höjde ersättningen. När Moderaterna vill sänka a-kassan vill vi permanenta förbättringarna. Skillnaderna mellan Socialdemokraternas förslag och Moderaternas är så stora att de kan avgöra om den som blir arbetslös kan bo kvar i sitt hus eller lägenhet, låta barnen fortsätta med sina fritidsaktiviteter eller ha råd att åka på semester.
Vi har i våra arbetsliv sett betydelsen av välfungerande trygghetssystem. Om man gör samma sak igen, lär man få samma resultat som förra gången. Och förra gången ledde a-kassesänkningarna till att en halv miljon arbetstagare blev fattigare när lågkonjunkturen slog till – helt i onödan. Det är alltid de med svag ställning på arbetsmarknaden som får bekosta miljonärernas skattesänkningar i Moderaternas Sverige. Kom ihåg det, nu när partiet för fram de gamla a-kasseförslagen igen.
Anna Ekström, utbildningsminister, fd ordförande Saco
Eva Nordmark, arbetsmarknadsminister, fd ordförande SKTF och TCO
Karl-Petter Thorwaldsson, näringsminister, fd ordförande LO