Vårdförbundet har varslat om strejk med syftet att få arbetsgivarna i regioner och kommuner att minska sjuksköterskors arbetsbelastning. Förbundets ordförande Sineva Ribeiro säger att de gör detta för att de menar allvar med att de vill rädda vården och att deras medlemmar måste få kortare arbetstid för att orka ett helt yrkesliv.
Det är lätt att sympatisera med Vårdförbundets krav. Sjuksköterskor ligger högt upp i statistiken över sjukskrivningar. Extra allvarlig är statistiken över sjukskrivning pga psykiska diagnoser. Sedan de ekonomiska nedskärningarna under nittiotalet har obalansen mellan krav och resurser i vården ökat för varje nytt budgetår. Såväl arbetsmiljöforskning som Försäkringskassans rapporter visar att det är den obalansen som ligger bakom det ökade antalet sjukskrivningar för depression, ångesttillstånd och stressreaktioner.
Den negativa utvecklingen för sjuksköterskors arbetsmiljö är dock inte unik. I princip samtliga välfärdsyrken är numera yrken som är farliga för hälsan. Med tanke på den höga arbetsbelastningen inom vård, skola och omsorg är det faktiskt förvånande att inte fler välfärdsfack valt konflikt för att sätta press på arbetsgivare som i allt högre grad sliter ut sina medarbetare.
Trots att undersökningar visar att lärare fått mer och mer undervisning, att vikarier inte längre tas in när lärare är sjuka och att administrationen ökat har lärarnas fackliga organisationer inte strejkat på mer än 30 år
Grundskollärare, fritidspedagoger och förskollärare är enligt Arbetsmiljöverket yrkesgrupper som mer än några andra upplever besvär till följd av arbetet. Trots att undersökningar visar att lärare fått mer och mer undervisning, att vikarier inte längre tas in när lärare är sjuka och att administrationen ökat har lärarnas fackliga organisationer inte strejkat på mer än 30 år. I stället har man förlitat sig på gemensamma (men inte tvingande) överenskommelser mellan parterna att jobba för att arbetsbelastningen ska minska. En strategi som uppenbarligen inte fungerat.
För några år sedan slogs de två lärarfacken ihop till ett - Sveriges Lärare - med syftet att bli en starkare röst för förbättring av lärares arbetsvillkor. När lärarnas kollektivavtal skulle omförhandlas för några månader sedan valde dock det enade förbundet att acceptera ett nytt avtal utan bindande förpliktelser för kommunerna att minska lärares arbetsbelastning.
Planera för lärarstrejk
Nu har det nya förbundet valt sin första riktiga ordförande. Anna Olskog från Umeå har höga förväntningar på sig att leverera det tidigare ordföranden lovat sina medlemmar: tydliga steg mot en återreglering av lärares arbetsbelastning.
Vårdförbundet kräver förkortad arbetstid för sina medlemmar men arbetsgivarna i regioner och kommuner vägrar att ta ens små steg på väg mot en sådan förändring. Därför tvingas man nu hota med strejkvapnet. Lärarnas arbetsgivare i kommunerna har länge varit lika oresonliga som de offentliga arbetsgivarna inom vården. Sveriges Lärare bör därför redan nu planera för en lärarstrejk våren 2025, när det ettåriga kollektivavtalet går ut.
Obalans mellan krav och resurser gör välfärdens medarbetare sjuka på grund av sitt arbete. Krav och resurser i välfärden bestäms av demokratiska församlingar. Om Vårdförbundet går ut i strejk så gör de det för att folkvalda politiker inte följer arbetsmiljölagen. Lagstiftningen om arbetsmiljö är tydlig: arbetsgivaren är alltid skyldig att se till att arbetet kan utföras utan risk för ohälsa. Personalen ska inte bara veta vilka risker som kan finnas utan också kunna undvika riskerna. Så är det inte nu.
Nedskärningarna fortsätter
Fler välfärdsfack borde göra som Vårdförbundet och driva frågan om minskad arbetsbelastning så långt som det är möjligt, om inte annat för att visa på systemets brister. Om en välfärdsstrejk får kortsiktigt negativa konsekvenser för oss medborgare måste vi komma ihåg att det är vi som väljare som genom våra folkvalda politiker tvingar de offentliganställdas fackförbund att ta till strejkvapnet.
I varje valrörelse lovar politiker att de ska satsa på vård, skola och omsorg om de vinner. Men oavsett vilka partier som har makten så fortsätter nedskärningarna i välfärden. Det beror på att den politiska styrningen av välfärden förutsätter att välfärden hela tiden ska effektiviseras. Ingen vet dock hur det ska gå till att göra välfärden billigare men bättre. Det som istället sker är att de som jobbar i verksamheterna får mer att göra.
Vi har skapat en negativ spiral där nedskärningar följer på nedskärningar och sjuktalen ökar i samma takt som arbetsmiljön försämras. Som väljare ska vi vara tacksamma när fackförbunden synar det här och tar strid för sina medlemmar.
Vårdförbundet tycks ha bestämt sig för att kämpa. Hur Sveriges Lärare gör återstår att se.
Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans