2018 var arbetslösheten 3,8 procent bland inrikes födda och 15,4 bland utrikes födda. Det finns få arbeten för de med kort eller ingen skolutbildning, en grupp där många utlandsfödda återfinns. Tvistefrågan är hur dessa arbeten ska skapas och lönesättas. Detta är ingen ny fråga, men den har sedan den stora invandringen 2015 seglat upp som en av de absolut viktigast för väljarna. Den stora boomen 2015 fick oss att vakna, nåja att titta upp och yrvaket se oss omkring kanske är en bättre beskrivning.
Men även åren dessförinnan hade vi en stor invandring. Vår tidigare statsminister höll så småningom ett brandtal där han bad oss att öppna våra hjärtan, en vädjan som kom från just hjärtat. I efterhand är det många som konstaterat att även fakta och forskning borde ha gått hand in hand med denna vädjan. Vi väntar fortfarande på att någon med fakta i ryggen ska peka ut riktningen.
Råder panikstämning
Kan rådande tragiska situation påskynda processen? Hos företagare och anställda är situationen oerhört förvirrad och stökig, inom många branscher råder det närmast panikstämning. Anställda kan förhoppningsvis klara sig med A-kassa i väntan på vaccin, flockimunitet eller byte av karriär, företagare får skära ned på verksamheten, ta av reserver, hoppas på tillskott från ägare och/eller statligt garanterade krediter, eller gå i konkurs.
Delar av jordbrukssektorn har under våren förmedlat en omvänd panikstämning, de årligen tillresande säsongsarbetarna från delar av Östeuropa och Asien kanske inte tillåts komma in i landet. Om de inte får visum sägs det, så kommer inga jordgubbar att plockas till midsommar, ingen färskpotatis att kunna serveras till sommarsillen, och inga syltburkar kommer att fyllas i höst. Men, hur går detta ihop? Många utlandsfödda saknar arbete på grund av bristande skolgång, språkkunskaper, matchning eller kombinationer av dessa viktiga faktorer för traditionell svensk arbetsmarknad. Vad som lätt glöms bort eller kanske till och med negligeras är att många kommer från samhällen där jordbruk är den huvudsakliga delen av försörjningen och att de flesta är vana att jobba hårt för att få mat på bordet. Hur fungerar matchningen här och vilka ansvarar för den?
Behövs mer pragmatism
Här har vi enligt min mening det stora problemet med den svenska modellen. Validering av kunskaper och färdigheter sker utifrån gamla mallar och modeller och matchningar riktas mot det som vi av tradition ser som enda alternativ: ett fast arbete inom den traditionella arbetsmarknaden.
Alla ska ha gymnasiekompetens och kunna tala och skriva bra svenska, ett mål som inte är realistiskt. Vi som har vår politiska gärning inom den kommunala sektorn har ofta en mer pragmatisk syn på frågan. Vi måste ändra synsätt och se landet som det ligger. I stället för att försöka skapa sysselsättning, låt oss i stället börja med att titta på vilka behov och möjligheter som finns och utifrån det söka efter matchande kompetenser och samtidigt uppmuntra idéer och initiativ, för att sedan längs vägen se hur vi på enklaste sätt och med gemensamma krafter kan undanröja de problem som uppstår.
Ulf Stjernefeldt, ekonom och fritidspolitiker (M)