På Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Roks, hemsida går att läsa att alla kvinnojourer inom organisationen är egna ideella föreningar och arbetar var och en på sitt eget sätt. Samt att de flesta av dessa erbjuder skyddat boende för de kvinnor som blivit tvungna att fly sina hem.
Organiserade olika
Detta skydd ser helt olika ut beroende på var i landet du bor som våldsutsatt kvinna. Vissa av de ideella kvinnojourerna har anställd personal på dagtid, andra på kvällstid, medan vissa inte har några anställda alls. Utöver den anställda personalen finns det dessutom ideellt aktiva jourkvinnor, som genom sitt engagemang vill hjälpa till i kvinnojourens arbete.
För att arbeta som ideell jourkvinna krävs det oftast endast att man måste ha deltagit i en studiecirkel som kvinnojouren själv arrangerar, med hjälp av ett material som Roks bidragit med i ”Grundläggande kvinnojourskunskap”.
Dessa jourkvinnor ställer upp kvällar, helger eller annan tid då den anställda personalen är lediga. Sena kvällar och nätter är kvinnojourerna oftast obemannade.
Det är viktigt att tillägga att många av landets kvinnojourer inte heller tar emot pojkar i åldrarna 12-18 år i sitt skyddade boende. Detta kan leda till att en våldsutsatt kvinna tvingas lämna kvar sina tonårssöner hos den våldsamma mannen.
Det skyddade boendet är oftast ett kollektiv där de våldsutsatta kvinnorna bor tillsammans i en eller flera lägenheter eller ett i hus som den ideella föreningen eller kvinnojouren hyr.
Stort behov
Lokala kvinnojourer behövs absolut. Men låt dem fungera som ett viktigt komplement till kommunernas egna skyddsboenden. Ideella föreningar där kvinnor kan möta kvinnor, driva viktiga frågor i den fortsatta kampen för jämställdhet och kvinnors utsatthet samt driva opinion i dessa frågor.
De lokala kvinnojourerna skulle fortfarande fungera som en stödjande, lyssnande och vägledande förening för kvinnor som utsätts för mäns våld eller riskerar att utsättas för detta våld. De kan också få råd om vart de kan vända sig i kommunen för att få rätt hjälp.
Ansvaret för att driva skyddande boenden borde i stället ligga på stat eller kommun. Stat eller kommun ska kunna erbjuda skyddsboenden med anställda som har en adekvat utbildning i de här frågorna. Där ska också finnas personal dygnet runt oavsett var i landet de befinner sig.
Det är lika viktigt, om inte viktigare, att ge dessa traumatiserade kvinnor och barn skydd och vård genom hjälp och rehabiliterande stöd, likväl som de intagna erbjuds på våra anstalter! En kommunal eller statlig inrättning ger dessutom en helt annan trygghet för såväl de våldsutsatta kvinnorna som för de anställda.
Ideella arbetsgivare
De som utövar sitt uppdrag som arbetsgivare ideellt på fritiden saknar oftast erfarenhet som arbetsgivare eller den gedigna kunskap som anställda har, vilket ibland kan resultera i en dålig arbetsmiljö.
Roks, erbjuder en kurs en gång om året för sina medlemmars styrelser och anställda. Men eftersom de låter sina medlemsjourer vara självständiga och arbeta var och en efter sina egna regler, så tar de inget ansvar för hur enskilda kvinnojourer sköter sin personal.
De anställda på kvinnojourerna har ofta en dubbelt utsatt arbetsmiljö, för om de får problem på sin arbetsplats har de sällan någonstans att vända sig för att få hjälp och stöd. De kan inte vända sig till Roks, eftersom Roks inte har befogenhet att lägga sig i den enskilda kvinnojourens arbetsmiljö eller ekonomi.
Kvinnojourerna upprättar alltså sina egna stadgar och arbetsregler var och en, vilket gör att även facket kan få bekymmer i en eventuell arbetsplatskonflikt.
Kommunala pengar
Kvinnojourer som driver egna skyddade boenden får in stora belopp i form av skattefria intäkter. Dessa pengar kommer från kommunernas socialförvaltningar, som faktureras efter placeringar de tvingas göra för att skydda kvinnor och barn.
Satsa i stället dessa skattemedel på statliga eller kommunala boenden. Så de ideella kvinnojourerna kan fortsätta med sitt så viktiga opinionsbildande arbete och ge samhället ökad kunskap om mäns våld mot kvinnor.
Alla våldsutsatta kvinnor och barn – oavsett var de bor i Sverige, ska få samma chans till professionell hjälp.
Alla våldsutsatta kvinnor och barn – oavsett var de bor i Sverige, ska få samma chans till professionell hjälp i form av stöd, skydd och inte minst rehabilitering.
Det finns några få kommuner i Sverige, där kvinnojourer fungerar som ett viktigt komplement till de kommunala och statliga skyddsboendena.
Politiker, det är dags att inse att våldet ser likadant ut för alla, oavsett partifärg. Ge alla våldsutsatta kvinnor och barn rätt till ett likvärdigt skydd i hela landet.
Madeleine Persson, tidigare styrelsemedlem i Roks, aktiv inom kvinnojoursrörelsen i över 20 år
Linda Beritsdotter Olsson, mångårigt anställd och aktiv inom kvinnojoursrörelsen