Det pågår än en gång en debatt om pornografins vara eller inte. Denna gång handlar det om internetplattformen Onlyfans och deras spridning av pornografiskt material. Plattformen har varit utsatt för påtryckningar från banker och kreditkortsföretag, som inte vill bli kopplade till pornografi eller delaktiga i grooming och övergrepp. Plattformen väljer nu ändå att fortsätta med att sprida pornografiskt material med motiveringen att deras ”kreatörer”, de som skapar innehållet, krävt det. Striden kan verka ny men den är minst 50 år gammal.
LÄS MER:Onlyfans vänder igen – fortsätter med porr
Redan på 70-talet beskrev feminister pornografi som övergrepp och våld, medan andra gick i försvar och talade om rätten till yttrandefrihet. I dag finns det medialt inflytelserika individer, influencers, och organisationer som talar om individens rätt till frihet att välja och njuta av pornografi. Samtidigt som kvinnojoursrörelsen i mer än 50 år har stått kvar vid att pornografin är en del av mäns våld mot kvinnor.
Vad som är nytt för 2000-talet är tillgången på forskning och kunskap om produktionen av pornografi, även om den byter publiceringskanaler. Internationella och nationella forskningsrapporter har flyttat fram kunskapsläget och visat på porrindustrins förutsättningar och konsekvenser.
Det har i sin tur lett till att Sveriges nationella strategi över hur mäns våld mot kvinnor ska upphöra slagit fast att pornografins gestaltning av kvinnor; i förnedring, underordning och våldsutsatthet ska motverkas. Strategin är också tydlig med kopplingen mellan grooming, prostitution, trafficking och pornografi. Regeringen har även beslutat att skolornas undervisning ska vara kritisk till pornografins våldsinslag, förnedringen av kvinnor, bristen på samtycke, med mera.
Men hur skall skolors undervisning, kommunernas strategier för folkhälsa och social hållbarhet, förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor, kunna ta eniga ställningstaganden mot porrindustrin, när debatten ständigt pågår – vilket får kunskapsläget att verka oklart?
Falsk balans
Vi behöver alltså få ett slut på den mediala debatten om pornografins konsekvenser, en gång för alla – så att vi kan komma vidare och bygga samhällets ställningstaganden på kunskap. Debatten som nu förs skapar en falsk balans, som om den pågick mellan två jämbördiga parter, när det i själva verket bara är ena parten som har vetenskapen på sin sida.
Det finns nämligen ingen forskning som visar att det är bra för kvinnor att få anställning i porrindustrin, eller att det är en bra arbetsmiljö att bli penetrerade i alla hål samtidigt, spottade på, betecknade som horor och bitchar, eller att porren bidrar till mer jämställdhet mellan pojkar och flickor med sitt förnedrande av kvinnor på skärmen.
Däremot finns det forskning med kvinnors berättelser om övergreppen. Kvinnor som har lyckats ta sig ut ur porrindustrins och prostitutionens nät – av våld, förtryck och utsatthet. Kvinnor som har överlevt och berättat. Det är fakta, som kan bli till kunskap om man förstår och kan ta den till sig.
Det ligger stora ekonomiska intressen i porrindustrin och därför kan vi vara säkra på att de pumpar in pengar i lobbyverksamhet och formger sina egna rapporter för att förhindra att lagstiftningen ska försvåra deras verksamhet. De behöver inte bevisa att pornografi är bra, det räcker med att skapa osäkerhet bland medborgarna genom att köpa några tongivande influencers och samarbeta med porrliberala organisationer – vilkas röster gör att debatten fortgår.
Utsatthet som förlustelse
Porrliberalismen är en ideologi som lett individer och organisationer fel. Vi kan dock inte låta deras ideologi och deras ”fans” på sociala medier avgöra samhällets färdriktning. Samhället måste ha en etisk kompass för sin färd in i framtiden. Samhället kan inte förhålla sig passivt och titta åt andra hållet när människors utsatthet blir till andra människors förlustelse.
Då forskningsläget är tydligt med att porrindustrin skadar individer och samhället, så kan statsmakten förorda skadeprincipen, och med kunskap gå emot porrliberalerna.
I John Stuart Mills bok ”Om friheten” från år 1859, en av liberalismens mest centrala verk, så föreslår Mill en berömd princip, den så kallade skadeprincipen. Mill argumenterar för att statsmakten har rätt att begränsa individens frihet om dennes handlingar skadar andra. Då forskningsläget är tydligt med att porrindustrin skadar individer och samhället, så kan statsmakten förorda skadeprincipen, och med kunskap gå emot porrliberalerna.
Det kan verka radikalt att begränsa människors frihet att göra som de vill i vår samtid, men imorgon kommer de allra flesta säga: varför ingrep ni inte?
Marcus Svensson, tidigare gymnasielärare, föreläser om ojämställdhet och mäns våld mot kvinnor.