I sin kalkylerade jakt på pengar, makt och inflytande gräver sig våldsklanerna, på typiskt systemhotande maffiavis, också in i samhällskroppen. Hotar och mutar sig till för dem själva gynnsamma beslut och förmåner i samhällsorgan och företag. Kanske den allra mest ödesdigra hotbilden när vi blickar framåt.
Polisens budget har på fem år ökat med 50 procent, och Sverige har flest poliser per invånare i hela Norden. Men mycket tyder på att de kriminella ligornas tillgångar och kapacitet växer än snabbare – dessvärre.
Flera debattörer, några av dem företrädare för stora fackliga organisationer, har i detta mycket prekära läge föreslagit en nationell kriskommission för att identifiera och analysera de stora utmaningar som Sverige och svensk polis nu möter från brottsvärlden. Förebilder finns för att på så vis greppa komplexa samhällsproblem, bland annat Lindbeckkommissionen 1992 för att föreslå reformer av det ekonomiska och politiska systemet samt kommissionsarbetet efter tsunamikatastrofen 2004.
Öka säkerheten
Jag stödjer till fullo förslaget om en nationell expertkommission. En sådan bör nu ges i uppdrag att skyndsamt arbeta fram en övergripande plan för att stärka samhällets totala motståndsförmåga mot all slags kriminalitet och därigenom öka Sveriges inrikes säkerhet. Och, inte minst, för att föreslå lämpliga prioriteringar av den kaskad av förslag som nu väller fram.
Kommissionsarbetet kan med fördel göras i två faser: i en första fas akuta insatser av rent polisiärt slag och i en andra strategin framöver för bredare samhällsaktioner mot de nya och stora brottsutmaningarna. Inga omfattande administrativa översyner, i stället fokus på prioriterade problemområden där tydliga ingrepp brådskar.
Många pressande frågor pockar på svar och och det finns förslag på lösningar och idéer som vi borde titta närmare på.
Först och främst behövs en mer politiserad styrning av vad polisen och andra myndigheter ska göra och förväntas uppnå. Dagens regleringsbrev från regeringen är ofta mer av karaktären önskelista än styrdokument.
Vi behöver gå vidare med införandet av en kommunal ordningspolis, något som många kommuner redan efterfrågar. Poliser med god lokalkännedom och kontinuerligt vaksamma ögon, poliser som inte titt som tätt kommenderas till insatser på annan ort, så som i dag sker med landets ”kommunpoliser”.
Behovet av effektivt kriminalpolisiärt samarbete över nationsgränserna växer ständigt
Det behövs fler brottsutredande poliser och nya sätt att hitta den rätta kompetensen. Kan vi återanställa, rekrytera fler civila specialister såsom ekonomer, it-experter, forensiker och andra med välbehövlig kompetens, kopiera teknik från den privata säkerhetsbranschen och nyttja civilsamhällets instrument?
Behovet av effektivt kriminalpolisiärt samarbete över nationsgränserna växer ständigt. Det var kritiskt stort redan när Interpol grundades för nu exakt 100 år sedan. Det är i dag än mer akut när stater var för sig tvingas ytterligare mobilisera mot den eskalerande internationella brottsligheten.
Uppklaringen av svåra brottsärenden kan främjas genom en mer långtgående samordning och samlokalisering av polisens brottsutredare och deras kolleger på åklagarsidan.
I den politiska debatten om att vända den dramatiskt uppåtgående brottskurvan efterlyses, med stort fog, kraftfullare förebyggande insatser från kommunens sida. Då med särskilt fokus på familjer med barn i farozonen att dras in i ett kriminellt livsmönster. Frågan man behöver ställa sig är om de nödvändiga resurserna och den rätta kompetensen för detta finns i dag?
Tänka nytt
Vi behöver fundera över hur Tullverket i sin gränsövervakning kan kraftsamla för att bättre hindra insmuggling av narkotika, vapen och andra brottsbefrämjande varor. Också kring hur kriminalvårdens klientrehabilitering kan stärkas. Detsamma gäller SiS- och hvb-hemmen.
Även i Sverige måste vi vara beredda att tänka om och tänka nytt när det gäller samhällets samlade förmåga att stå emot och effektivt bekämpa den organiserade brottsligheten. Såväl när den börjar gro ute i lokalsamhällena som när den tränger in och styrs från andra länder.
Arbetet för inre säkerhet måste gå “hand i hand” med arbetet för yttre säkerhet. För mig hägrar Homeland Security, i detta begrepps allra bästa mening.
Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och Interpolpresident