Borgerligheten gick till val på löften om att snabbt lösa de stora problem Sverige står inför. Brottsligheten skulle bringas ned till rimliga nivåer, ekonomin skulle komma i balans och även klimatet skulle må bra av en moderatledd regering. Denna regering, med stöd av Sverigedemokraterna, gör nu sitt yttersta för att leva upp de löften som givits. Än så länge går det sådär. Och när det gäller klimatet går det inte ens sådär. Det går riktigt dåligt. Samtidigt som denna fyrpartikonstellation manövrerat sig fram genom sin första sommar har samma sommar varit den varmaste som någonsin uppmätts globalt. Sannolikt den varmaste på mer än 120 000 år. Extremväder-rapporteringen med torka, översvämningar, massiva hagelskurar och dödliga skogs- och stadsbränder hinner knappt hämta andan. Och nu väntar finalen på orkansäsongen. I extremvädrens tid blir människans sårbarhet så mycket tydligare och behovet av ledarskap akut.
Den svenska versionen av ledarskap illustreras i all tydlighet när regeringen kallar till presskonferens med extremvädret Hans smattrande mot fönsterrutorna. På denna presskonferens deklareras att minst 10 nya kärnkraftverk ska byggas de kommande 20 åren. Sedan – efter offentliggörandet – dras löftet tillbaka. Med interna kanadensiska klimatflyktingar räknade i tiotusental är det svårt att inte förstå klimatkrisens akuta karaktär. Reaktorer om tjugo år är för sent och klimatfrågan alldeles för akut för att sjabblas med. Det är nu vi behöver ledarskap, konkreta beslut och faktiska åtgärder.
Klimatskadliga beslut
Till denna sensationella senfärdighet och vilsenhet kan läggas en kollektion av tidigare klimatskadliga beslut och en sänkt klimat- och miljöbudget med en femtedel, som ett första steg. Samtidigt ökar oron påtagligt bland alla de medborgare som inser att kanadensiska tallar brinner lika lätt som svenska. Under det förlamande täcke av tystnad som läggs över samhället till följd av den politiska parodi som utspelas på nationell nivå växer rädslan. När regeringen tycks medvetet anstränga sig att inte lyckas leverera nödvändiga åtgärder så växer en existentiell ångest.
Många av klimatpanelen IPCC:s scenarier omfattar svårt lidande för nu levande och växande generationer även i Sverige. Dagens bakåtvända och inverterade form av ledarskap är ett svek mot dem vi älskar mest.
Vi står inte inför en klimatkris, vi befinner oss i en pågående klimatkatastrof. Det är en fråga om liv och död. Detta är en situation som inte kan ideologiseras med etiketter eller hanteras inom det traditionella politiska käbblets ramar. Klimatkatastrofen är ett problem av aldrig tidigare skådad storlek. Nu krävs politiskt mod och ledarskap. Partierna behöver kravla sig upp ur de ideologiska skyttegravarna, deklarera klimatnödläge och samarbeta fullt ut med miljö- och klimatrörelsen. Vi behöver kollektiva kreativa möten där förtroende och tillit skapas och växer. Det är demokratins kärna som behöver en exceptionell revitalisering.
Vi behöver en regering som kan ge alla departement och myndigheter i uppdrag att samarbeta med högsta prioritet på att verkligen uppnå nollutsläpp
Historiskt stora investeringar i klimatomställningen behöver genomföras. För att klara detta måste det finanspolitiska ramverket förändras. Vi behöver en regering som kan ge alla departement och myndigheter i uppdrag att samarbeta med högsta prioritet på att verkligen uppnå nollutsläpp. I Statsrådsberedningen bör en kvalificerad grupp inrättas, som under statsministerns ledning organiserar och samordnar regeringens insatser.
Vi befinner oss i ett planetärt nödläge. Ett nödläge som denna regering, som den i dag är utformad, inte klarar på långa vägar. Statsministern behöver resa sig i denna historiska tid och våga vara ”den vuxne i rummet” som han ofta efterlyser, det vill säga prioritera alla människors väl framför makten. Han behöver utlysa ett extra val med klimatet i blixtbelysning. Det kan vara en väg ur det mörker vi nu upplever.
Gudrun Schyman, talesperson för Klimatalliansen
William Grönlund, talesperson för Klimatalliansen
Pontus Bergendahl, talesperson för Klimatalliansen