I dag lever över 100 000 katter i hemlöshet i Sverige – och även om detta är ett av landets största djurskyddsproblem pratas det alltför sällan om de hemlösa katterna. Detta trots att dessa katter är domesticerade, precis som hundar, och inte klarar sig i det vilda. Ett av skälen till det stora antalet hemlösa katter, är de bristfälliga krav som ställs på kattägare. Att ID-märka sin katt, så att den kan hitta hem igen om den sprungit vilse, är i dag inget krav. Det vill vi ändra på.
Just nu ligger ett förslag på regeringens bord, om lagstadgad ID-märkning och registrering av landets katter. Förslaget kommer från den utredning som regeringen tillsatte 2018, med syftet att råda bot på problemet med hemlösa katter. Men frågan har diskuterats längre än så, redan 2008 lades en motion fram för att införa krav om märkning och 2016 lämnades en namninsamling, på initiativ från Mjau kattmat, in till Näringsdepartementet, där 14 322 svenskar ställde krav på nya regler. Djurskyddet i sin tur har vid flera tillfällen samlat in namnunderskrifter. Den största gjordes redan 2008 och innehöll över 100 000 underskrifter. Listan lämnades in till den dåvarande jordbruksministern.
Lever i misär
I dagens lagstiftning finns alltså märkning och registrering av hundar med, men av någon outgrundlig anledning har Sveriges populäraste husdjur, katten, inte tillräckligt hög status för att förtjäna samma behandling. Medan beslutet om nya lagkrav uteblir, lever över 100 000 katter i misär.
Medan beslutet om nya lagkrav uteblir, lever över 100 000 katter i misär
Nu är frågan alltså ytterst aktuell – till vår stora glädje. När regeringens utredare, Ulrika Geijer, i september presenterade sin nästan 150 sidor långa rapport, fanns lagstadgad ID-märkning och registrering med bland åtgärderna. Medan tillfrågade myndigheter, intressenter och organisationer nu tittar igenom utredningen och kommer med respons, sitter vi på nålar.
Hemlösa katter tyr sig till varandra. De lever ofta i kattkolonier, under ohygieniska och otrygga förhållanden. Bland katterna sprids sjukdomar, många av dem livshotande. De hemlösa katter som hittas och kommer in till katthem är i dåligt skick. De är utsvultna, lider av löss, öronskabb och bortslagna tänder. Och de som inte får chansen att komma till katthem och nya familjer svälter ihjäl, fryser ihjäl eller dör till följd av sjukdom. Vi på Djurskyddet kan dessvärre konstatera att problemen inte minskar.
Eldsjälar går på knäna
I dag fångas de hemlösa katterna främst in av frivilliga, och katthemmen drivs av eldsjälar som går på knäna för att få ihop sin verksamhet. Det betyder helt enkelt att lösningen på ett av Sveriges största djurskyddsproblem i dag ligger i händerna på civila med goda hjärtan. Det är en modell som inte fungerar. Många katthem vittnar dessutom om överfulla lokaler, matbrist, tidsbrist och en allmänt kritisk situation – mer kritisk än på många år. Det svenska samhället kan inte luta sig tillbaka och se katthemmen kämpa under otillräckliga förhållanden.
Det svenska samhället kan inte luta sig tillbaka och se katthemmen kämpa under otillräckliga förhållanden
Kattägarna då? Faktum är att alla hemlösa katter som finns, från början härstammar från en tamkatt. Okastrerade katter, katter som springer vilse, övergivna katter och oönskade kullar är några anledningar till problemet med hemlösa katter. Man kan givetvis informera på individnivå och lägga delar av skulden på den enskilda kattägaren, men det löser bara delvis problemet. Detta är ett strukturellt problem, som kräver beslut på politisk nivå.
Vi önskar att regeringen prioriterar denna fråga, och skyndsamt agerar. Så snart remissvaren inkommit, hoppas vi på goda besked för landets katter och kattägare. Katten är trots allt Sveriges populäraste husdjur. Omkring 1,4 miljoner katter förgyller dagligen tillvaron i svenska hem. Katter som förtjänar att värderas lika högt som landets hundar. Håller ni med, regeringen?
Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet
Sofia Lidenhed, marknadschef Mjau