Javisst, enligt IPCC och flera andra instanser är våra utsläpp av växthusgaser ett globalt problem av rang. Vad som tyvärr får väsentligt mindre utrymme är bruk av jordyta och användandet av ändliga resurser. Skulle dessa parametrar blandas in kan prioriteringen av tillgängliga energislag bli annorlunda.
Hur vi använder den yta som finns på jorden spelar en avgörande roll för den biologiska mångfalden och de ekosystem som finns. I dag har vi i en ökande takt valt att odla, bebygga och på andra sätt omforma vårt jordklot för våra specifika behov i bjärt kontrast till vad andra livsformer på planeten behöver. Om vi nu fokuserar på till exempel energiproduktion kan man konstatera att alla de energislag som vi i dag anser ”grönast” tar väsentliga arealer i anspråk såsom vattenkraftsdammar, solcellsparker (som nyligen fick avslag i Skåne) och även vindkraft (där motståndet i kommuner ökar till en nivå där vissa partier vill köra över det kommunala vetot).
Ökning av antalet gruvor
Naturligtvis finns lösningar som i alla fall delvis kan komma till rätta med just arealanvändningen såsom hustak för solceller och havet för vindkraft men räcker det för en storskalig utbyggnad? Sverige går säkert att få fungerande men världen är större.
Sedan kommer vi till resursanvändningen. Om vi antar en rimlig utveckling av samhället (det vill säga delvis fortsatt användning av kol, olja etcetera men i minskande grad) mot en mer grön omställning räknar OECD med att användningen av kritiska mineral kommer att öka med 3-4 gånger. Detta innebär en väsentlig ökning av antalet gruvor och storleken på dem, ökat användande av markarealer samt ökande CO2-utsläpp. Därtill kommer risker för konflikter som uppstår när de åtråvärda mineralen finns i länder där de antingen bryts under osunda förhållanden eller används som en geopolitisk maktfaktor.
Om man nu tar in denna helhet, i stället för den ensidiga diskussionen om huruvida kärnkraft är fossilfri eller ej, träder en lite annorlunda bild fram. Kärnkraften är inte beroende av varken stora arealer eller åtråvärda mineral som bryts i politiskt tveksamma länder eller förhållanden.
Därtill kommer risker för konflikter som uppstår när de åtråvärda mineralen finns i länder där de antingen bryts under osunda förhållanden eller används som en geopolitisk maktfaktor
Naturligtvis kan viss uranbrytning ifrågasättas men detta kan lösas genom att låta kärnkraften drivas av återvunnet kärnbränsle i det så kallade Generation IV systemet. Detta system innehåller både återvinningsanläggning där de klyvbara ämnena sorteras ut från resten, en bränsleproduktionsanläggning samt en så kallad snabbreaktor. Som exempel kan ett Gen IV system i Sverige drivas i cirka 500 år med det redan lagrade svenska avfallet på en elproduktionsnivå av de 12 reaktorer vi tidigare haft i drift. Tar vi sedan med det uran som blev ”avfall” vid anrikningen av vårt bränsle ökar denna tid till cirka 5000 år. På samma gång minskar kraven på slutförvaret för använt kärnbränsle. Detta kan man kalla uthållig energiproduktion.
Christian Ekberg, professor i kärnkemi och professor i industriell materialåtervinning vid Chalmers