Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vi har en dröm om en värld där kulturella och religiösa grupprättigheter inte längre är överordnade individens rätt att älska vem hon vill, skriver debattörerna. Bild: Åserud, Lise

Kan mänskliga rättigheter bli en del av näringslivet?

När Ikea börjat sälja regnbågsfärgade kassar för allas rätt till fri kärlek väcktes våra drömmar om en framtid där företagsjättar förespråkar samtliga mänskliga rättigheter i sitt arbete. Utopiskt? Kanske, men samtidigt fullt möjligt, skriver företrädare för Nätverket mot hedersrelaterat våld.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Att Ikea börjar sälja sina populära stora blåa kassar i HBTQ- rörelsens vackra regnbågsfärger i Sverige har fått en del uppmärksamhet. ”Att stå upp för allas rätt att vara sig själva tycker vi är en självklarhet” säger Ikeas pr-chef i ett pressmeddelande.

Dock undrade vi om regnbågskassar bara skall säljas i Sverige där samkönade par kan gifta sig i svenska kyrkan (inte i våra mångkulturella kyrkor och moskéer) eller skall de också säljas i de 43 länder där Ikea är etablerat? Från Ikeas presstjänst fick vi ett snabbt e-postsvar: Till att börja med kommer regnbågskassar att säljas i tio länder, bland annat i Kina! Svaret lät så imponerade att vår fantasi fick vingar.

Marknadsföring med rättigheter i tanken

Plötsligt kan vi föreställa oss att Sveriges världsberömda företagsjätte tar ett steg till och utvidgar sitt engagemang inte bara för HBTQ-minoriteter men också för vissa majoriteter. Om Ikeas regnbågskassar dyker upp i Kina – som för tio år sedan betraktade homosexualitet som en sinnessjukdom – då kan vi tänka oss att det i 43 länder dyker upp samma regnbågskassar med ett extra budskap på: STOP FGM! (Female Genital Mutilation).

90 procent könsstympade

För till exempel i Egypten, där Ikea också verkar, är cirka 90 procent av kvinnorna könsstympade. Skulle dessutom alla länders representanter i FN få en Ikea-kasse med logon STOP FGM! i present då skulle kanske FN komma ihåg författaren Eva Mobergs budskap om vikten av att uppmana männen att vägra gifta sig med könsstympade kvinnor. Genom FN:s adekvata åtgärder skulle hedersmännen på sikt vägra gifta sig med omskurna kvinnor och då skulle sedvänjan upphöra (med några tusen års försening).

Vid det här laget skulle nog Ikea få Nobels fredspris som i sin tur kunde locka andra globala storföretag att ansluta sig till nya pr-kampanjer för att befria kärleken från dess kulturella och religiösa bojor. För ännu i dag, i dessa postmoderna Twittertider, anser traditionalister att kollektivets kontroll över kärleken är ”den rätta moralen” som i många länder berör alla invånare. Kyskhetslagar som zina (otukt), hudud (gränser) och liknade regler i Pakistan, Afghanistan, Iran, Indonesien, Saudiarabien, Sudan, Somalia, Nigeria med flera, innebär bland annat att alla flickor (i princip pojkar också) är underkastade det föräktenskapliga oskuldskravet – en statlig angelägenhet. Det konstaterar den marockanska författaren Leila Slimani i boken Sex och lögner (2018). Kärleksrelationer före och utanför äktenskap kan medföra böter, fängelse, offentliga piskningar och ibland avrättningar. Även om diskriminerande lagar är borttagna i flera länder, kan arvet leva kvar såsom till exempel kastsystemet i det gigantiska landet Indien där kärlekspar som hotas till livet söker skydd hos ”Love Commandos”.

Global kärlekskontroll

Den globalt utbredda kärlekskontrollen skulle nog avta om världen en dag vaknade till att miljoner människor i alla länder som öppnar sin Coca-cola blev överraskade av texten på kapsylen ”Stop Virginity Controls” (oskuldskontroller) och på kartongen till sin hamburgare fick syn på tre ord: ”Stop Child Marriages” – som enligt Unicef berör 650 miljoner kvinnor och över 100 miljoner pojkar. Då kanske FN skulle tröttna på sina välmenande men föga verkningsfulla uppmaningar om att stoppa oskuldstester och mödomsrekonstruktioner (en sådan ”operation” kostar 1 600 dollar i Jakarta, uppger Human Rights Watch) och skulle våga gå till problemets källa: besattheten av brudens oskuld (renhet).

Den globalt utbredda kärlekskontrollen skulle nog avta om världen en dag vaknade till att miljoner människor i alla länder som öppnar sin Coca-cola blev överraskade av texten på kapsylen: ”Stop Virginity Controls”

Detta beskrivs ingående av författarna Nawal El Saadawi, Mona Eltahawy och jämställdhetsmoskéns grundare i Tyskland, Seyran Ates i filmen ”The Virgin Obsession” av Güner Balci. När männen – fångna i kyskhetskulturer – blir av med denna besatthet då ”upphör dessa galenskaper”, hävdar de. Det samma hävdade Eva Moberg som med hjälp av en internationellt erfaren expertgrupp arbetade i sju år för en FN-konferens om mansrollens våldspotential, utan att få gehör i FN:s labyrint (se boken Gränslöst knivskarp, 2018).

Inte heller EU eller Sverige har visat intresse för en konferens för ”den rätta moralens” mäktiga präster och imamer för att sälja in El Saadawis och Eva Moberg budskap ”Spräck myten om mödomshinnan” och få dem med i kampen mot hedersmord och FGM – fenomen som lever kvar sedan antiken.

Dags att avskaffa oskuldsmyten

I stället för att avskaffa oskuldsmyten i Sverige (som i Väst avlivades 1968 och i Ryssland/Sovjet 1917) har man valt att debattera, utreda, kartlägga, konferera och forska i hederskulturer och samtidigt fortsätta att moraliskt och ekonomiskt stödja de olika samfunden som sanktionerar oskuldsetiken. Åtgärdsförslag för att avskaffa fundamentet för hedersförtrycket hamnade i de ansvariga ministrarnas papperskorgar redan 2001. Det var då Fadime Sahindal talade för ”invandrartjejers” rätt att välja sin kärlek som förblev en dröm för över hundratusen ungdomar i jämställdhetens bästa land.

Vi har en dröm

Vi har en dröm om en värld där kulturella och religiösa grupprättigheter inte längre är överordnade individens rätt att älska vem hon vill. Och när världens makthavare antingen arbetar för att bevara hedersetiken eller inte vågar eller vill avskaffa det är det inte konstigt att vi drömmer om att Ikea får i gång en snöbollseffekt och syr ihop ett litet MR-forum för G7-ländernas företagsjättar som gör PR för allas rätt till sitt kärleksliv. Det är nog en utopi men det var faktiskt svensken Alfred Nobel som visade att man kan både bygga industrier och placera Sverige på humanismens världskarta.

Styrelsen för nätverket mot hedersrelaterat våld:

Samiran Ishak, socialpedagog

Seyran Duran, ordförande Kurdistans kvinnoförbund

Maria Rashidi, ordförande Kvinnors Rätt

Ida Lind, tandsköterska

Nicklas Kelemen, etnolog