Hur svårt kan det vara att skapa en tydlig, rimlig och trygg process för de ungdomar som väntar på beslut och får jobba? skriver debattörerna.
Hur svårt kan det vara att skapa en tydlig, rimlig och trygg process för de ungdomar som väntar på beslut och får jobba? skriver debattörerna. Bild: Stina Stjernkvist/TT

Jag skäms över det byråkratiska haveri som drabbar nyanlända

Möter en lycklig ung människa. Som har fått jobb. Ögonen strålar av stolthet. En chans att tillföra något i det samhälle som har tagit emot en, om än bara på prov. Men så stoppas han av en byråkratisk mardröm med regler och krav som är oförenliga sinsemellan. Pinsamt, Sverige, skriver Matilda Brinck Larsen och David Nilsson, Frivilligorganisationen Agape.

Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: debatt@gp.se

ANNONS

Så här ser verkligheten nämligen ut: Asylsökande, med någon form av giltig identitetshandling, kan under asylprocessen ansöka om att bli tillfälligt undantagna från skyldigheten att ha arbetstillstånd. Man tilldelas då ett samordningsnummer, som ersätter de fyra sista siffrorna i ett personnummer. För att få ett samordningsnummer krävs ett anställningsavtal.

De flesta arbetsgivare kräver att man har ett fullständigt personnummer innan de skriver avtal. Men vissa förstår komplexiteten och ser mellan fingrarna. Lyckas man hitta en sådan arbetsgivare, kräver sedan Skatteverket att man ska inkomma med lönespecifikation. Arbetsgivaren som anställt dig utan samordningsnummer, ska ju kunna betala skatt för dig.

Ingen godkänd id-handling

Problemet är att bankerna inte godtar samordningsnummer, så man kan inte öppna något lönekonto. Det går inte heller att få sin lön på avi, eftersom samordningsnumret inte genererar någon, enligt svenska mått mätt, godkänd identitetshandling. Alltså finns det ingen möjlighet att ta emot lön, med mindre än att man ber en vän att upplåta sitt konto.

ANNONS

Ber man en vän att upplåta sitt konto kommer denna med största sannolikhet att få en del bekymmer med sin bank, då den sortens transaktioner ofta medför misstanke om penningtvätt. Karusellen fortsätter. Hur mycket man än anstränger sig, hur mycket tur man än har, tycks det alltid stå ett systemglapp i vägen.

Vi försöker gemensamt hitta vägar genom systemet, vrider och vänder på resonemang och perspektiv. Vi peppar, stöttar och hejar på. Använder all vår erfarenhet och kunskap för att hitta kloka och trygga lösningar, men kan inte begripa varför vi står här.

Hur svårt kan det vara att se att avsaknaden av tydlighet och trygghet i den sortens process skapar utanförskap och grogrund för såväl slavliknande arbetsförhållanden som svartarbete och organiserad brottslighet?

Hur svårt kan det vara att skapa en tydlig, rimlig och trygg process för de ungdomar som väntar på beslut och får jobba? Hur svårt kan det vara att se att avsaknaden av tydlighet och trygghet i den sortens process skapar utanförskap och grogrund för såväl slavliknande arbetsförhållanden som svartarbete och organiserad brottslighet?

Vi imponeras av att se ungdomarna som år efter år kämpar, orkar och vill, men skäms över hur vårt land hanterar dem. All kunskap för att motverka den här sortens utanförskap finns. Alla verktyg. Men vi använder dem inte. I stället ojar vi oss över problemen utanförskapet föder. Lassar över skuldbördan på offren för vår egen inkompetens. Pinsamt Sverige. Och djupt, djupt sorgligt.

ANNONS

Tänk om vi skapade rimliga processer som minimerade risken för utanförskap och istället möjliggör för människor att göra rätt för sig och får vara en del av samhället. Vem tjänar inte på det?

Matilda Brinck-Larsen, verksamhetsansvarig Frivilligorganisationen Agape Göteborg

David Nilsson, samordnare Agape Göteborg

ANNONS