Jag har dejtat den där killen, i flera olika upplagor, när jag var yngre. Jag var alltid imponerad av hans kunskap, hans kulturella kapital och hans smarta analyser. Kanske var det till och med han som lärde mig om feminism, fick mig att börja se världen på ett annat sätt. Men jag fick aldrig komma när vi hade sex, han vände sig om och somnade, och förresten så hade han en stackars flickvän som satt någonstans och väntade på att han skulle ringa. Han fick mig att må dåligt, känna mig värdelös, när han fnös åt mina tankar och suckade åt min okunskap.
Här om veckan träffade jag på den killen igen, den här gången på Twitter. Det började med att folk stöttade tågvärdarna och lokförarna på MTR som gick i strejk, i protest mot att behöva utföra farligt ensamarbete. Det pratades om solidaritet och arbetares rättigheter och alla hånade högern och hade det trevligt. Veckan därpå var det en faktisk tågvärd, alltså en riktig människa av kött och blod, som twittrade om att hon behövt avvisa en resenär som inte hade biljett och att det kändes jobbigt. Hon blev kallad fascist av samma personer tills hon mådde så dåligt att hon låste sitt konto och loggade ut.
Kanske var det därför jag aldrig sa något till killarna som vände sig om och somnade
På ett sätt förstår jag de där killarna, jag har också haft det synsättet. Att vad individen känner inte är särskilt viktigt, att det är strukturen, gruppen, som räknas. Skillnaden är att jag hade den synen när jag var nitton år gammal. Kanske var det därför jag aldrig sa något till killarna som vände sig om och somnade. Att ha rätt analys och att bete sig trevligt hade inte särskilt mycket med varandra att göra på den tiden.
Jag trodde nog att vi hade vuxit upp lite sedan dess. Att vi börjat förstå att världen är komplex, att när tågvärden har strejkat klart så måste hon faktiskt göra sitt jobb. Att hon behöver sätta mat på bordet åt sina barn. Men det är som att det fortfarande inte går ihop i vissas huvuden. Att gruppen de slåss för inte bara är en grupp utan också riktiga människor, riktiga individer. Det är som att all energi går åt till att leka klasskamp och inte räcker till att vara schysst mot personen bredvid.
Läst Judith Butler
Det finns mycket som är värt att slåss för, och mycket som kan förändras och förbättras i Sverige 2023. Men vi har det inte så eländigt att vi inte har tid och råd att ta hand om varandra och vara rädda om andra människor. Och nu när jag inte är en osäker nittonåring längre, så tar jag hellre en kille som beter sig trevligt än en som har läst Judith Butler alla dagar i veckan.
Anna Bergengren, skribent