I veckan meddelade digitaliseringsminister Anders Ygeman att regeringen planerar att lagstifta för att sociala medie-plattformar ska ta ännu mer ansvar för vad deras användare gör. Vad menas med innehåll som är ”skadligt” eller ”kränkande”? Vem ska avgöra det?
Det är obehagligt att se med vilken lätthet och arrogans politiska makthavare tar sig an den här allvarliga frågan, som handlar om ett viktigt fundament för vår demokrati: det fria utbytet av tankar och åsikter människor emellan.
Omfattande övervakning
Informationsflödet i de sociala medierna är enormt. Ju hårdare krav på plattformarna att de ska bedöma och städa i informationsflödena, desto mer omfattande övervakning krävs. Detta pågår redan idag på bland annat Facebook där människor avstängs utifrån godtycklighet och datoralgoritmer som är omöjliga att förstå. Det här är ingen liten sak, utan påverkar dem som drabbats hårt.
Brottslingar hittar alltid sätt att gömma sig och sin kommunikation på andra ställen. De som kommer fastna i än mer finmaskiga ”åsiktsnät” på sociala medier där ordval, ton och känslouttryck bedöms är vanliga människor. Välutbildade personer som är bra på svenska och vet hur sociala medier fungerar anpassar sig lättare till förhållningsreglerna. Många andra har svårare för det.
På nätet finns förstås människor med många olika utmaningar, de kan må psykiskt dåligt, ha diagnoser, dålig impulskontroll, läs- och skrivsvårigheter. Invandrare kan ha svårt med språket och dess nyanser. Äldre kanske inte vet exakt vilka ord som är politiskt korrekta.
Dessa individer har sämre förutsättningar för att hantera hårda och luddiga regler. Sannolikheten att de skulle råka säga saker som andra uppfattar som provokativa eller kränkande, är större. De kan också ha svårare för att få upprättelse i snåriga överklagandeprocesser om de upplever sig ha straffats på felaktiga grunder.
En städad elit
Inkludering och delaktighet börjar med att det finns tolerans. Sociala medier får inte bli ett tillhåll för en städad uppstyrd ”elit”. Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet vore trogna den inkludering som de påstår sig värna i andra sammanhang, skulle de bry sig om allas deltagande i det offentliga rummet och i samhällsdebatten. De borde stå på barrikaderna för den lilla människans rätt och möjligheter att delta, utifrån sina förutsättningar.
Allt kan inte lösas med politiska ingrepp och juridik. Vi behöver lära oss hur vi ska förhålla oss till varandra och skapa en kultur som fungerar på sociala medier så att alla får plats. Det må ta tid, men allt är bättre än ett övervakningssamhälle à la Orwells 1984 och att lämna friheten och demokratin på soptippen.
Josefin Utas, liberal debattör